allteanna

Igår spenderade jag HELA kvällen med min karl. Han var på kurs på Hasselbacken och kunde möta upp mig direkt efter jobbet, så vi såg till att utnyttja kvällen till fullo. Vi började med en promenad längs Strandvägen, förbi Berzeli Park och Kungsträdgården bort till Fredsgatan 12 och Konstakademin där de just nu visar vinnarna i Carnegie Art Award. Så vi strosade runt i den vackra utställningslokalen och tittade på lovande förmågor. Sen gick vi hem och med Ciao Ciao-pizza, rödvin och de sista timmarna av Middlemarch fortsatte vi kvällen. En perfekt kväll.

Efter jobbet idag ska det köpas ramar. Det är lite morfar som ska upp på väggarna, eller ja lite av morfars konst vill säga. Min morfar var en stor kollage-fantast och hade i princip sina kollage på varenda vägg i sin lägenhet. Nu i efterhand önskar jag att jag hade bett om fler när han gick bort, idag hade jag till exempel gärna haft lite mer tandkrämstuber på väggarna. Ung och dum helt enkelt, ung och dum.

Sitter och tittar på Nobelmiddagen av alla tv-program. Är ganska fast faktiskt. Kommer att tänka på första gången jag kan minnas att jag faktiskt såg en snutt av denna högtidliga tillställning. Året var 1992 och min släkting (visserligen ingift, men vem bryr sig om det är fråga om faktiskta blodsband eller inte?) Anja Birnbaum underhöll gästerna i Blå hallen med sin dans. Den fantastiska dräkten som säkert skulle föra tankarna till en ängel fick mig att tänka på en ganska skräckinjagande men vacker fågel. Magiskt tyckte jag det var. Magiskt!

I Ordrupsgaards samling av fransk impressionism fanns det såklart en hel drös med underbar konst (särskilt för mig som tycker att den franska impressionismen är en av de mest intressanta konstepokerna/stilarna). Det hade jag väntat mig. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att hitta en ny favorit i den danska samlingen, nämligen Vilhelm Hammershøi. Och det ligger mycket i det min pojkvän sa, nämligen att det finns stora likheter med Hopper. Vad gäller perspektiv, fokus och ljus tycker i alla fall jag att det finns ett släktskap.

"Stairway to the Stars" av Karin Mamma Andersson.

Jag längtar till hennes nästa utställning, känner ett starkt behov av att se hennes konst i verkligheten och glömma allt annat. Förtrollas.

I förmiddags kom jag, pappa och min pojkvän äntligen iväg till Liljevachs vårsalong med det obligatoriska besöket på Blå Porten efteråt. Det är alltid kul att gå på vårsalongen, en tradition som jag aldrig tänker sluta med. Här kommer mina favoriter från årets upplaga.










"Message to God"




"Disconnected street" av David Molander.









 
"Den tredje" av Annette Folkedotter.




Tetrisvägg


"Artrik vägkant"












Tomtar och knull"

Kommer ni ihåg att jag bloggade om Kalmars konstmuseum för flera månader sedan? Antagligen inte, men det gör inget för jag passar på att göra det igen. Det är nämligen så att huset vunnit det prestigefulla Kasper Salinpriset (Sveriges största arkitekturpris). Dessutom är Tham & Videgård Hanssons arkitektur nominerad till fem internationella arkitekturpris.


Ett framtida utflyktsmål.

Här kommer några smakprov på två konstnärer jag fastnade för på Central Saint Martins BA fine art.


Konstnären Johan Andersson (flyttade från Sverige som nioårig) har målat denna tavla. Detta var tyvärr det enda exemplet jag kunde hitta, på utställningen visades flera verk. Magisk tycker jag.

Jag fastnade även på Sharon McPhees tavlor.





Om jag hade pengar skulle jag köpa, köpa, köpa. Ingen tvekan. Kanske är dags för en trisslott?

På fredag ska jag och min pojkvän för första gången på flera månader umgås en hel dag. Gissa om jag längtar. Inplanerat är shoppning av en Kairo-bok (fotobok, faktabok eller guidbok) och Jockum Nordström-utställningen. Konstnärsparet Jockum Nordström och Karin Mamma Andersson är två stora favoriter. För er som inte är bekanta med deras konst (och för er som liksom jag njuter av allt de skapar och kan se det hur mycket som helst), så kommer några exempel här. Först ut Jockum Nordström.


Och nu två exempel på Karin Mamma Anderssons verk.


Modernas Karin Mamma Andersson-utställning var bland det bästa jag någonsin sätt. Jag blev nästan gråtfärdig av hur tavlornas komposition och färger gick rakt in i själen (jag vet att det låter töntigt och pretentiöst men så kände jag faktiskt. Det är svårt att verbalisera vad jag känner när jag ser dem, men det närmaste jag kan komma är att det liksom hugger till i hjärtat). Om jag någonsin vinner på lotto ska en av hennes tavlor hänga på min vägg. 

Just nu skulle jag helst vara här:


Detta är Kalmars konstmuseum. Byggnaden är ritad av arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård Hansson. Helt fantastisk tycker jag (utifrån bilderna i alla fall). Dessutom är den plaserad i Kalmars slottspark. Jag är helt klart löjligt förtjust i kontrasterna som uppstår när gamla byggnader möter nyproducerade. Ett annat utmärkt exempel på detta finner man i Uppsala:

Det nya konserthuset (ritat av Henning Larsen) i Uppsala är verkligen mäktigt. Tyvärr hittade jag inga interiörbilder, men även den är så snygg. De flesta byggnader som ligger runt det torg som konserthuset ligger på är från sekelskiftet och det är i mötet med dessa som både konsterhuset och de omkringliggande husen blir vackrare än enheterna var för sig.

Målar man så här så bara måste man älska det, eller hur?