Jag -en kräfta
Lördagen började inte så bra. Trött efter en hel dag på jobbet, fick jag ett utbrott när det visade sig att jag köpt "fel" kräftor. Man äter tydligen inte havskräftor på kräftskivor. Men hur skulle jag kunna veta det? Kräftor som kräftor trodde jag. I min familj har vi aldrig haft en tradition med kräftskivor, så innan i lördags hade jag bara varit på en kräftskiva i hela mitt liv. Visserligen hade kräftorna då varit röda, men inte visste jag att de måste vara det. Att det är på ett visst sätt en gång, skapar liksom inget mönster för hur det "ska vara". Men nu har jag lärt mig, så här ska de inte se ut. Inte på en kräftskiva i alla fall.
Så där satt jag i sängen och var ledsen och arg (mest på mig själv, det är så irriterande att göra fel). Till slut kom vi iväg och tur var väl det. Det visade sig vara världens trevligaste kräftskiva med ett gäng underbara människor. Kommer faktiskt inte ihåg när jag hade så skoj sist. Sällan känner jag mig så avslappnad som i lördags, inte ens med människor som jag känt bra mycket längre. Det är lustigt hur man med vissa människor kan "klicka" direkt. Jag är fortfarande helt upprymd och glad för det är inte ofta man får nya vänner nuförtiden. Lättare var det ju när man var liten och man kunde bli bästis med någon inom loppet av ett par timmar.
Men jag är fortfarande lite irriterad. Jag menar, jag borde ju veta det här med kräftor, jag är ju en.
