Rysk roulette
Två dagars ledighet var nog precis vad jag behövde. Nu har jag fixat massa saker (känner mig absolut mindre stressad) och känner mig någolunda utvilad.
Men hallå! Jag och min pojkvän åker ju om 17 dagar! 17 dagar! Det är ju helt crazy! Vem försöker jag lura? Vaddå mindre stressad? Vaddå utvilad? Okey kanske lite, men 17 dagar! Det är alldeles för snart. Har inte trättat min familj på flera veckor, hur ska jag hinna ta igen det innan jag åker? Hur ska jag hinna träffa alla kompisar? Och packa? Och fixa? Och jobba? Nej ekvationen går inte riktigt ihop. Jag är i alla fall lite småkär i min jättelika resväska. Den är hysteriskt stor och underbart grå. Jag tror det är a beginning of a beautiful friendship. Är det inte härligt att packa mer sina pinaler i en helt sprillans resväska istället för en luggsliten gammal trotjänare? Börja på ny kula helt enkelt, ha ha. Visst är jag töntig, jag har aldrig sagt något annat.
För tillfället är jag mest oroad över hur mycket jag kommer gråta på flygplatsen. Jag har väl inte helt klippt navelsträngen, men jag älskar verkligen att mina föräldrar och syster hela tiden finns några minuters prommenad bort. Det ger en trygghet som är ovärdelig för mig. Jag hoppas verkligen att de kommer och hälsar på i Kairo, för fyra månader utan dem känns oändligt långt.
Vi har i alla fall bokat ett hotell för de första dagarna så att vi har någonstans att bo medan vi letar lägenhet. Vi blev rekommenderade detta hotell, så för en gångs skull känns det som man vet vad man får. Annars tycker jag alltid att det är som rysk roulette, man går med trevande steg in i hotellrummet för att utvisa om det är en flipp eller flopp. Priset på rummet behöver inte ha något med saken att göra.
Men hallå! Jag och min pojkvän åker ju om 17 dagar! 17 dagar! Det är ju helt crazy! Vem försöker jag lura? Vaddå mindre stressad? Vaddå utvilad? Okey kanske lite, men 17 dagar! Det är alldeles för snart. Har inte trättat min familj på flera veckor, hur ska jag hinna ta igen det innan jag åker? Hur ska jag hinna träffa alla kompisar? Och packa? Och fixa? Och jobba? Nej ekvationen går inte riktigt ihop. Jag är i alla fall lite småkär i min jättelika resväska. Den är hysteriskt stor och underbart grå. Jag tror det är a beginning of a beautiful friendship. Är det inte härligt att packa mer sina pinaler i en helt sprillans resväska istället för en luggsliten gammal trotjänare? Börja på ny kula helt enkelt, ha ha. Visst är jag töntig, jag har aldrig sagt något annat.
För tillfället är jag mest oroad över hur mycket jag kommer gråta på flygplatsen. Jag har väl inte helt klippt navelsträngen, men jag älskar verkligen att mina föräldrar och syster hela tiden finns några minuters prommenad bort. Det ger en trygghet som är ovärdelig för mig. Jag hoppas verkligen att de kommer och hälsar på i Kairo, för fyra månader utan dem känns oändligt långt.
Vi har i alla fall bokat ett hotell för de första dagarna så att vi har någonstans att bo medan vi letar lägenhet. Vi blev rekommenderade detta hotell, så för en gångs skull känns det som man vet vad man får. Annars tycker jag alltid att det är som rysk roulette, man går med trevande steg in i hotellrummet för att utvisa om det är en flipp eller flopp. Priset på rummet behöver inte ha något med saken att göra.
Kommentarer
Postat av: bajsa
meh hallå! klart jag kommer, just try and stop me
Trackback
