allteanna

Idag ska jag på möte med banken och lägga om mina lån. Hur oglammoröst är inte det på en skala? Alldeles för vuxet för min smak. Nuförtiden har man ju tusen och en sådana saker man måste göra hela tiden. Andra bullar var det när man bodde hemma och fick allt serverat.

Men jag menar, när man är vuxen får man göra vad man vill, eller? Ingen förälder kan säga gör si eller gör så. Har jag rätt? Men då undrar jag, om vi nu får bestämma själva, varför bestämmer vi då inte att vi inte behöver göra alla de där tråkiga/nödvändiga sakerna? Varför inte vara vuxen nog att kunna säga nej, jag har bestämt mig för att inte gå till banken. Jag menar, banken består väl av en hop anställda som borde kunna lägga om mina lån minst lika klokt som jag skulle kunna. Varför går vi med på att göra alla dessa till synes onödiga ärenden? Eller behöver vi dem rent av för att känna oss vuxna? Det är kanske där den enda naturliga gränsen mellan barn och vuxen går? Att vara vuxen tycks innebära att sällan ha tid över att göra vad man vill, trots att det borde vara nu som man själv får bestämma över sin tid. Jag förstår faktiskt inte varför ingen har protesterat tidigare.