allteanna

Jag har varit så arg. I ca fyra veckor har jag varit så arg. Anledningen stavas hantverkare. För att göra en lång historia kort så kom det in vatten i min spishäll, vilket nästintill resulterade i en eldsvåda. Inte kul. Efter lite om och men fick min styrelseordförande tag på hantverkaren som installerat spisen. Han kom och tittade på eländet och meddelade att han skulle ta med sig den för att lämna in den på IKEA för reparation eller reklammation. Jag bad honom ringa mig dagen efter för att berätta vad som hade hänt på IKEA. Vi bytte mobilnummer och så långt var allt i princip frid och fröjd. Hörde han av sig dagen efter? Nej. Tre dagar efter ringer jag för att få besked. Svarar han? Nej. Jag talar in ett meddelande på hans telefonsvarare där jag ber honom ringa mig. Sen ringde jag honom uppskattningsvis var tredje dag i tre veckor. Svarde han? Ringde han någonsin tillbaka trots att jag talade in ca tio meddelanden på telefonsvararen? Nej, självklart inte. Jag kokade av ilska naturligtvis. Tillslut (men alldeles för sent) fick jag nog och luskade fram hans hemtelefonnummer. Jackpot, han svarade äntligen. Bad han om ursäkt när jag påpekade att jag hade försökt nå honom i flera veckor? Nej, nej, det kan man tydligen inte begära. I det korta samtal vi då förde sa jag att han skulle ringa till IKEA påföljande dag för att höra vad som händer med spishällen. Jag sa också tydligt att han sedan skulle ringa mid och tala om vad han hade fått veta. Ringde han nästa dag? Nej. Ringde han dagen efter det? Nej. Ringde han den tredje dagen? Nej. Från att ha lugnat ner mig någon så var jag nu rosenrasande igen. På väg till jobbet följande dag ringde jag honom igen. Svarde han? Dum fråga, eller hur? Så jag talade in ytterligare ett meddelande på telfonsvararen. Först senare den fjärde dagen hade han mage att ringa och idag, en månad efter han hämtade spishällen, installerade han den igen. Om blickar kunde döda så hade han så att säga "gått ur tiden" vid det här laget.

På tal om det, vet någon hur man bör tolka uttrycket "gått ur tiden"? Ska man se det så att tiden fortsätter, fast utan den nämnda personen? Eller att personen i fråga inte längre är modern? Jag kanske låter blåst och dum men jag undrar faktiskt. Hur som helst så låter det mer poetiskt än att säga att någon är död. Om det nu är poesi man är ute efter.