allteanna

För en sekund på jobbet idag glömde jag att jag inte bor på Vidargatan längre. Det kändes vemodigt. Jag hann se framför mig hur jag gick Sveavägen hem, svängde förbi min affär och sedan pustade ut i lägenheten. Jag älskade den lilla lägenheten, gatan och området. Inte för att det är något fel på Mörby, inte alls, men jag trivs bäst när jag bor några kvarter bort från människor jag älskar. Och även om allt funkar väldigt bra så känns det konstigt att veta att man bor någonstans tillfälligt. Man rotar sig liksom inte. Jag har till exempel inte hängt in ett enda klädesplagg i garderoben, allt ligger fortfarande i resväskan. Och det är lika bra att vara mentalt inställd på att jag inte ska bo här så länge, för det kan jag ju inte. Men jag ska erkänna att jag forfarande känner mig lite matt av tanken på att flytta snart igen.

Och det är ju fortfarande över två månader till vi kan flytta in i vår nya lägenhet. Jag ser fram mot att packa upp allt, fixa den precis som vi vill ha den och riktigt bo in oss. Jag är fruktansvärt otålig.

Jag skulle så gärna visa er någon bild från lägenheten, men jag har fortfarande inte lyckats skaffa någon. Jag jobbar på det.