Barn av sin tid
Jag är bra på att jaga upp mig. Mycket bra. Jag kan oroa mig för det mesta. Fantisera ihop hela scenarion. Detta utlöses framförallt när jag inte får tag på människor som står mig nära. Då blir jag vettskrämd. Paralyserad. I mitt huvud är personen stendöd. Minst.
Är jag kanske ett barn av min tid? Jag menar, inte började folk skaka av rädsla när man inte fick tag på någon innan mobilernas tid? Var personen hemma kunde man ringa på den fasta telefonen, men svarade ingen så var det inget konstigt med det. Personen var väl helt enkelt inte hemma. Och innan dess, förr i världen, så fick man snällt vänta på posten. Men nu kan man få tag på nästan alla i princip hela tiden.
Men vad händer när man inte gör det? När ingen svara, ringer upp eller skriver ett sms? Detta hände mig idag. Min pojkvän satt hemma och pluggade, jag begav mig ut här i Uppsala för att titta i affärer och handla mat. När jag hade strosat runt i en och en halv timme, ringde jag min pojkvän. Jag tänkte fråga honom var jag kunde köpa ett kuvert här i Uppsala. Men han svarade inte. Ja, ja han kanske är på toaletten. Men minuterna gick. Jag ringde igen. Inget svar. Och igen och igen och igen. Tillslut hade jag ringt mer eller mindre konstant i 30 minuter och var livrädd. Jag var helt övertygad om att han (som bäst) låg avsvimmad i lägenheten, men det var också mycket troligt att han var död. Jag skakade i mataffären, hörde inte vad kassörskan sa. Sprang i högklackat men två kassar och en väska till min pojkväns lägenhet. Knackade på dörren, tog i handtaget. Började gråta för att dörren var låst (hur skulle jag kunna komma in och göra första hjälpen?). Så öppnade han förvånat dörren. Jag sjönk ihop på dörrmattan och började storgråta. Av lättnad.
Han hade helt enkelt glömt att ta bort 'ljudlös' på mobilen efter sitt seminarium.
Annars har det varit en fin dag här i Uppsala.
Är jag kanske ett barn av min tid? Jag menar, inte började folk skaka av rädsla när man inte fick tag på någon innan mobilernas tid? Var personen hemma kunde man ringa på den fasta telefonen, men svarade ingen så var det inget konstigt med det. Personen var väl helt enkelt inte hemma. Och innan dess, förr i världen, så fick man snällt vänta på posten. Men nu kan man få tag på nästan alla i princip hela tiden.
Men vad händer när man inte gör det? När ingen svara, ringer upp eller skriver ett sms? Detta hände mig idag. Min pojkvän satt hemma och pluggade, jag begav mig ut här i Uppsala för att titta i affärer och handla mat. När jag hade strosat runt i en och en halv timme, ringde jag min pojkvän. Jag tänkte fråga honom var jag kunde köpa ett kuvert här i Uppsala. Men han svarade inte. Ja, ja han kanske är på toaletten. Men minuterna gick. Jag ringde igen. Inget svar. Och igen och igen och igen. Tillslut hade jag ringt mer eller mindre konstant i 30 minuter och var livrädd. Jag var helt övertygad om att han (som bäst) låg avsvimmad i lägenheten, men det var också mycket troligt att han var död. Jag skakade i mataffären, hörde inte vad kassörskan sa. Sprang i högklackat men två kassar och en väska till min pojkväns lägenhet. Knackade på dörren, tog i handtaget. Började gråta för att dörren var låst (hur skulle jag kunna komma in och göra första hjälpen?). Så öppnade han förvånat dörren. Jag sjönk ihop på dörrmattan och började storgråta. Av lättnad.
Han hade helt enkelt glömt att ta bort 'ljudlös' på mobilen efter sitt seminarium.
Annars har det varit en fin dag här i Uppsala.
Kommentarer
Trackback
