allteanna

Okey jag ska väl berätta om arbetsintervjun. Vandrandes i snöslasket på väg till intervjun kände jag mig inte alls särskilt nervös. Eller jo, jag var nervös men inte mer än vad som är bra. Jag kom fram till kontoret fem minuter innan avtalad tid och fick sätta mig ner och läsa en tidning medan jag väntade. Då belv jag nervös. Nervösare än någonsin. Jag satt där och bläddrade i tidningen, hjärtat började bulta och tidningen prassla av mina skakiga händer. Fruktansvärt.

Själva intervjun kändes inte så bra, framförallt för att han ställde svåra, känsliga frågor. Ofta släpper nervositeten när man börjar prata, men så kändes det inte under denna intervju. Vi fick liksom aldrig någon riktig kontakt. Jag var hypernervös från början till slutet och jag känner mig fortfarande inte som mig själv.

Om jag fick jobbet? Mais oui! Biensûr. Antagligen mest på grund av vitsord från L för själva intervjun kändes som sagt inte så bra.

Men jag antar att ni undrar vad det var för jobb? Jo, som butikssäljare i någon av butikerna Oasis, Kookai, Warehouse eller Jane Norman. Var, när och hur vet jag inte ännu. Helst vill jag jobba med L som precis blivit antälld av samma företag, men det lät inte som det var så troligt. Synd, för det var det som lockade allra mest med jobbet.

Jag tror jag är glad, men mest av allt är jag chockad. Många frågetecken återstår. Jag uppdaterar er så fort jag vet mer.