allteanna

Jag kunde inte sova inatt. Kunde knappt stänga ögonen trots att jag var dödstrött. Varför tar det här så hårt på mig? Varför känns det så sorgligt att packa ihop en butik, en arbetsplats som jag inte ens trivs så bra på? Kanske är det ovissheten som känns jobbig? Att inte längre veta hur dagarna kommer se ut. Att inte ha en fast arbetsplats utan hoppa in en dag här och en timme där.

Som idag till exempel. Jag hade fått veta att jag skulle städa butiken o s v i Skrapan. Det skulle vara allt. Så jag ställde in mig på ca två timmars jobb och en helt ledig eftermiddag. När jag sen ringer min chef och säger att jag är klar berättar han att jag nu ska åka till Souk och hämta post, sen till Slöjdgatan och hämta en kartong och sedan jobba två timmar i Gallerian. Det är fortfarande en kort dag, men det var inte det jag var inställd på. Jag är nu i en situation där jag inte kan säga nej till något. Han vill ha valuta för sina pengar och jag vill desperat ha lönen han lovat mig.