allteanna

Samma usla arbetsförhållanden idag med. Suck. Någon som har vägarna förbi Skärholmen? Ja? Nä, jag tänkte väl det.

Vad ska man göra när man är rastlös? Alla plagg ligger och hänger i perfekt ordning och butiken är skinande ren. Så jag står och försöker komma på saker att se fram mot. Fast just nu finns det inte så mycket roliga saker att se fram mot (jag har inte kunnat boka in nått skoj eftersom jag inte vet när jag blir frisk). Istället ser jag fram mot något som inte är så kul men som åtminstone kommer ge mig omväxling mot att stå vakt i en tom butik. Jag ser fram mot nästa veckas hysteriska tentaplugg. Inte så likt mig, men nästan ingenting är värre än att stå (för jag får såklart inte sitta) ensam i en folktom butik i tio timmar. Om jag får bra betalt? Det hade man kunnat hoppas, men icke. Så varför jobbar jag här? Ingen i min ålder som jag känner verkar tycka att det är ett okey jobb. Så varför nöjer jag mig med detta? En mycket bra fråga.

Jag måste hitta ett annat jobb.

Min största livssorg (dramatiskt värre, eller hur?) är att jag inte vet vad jag vill göra, vad jag vill arbeta med alltså. Jag tycker det är helt okey att inte veta det vid 24 eller 50, men problemet är att jag är en sådan tjej som VILL veta vad jag vill göra. Jag vill ha ett mål. Jag vill ta mig dit och jag vill vara någolunda nöjd med det. Och åren går, det här har jag grubblat på i sex år nu. Sex år.