allteanna

Jag måste få skvallra lite. Det har ni väl inget emot? Den här gången gäller det ingen kändis utan avlägset bekanta människor. Så här ligger det till. De har färgkoordinerat sina böcker i bokhyllan. Nej, jag skojar inte. Böckerna är sorterade efter FÄRG. Faktum är att böckerna även måste vara köpta efter färg. Det är nämligen så att de bara äger vita, ljusrosa, ljusblå och svarta böcker. Och jag lovar, det finns ingen chans att man rent slumpmässigt kan köpa så många böcker med ljusrosa ryggar. Det är omöjligt. Kalla mig bakåtsträvare eller vad som, men är det inte att gå för långt att sortera böcker efter färg? Vi är väl alla överens om att det vanliga är att sortera i bokstavsordning (och förslagsvis på författarens efternamn). Och jag ser tjusningen med att sortera kronologiskt (som huvudrollen i High Fidelity vill ha sin skivsamling). Men att sortera efter FÄRG? Vad säger det om innehållet i boken? Hur ska du hitta en specifik bok om du glömt bort vilken färg den har på ryggen? Och varför måste ens hem se så fruktansvärt tillrättalagt ut? Går det verkligen att trivas då? Är det inte så att det "perfekta", tillrättalagda och överstylade hemmet per automatik förlorar personlig prägel?