allteanna

Gårdagen kändes som 100 år. Tiden går inte fort när man ligger i en soffa timme ut och timme in. Men tillslut tog dagens slut och den slutade med Ciao Ciao-pizza, rödvin och Forsyte Sagan. Så, slutet gott, allting gott. Och trots att jag fortfarande är sjuk så började den här dagen helt perfekt. Med perfekt menar jag såklart frukost i soffan, tända ljus och återigen Forsyte Sagan. Vilken serie det är förresten, ni som inte sett den borde göra det (och B, du får självklart låna den när vi är klara).



Just nu brottas jag med ett oproportionerligt dåligt samvete. Bostadsrättsföreningen har höststädning. Vi är relativt nyinflyttade. Vi borde alltså dra på oss regnkläderna och visa framfötterna. Vara goda grannar. Men jag är sjuk. Och min pojkvän måste plugga. Men klumpen i magen växer varje gång jag går förbi ett fönster och ser hur några (alldeles för få) tappra själar skrattar löv i regnet. Att vara sjuk är väl en legitim ursäkt men just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna se mina grannar i ögonen igen. Jävla höststädning, kan man aldrig få vara bara sjuk?!