allteanna

         

Idag har jag en sån där dag då jag väldigt lätt blir rörd. Och ofta rörd till tårar. Som när jag satt på bussen i morse och läste min bok (som jag ska berätta mer om så fort den är utläst), då kunde jag knappt hålla tårarna borta. Och jag tänker att det är lustigt att jag oftare gråter mer till de lyckliga historierna än till de tragiska. De tragiska är ju bara just det, tragiska. Inga nyanser i helvetet liksom. Men de lyckliga berättelserna (gärna med en tragisk bakgrund eller underton) där kan vi snacka om gråtmaskiner.