Arbetsförmedlingen pt. 1
Usch, Arbetsförmedlingen var en skräckupplevelse. Vet inte riktigt varför men en gnutta ångest och en rejäl huvudvärk infann sig sekunden jag klev in genom dörrarna.
På Arbetsförmedlingen var det jag och ett femtiotal andra under 30 år, den låga medelåldern var skrämmande. Det är inte lätt att som ung att komma in på arbetsmarknaden inser man efter ett besök på arbetsförmedlingen en vanlig måndag. När jag skrivit in mig på en dator var det dags att träffa en handläggare, vilket i mitt fall blev en kille i 30-årsåldern som försökte lätta upp stämningen med ett "ungdomligt" språk och ett "skönt" sätt... Jaja, han var snäll och frågade mig hur läget var... Bara bra sa jag och undrade om jag borde fråga honom detsamma..? Jag struntade i alla fall i det, vi är ju inte gamla polare trots att han försökte uppbringa en sådan stämning.
Besöket resulterade i en broschyr om A-kassan, ett infoblad om praktikplats och en så kallad handlingsplan (d v s ett papper där det står att jag måste gå på ett obligatoriskt informationsmöte på torsdag samt mejla och berätta hur läget är var sjätte vecka).
Sen jag kom hem har jag inte gjort mycket annat än att försöka sova bort den dunkande huvudvärken, skickat ett mejl till min gamla arbetsplats för att be om ett intyg samt sökt ett jobb. Föga förvånande har jag också börjat skriva en "att göra"-lista, jag ÄLSKAR listor.
På Arbetsförmedlingen var det jag och ett femtiotal andra under 30 år, den låga medelåldern var skrämmande. Det är inte lätt att som ung att komma in på arbetsmarknaden inser man efter ett besök på arbetsförmedlingen en vanlig måndag. När jag skrivit in mig på en dator var det dags att träffa en handläggare, vilket i mitt fall blev en kille i 30-årsåldern som försökte lätta upp stämningen med ett "ungdomligt" språk och ett "skönt" sätt... Jaja, han var snäll och frågade mig hur läget var... Bara bra sa jag och undrade om jag borde fråga honom detsamma..? Jag struntade i alla fall i det, vi är ju inte gamla polare trots att han försökte uppbringa en sådan stämning.
Besöket resulterade i en broschyr om A-kassan, ett infoblad om praktikplats och en så kallad handlingsplan (d v s ett papper där det står att jag måste gå på ett obligatoriskt informationsmöte på torsdag samt mejla och berätta hur läget är var sjätte vecka).
Sen jag kom hem har jag inte gjort mycket annat än att försöka sova bort den dunkande huvudvärken, skickat ett mejl till min gamla arbetsplats för att be om ett intyg samt sökt ett jobb. Föga förvånande har jag också börjat skriva en "att göra"-lista, jag ÄLSKAR listor.
Kommentarer
Trackback
