allteanna

Jag gick tillbaka i bloggen för att ta reda på vad jag egentligen sysslade med för ett år sedan. För dessa och liknande syften är en blogg väldigt bra att ha. Men till sak. För ett år sedan höll jag på att sälja min lilla etta. Och shit, shit, shit vad jag var nervös. Det är väl det enda jag minns från den perioden. Jag var så fruktansvärt nervös, ville att allt skulle gå bra, att jag skulle gå med vinst så att jag och O skulle kunna köpa en sådan lägenhet vi ville ha. Och titta. Det fanns ju ingenting att oroa sig över. Allt blev som jag hoppades, om inte bättre. Jag är så jävla lyckligt lottad.

Så varför oroar jag min över att jag snart är arbetslös? Allt har ju alltid löst sig förrut.