allteanna

Jag ligger nerbäddad i sängen, läser och väntar på att min pojkvän ska komma hem. Jag antar att jag lyssnar efter ljud i trapphuset mer än vanligt. Undrar när han kommer hem. Jag hör unga tjejröster i trapphuset (antagligen ska de ut på galej) och jag färdas tillbaka i tiden. Helt plötsligt är jag inte 25 år utan snarare 15 och det är inte natt utan eftermiddag. Vad jag hör är inte främmande tjejer utan min syster och någon/några av hennes kompisar som är på väg hem till oss efter en skoldag. De pratar och skrattar (lite för högt) och fast jag kanske inte vill erkänna det blir jag glad att de kommer, nu blir lägenheten en ungdomsgård. När de har härjat klart i köket kommer det se ut som ett bombnedslag. Smörpaket, mjölk, ost, o´boy kommer stå framme. Brödet blir lite hårt i kanterna. Brödsmulor och smörklickar överallt (till och med på telefonen!). Jag kommer bli irriterad (man är ju storasyster) och antagligen kommer jag inte säga till min syster att plocka undan efter sig på det trevliga sättet. Jag kommer vara spydig. Hon kommer bli sur tillbaka och någon dörr i lägenheten kommer smällas igen hårt. Min eller min systers. När irritationen har lagd sig kommer jag bli ledsen för att hennes dörr är stängd, jag vill så gärna bjudas in. Jag hör hur de skrattar och jag känner mig så bortkommen, så töntig. Men när jag öppnar hennes dörr är jag inte välkommen, jag har ju precis skällt ut henne för röran i köket.

Så här såg eftermiddagarna ut för tio år sedan, men jag minns det som igår.