Lars and the Real Girl
C och O rekommenderade filmen Lars and the Real Girl och idag blev det äntligen av att hyra den. Och oj, oj, oj vilken bra film! Den handlar i korthet om Lars som blir kär i en naturtrogen docka (och jag vet, det låter som en dålig amerikansk komedi med förskräcklig sensmoral, men det är det inte). Så se den för guds skull.
Whatever works
Det blev Whatever works, Woody Allens nya film. Som ni vet är jag ju ett stort Allen-fan och jag blev mycket nöjd att se att han är tillbaka där han började, jag var t ex inte så förtjust i Cassandras Dream. Men med Whatever Works är han på rätt spår igen, härligt. I en scen blev jag förövrigt så rädd och hoppade till att jag på något vänster lyckades med konststycket att kasta ut en rejäl mängd Vitamin-dryck (fokusvarianten för att orka se hela filmen...) över min pojkväns huvud, arm samt väggen. Han skrattade och jag skrattade och grät i en konstig kombination. Jaja, lite kuriosa bara.
Men nu ska jag dricka en variant på era förslag på huskur och sen stupa i säng, jag är dödstrött.
The Boat That Rocked
Igår kväll blev det filmen The Boat That Rocked med bland andra Philip Seymor Hoffman, en riktig feel good-film trots en påfrestande Titanic-scen...
The Worlds Greatest Dad
Tillslut kom vi hemifrån igår och tur var väl det. Vi hamnade nämligen framför filmen The Worlds Greatest Dad som Stockholm Filmfestival visade. Der var antagligen den bästa filmen jag sett på mycket, mycket länge. Håll utkik.
Det regnar alltid i Provence
Idag fick jag välja film och då höll jag mig såklart längt borta från allt vad krigsfilmer o s v heter. Istället blev det filmen Det regnar alltid i Provence, av och med Agnes Jaoui. Älskar hennes filmer och även denna. Ni måste se den.
Public Enemies
Bruno var uthyrd så min pojkvän valde Public Enemies istället. Inte mig emot, Johnny Depp är alltid bra, så även i denna film. Strålande, han var faktiskt strålande. Och det började bra, Johnny Depps karaktär kom undan FBI gång på gång. Men så länge det inte är ett lyckligt slut så blir jag inte nöjd. Och naturligtvis var det inget lyckligt slut.
Cat on a Hot Tin Roof
Ligger i soffan och tittar på Katt på hett plåttak, spänningen ligger tät i luften i Big Papas och Big Mamas hus. Nu ska jag ta en paus och se om det går att bearbeta min pojkvän. Jag vet inte vad jag ska ta mig till om han inte går med på att slita sig från böckerna och se sista avsnittet av Forsyte sagan.
Vilken serie ska man investera i härnäst? Tips mottages gärna. Forsyte sagan kommer lämna ett stort tomrum efter sig som måste fyllas.
25 Carat
25 Carat visade sig vara en riktigt bra film. Är man en sucker för filmer som True Romance och Leon, som jag, så kommer man definitivt gilla 25 Carat. Sen gillar jag filmer med en ordentlig handling som för den skulle inte är jättelånga, 25 Carat var inte ens en och en halv timme. Och skådespeleriet var grymt. Så summa sumarum; se den.
I skuggan av värmen
Idag fick jag välja film. Det blev I skuggan av värmen som är baserad på Lotta Thells självbiografi med samma namn. Och ni måste se den. Jag grät visserligen som en... jag vet inte vad, men ni måste se den. Måste.
De ofrivilliga, Man säger sitt, I skuggan av värmen. Det går bra nu för svensk film.
Coco Chanel
Coco Chanel var och är en stor modebildare. Hon skapade ett helt nytt mode med ny siluett, nya materialval och en sällan skådad elegans med små medel. En ny kvinnlighet kan jag till och med tycka. Hon är och förblir en sann modeikon.
Igår såg jag klart serien i två delar Coco Chanel -she conquered with style från 2008 (icke att förväxlas med Coco avant Chanel som går på bio nu). Med jämna mellanrum störde jag mig kolosalt mycket på filmens amerikanska sentimentalitet och övertydlighet samt på växlingarna mellan färg och svartvit journalfilms filter. Men serien var välspelad och det är ju svårt att inte inspireras av en person som Coco Chanel.
Den berörde mig starkt
Såg ni dokumentärfilmen Sämre än djur igår på SVT2? Om inte, se den på SVT Play. Och tack C för tipset.
Efter att ha läst ett tre sidor långt policydokument om Intenetanvändning så vågar jag knappt blogga på lunchrasten. Fast nu gjorde jag det i alla fall. Revolt modell mindre.
Revolutionary Road
Jag och min pojkvän gick och hyrde Revolutionary Road igår kväll. Antingen var det en väldigt bra film eller så hade jag låga förväntningar som överstegs. Det är rätt praktiskt att ha låga förväntningar, livet blir ju rätt kul då. Men det var nog en rätt bra film oavsett. Kate Winslet var brilljant som vanligt och Leonardo DiCaprio var överraskade som klippt och skuren för rollen som Kates make. Eftersom jag grät floder är den mycket sevärd, tror jag.
Det är en skrämmande tanke att man kanske inte alltid kommer tycka och vilja samma saker som den man älskar. Och att det ibland inte finns några kompromisser.
Flickan som lekte med elden
Efter jobbet (och en kort vända till Taco Bar) såg jag och några kolleger på Flickan som lekte med elden, den andra filmen baserad på Stieg Larssons millenium-triologi. Jag hade absolut inga höga förväntningar. Jag har varken läst böckerna eller sett den första filmen. Dessutom hade jag känslan av att detta inte var min typ av film. Men det var delvis fel, för fy tusan vilken spännande film. Jag satt som på nålar i två och en halv timme. Dialogen kanske inte alltid var den bästa, men det var nog den första svenska film jag sätt som lyckas vara spännande och inte bara ett töntigt försök att vara amerikansk action. Men lite för mycket våld. Som vanligt.
Osvensk
Jag tror jag glömde att säga hur mycket jag tyckte om Man tänker sitt. Det var en underbar film. Väldigt osvensk (i filmsammanhang är detta tyvärr oftast en komplimang). Fast jag hade kunnat se en film med enbart närbilder av Silas (när ska den göras? Nu? Jag skulle se den varje dag). Fast bara en film där han är glad, för i de scener då han grät i Man tänker sitt trodde jag att jag skulle gå av.
Åh! KTH-filuren är tillbaka!
I 25-årspresent av O och I fick jag biobiljetter och idag utnyttjades dessa. Jag och min pojkvän gick på den bästa biografen (Grand på Sveavägen) och såg Pedro Almodovars nya film Brustna omfamningar. Kanske inte i klass med Allt om min mamma och Tala med henne, men helt klart hans bästa film på senare år. Se den.
Jo, kanske
Jag provade en underbar Acne-kjol i Köpenhamn som jag inte kan sluta tänka på. Kanske måste ha den. Kanske. Prova den igen kan man ju alltid... 
Nu har vi (eller snarare min pojkvän eftersom jag hade ovanligt svårt att slita mig från internet) tittat klart på Gosskören. Mycket bra film enligt pojkvännen. Jag är utan åsikt eftersom jag egentligen inte såg den, men musiken var fantastisk. Det märkte jag i alla fall.
Imorgon blir det jobb och sedan antagligen bio!
Jag, en shopaholic?
I onsdags kväll kände jag mig lite nere. Då hjälper film, men inte vilka filmer som helst. Djupt tragiska dramer av högsta klass funkar inte. Nej, det ska vara värsta sortens feel good-filmer, riktigt tjejiga filmer med amerikansk sensmoral och hela kittet. Så i onsdags hyrade vi En shopaholics bekännelser, som funkade alldelses utmärkt. Platt, ytligt och alldeles, alldeles underbar.
Mån, tis, ons
Bra vecka så här långt måste jag säga. Både nytta och nöje har hunnits med. I måndags efter jobbet träffades jag och min pojkvän på uteserveringen Sommar på Odengatan. Vi drack rosé och åt deras fisk- och skaldjursgryta. Det sistnämnda kan jag verkligen inte rekommendera. Det kan vara bland det sämsta jag har ätit ute. Varning utfärdas. Sen gick vi hem och såg The Line of Beauty.
BBC-serien The Line of Beauty.
I tisdags efter jobbet samlade vi våra sista krafter och släpade det ena köksbordet till mammas källare (vårt källarförråd är redan ganska proppfullt) och släpade tillbaka mitt gamla skrivbord som vi nu har ställt i sovrummet. det blev riktigt bra faktiskt. Som belöning tittade vi sedan klart på The Line of Beauty (en serie som ni förövrig borde se).
Synecdoche New York.
Och igår slutade jag klockan tre. Tre! Kan ni tänka er. Så eftersom det var så fint väder så gick jag hem och hämtade filt o s v, hetsade min pojkvän från jobbet och sedan satte vi oss och slappade i Vasaparken med vin och mat. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. Efter några timmar gick vi hem, O hyrde film medan jag började färga mitt hår (vilket är ett stort genombrott eftersom jag hela mitt liv har varit väldigt nazi med att mamma måste färga det). Onsdagens film blev Synecdoche New York av Charlie Kaufman med bland andra Philip Seymour Hoffman, Michelle Williams och Catherine Keener. Synecdoche New York är den konstigaste och roligaste film jag har sett på länge. Testa.
BBC-serien The Line of Beauty.
I tisdags efter jobbet samlade vi våra sista krafter och släpade det ena köksbordet till mammas källare (vårt källarförråd är redan ganska proppfullt) och släpade tillbaka mitt gamla skrivbord som vi nu har ställt i sovrummet. det blev riktigt bra faktiskt. Som belöning tittade vi sedan klart på The Line of Beauty (en serie som ni förövrig borde se).
Synecdoche New York.
Och igår slutade jag klockan tre. Tre! Kan ni tänka er. Så eftersom det var så fint väder så gick jag hem och hämtade filt o s v, hetsade min pojkvän från jobbet och sedan satte vi oss och slappade i Vasaparken med vin och mat. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. Efter några timmar gick vi hem, O hyrde film medan jag började färga mitt hår (vilket är ett stort genombrott eftersom jag hela mitt liv har varit väldigt nazi med att mamma måste färga det). Onsdagens film blev Synecdoche New York av Charlie Kaufman med bland andra Philip Seymour Hoffman, Michelle Williams och Catherine Keener. Synecdoche New York är den konstigaste och roligaste film jag har sett på länge. Testa.
Solglasögon
Tittar på The Game med Michel Douglas och Sean Penn. Gillar den inte. Behöver nog mer en feel good-film just nu. För visst finns det inget mer ångestframkallande än att sätta sig in i en situation där du har noll kontroll över vad som händer dig? Delta i något du inte vet vad det är och hur du ska få det att upphöra...
Efter lunch gick jag och min pojkvän och mötte E, jag köpte ett par skitfina (ursäkta att jag svor, men det var nödvändigt) solglasögon på NK och efter det fikade vi. Sen firade jag, B och O hans prestation i tävlingen med god middag, vin och en massa svenska jordgubbar. Och nu, som sagt, The Game på tv.
Tror min pojkvän tog med sig bättre väder för idag har jag inte fått en enda regndroppe på mig.
Couscous
Är hos mamma. Vi har ätit middag och nu sitter vi allihopa och tittar på filmen couscous. Genialisk så här långt. Måste, måste hyra den snart igen. Overkligt bra skådespelarprestationer. Ni måste se den!
