allteanna

Såg filmen Tvivel med Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman igår. Har du sett den? Kan du i så fall berätta vem som hade rätt. Jag struntar i ett själva filmen bygger på denna ovisshet, jag kräver ett svar.

jag tittar på sommaren med monika och har det alltså bra. Jag kan numera surfa trådlöst och mmsblogga. Jag är så 2009. Ev 25års fest ger dock huvudbry.

Idag blev det Milos Formans Valmont från 1989 (baserad på Jean-Claude Carriéres roman Farliga förbindelser). Huvudrollerna spelades av Colin Firth och Annette Bening. Välspelad. Men historien får det att vända sig i magen på mig. Men sevärd såklart. I korthet så drivs historien framåt av ett ödestigert vad mellan Valmont och Markisinnan de Merteuil som raserar flera människors liv.

Det blev en kort promenad till videobutiken där vi hyrde Elegy med Ben Kingsley och Penélope Cruz. Fantastiskt vacker film, men varning utfärdas till de som inte uppskattar att gråta. I korthet handlar filmen om en universitetsprofessor som blir förälskad i sin 30 år yngre elev, de inleder en relation och en komplex kärlekshistoria tar sin början. Mer ska jag kanske inte säga. Men jag kan säga att filmen är baserad på en roman av Philip Roth. Det kan jag säga.

God natt på er.

Va skönt! Idag skrevs kontraktet på min pojkväns lägenhet. Ytterligare en sak är alltså fixad inför flytten i juli. Näst på tur blir att shoppa bolån. Eftersom vi har gott om tid innan lånet ska täcknas så tänkte vi kolla vad de största bankerna har att erbjuda. Känns ganska vuxet om jag får säga det själv. Men jag fyller ju 25 år snart så det är väl bara att face the fact liksom.



Idag har jag jobbat på Souk och tittat på The Visitor med min pojkvän och hans mamma. Det var ett bra, sorligt och ovanligt humoristiskt drama. Jag rekommenderar den, dock rekommenderar jag inte slutet. Nog sagt.

Har precis sett klart Bonjour Sagan, filmen om Francoise Sagans liv och slås av hur många kända kvinnor som delar samma tragiska levnadsöde, t ex Edit Piaff, Frida Khalo, Marylin Monroe m fl.

Härom kvällen hyrde förresten jag och min pojkvän filmen Den andra systerna Boleyn med bland andra Scarlett Johansson och Natalie Portman. En spännande film och det är ju alltid härligt med ett kostymdrama, men det är nog ingen film som kommer etsa sig fast på näthinnan. Så se den för de fina klänningarnas skull och för inblicken i den engelska överklassens och hovets problem och intriger i 1500-talets England.

Den bästa svenska filmen på år och dar. Har du inte sett den, gör det. Den här filmen vill du inte missa.

Med Ruben Östlunds film och varsitt glas rödvin har jag och min pojkvän firat dagens lägenhetsköp, inte illa eller hur?

Har ni sett Woody Allens senaste film Vicky Cristina Barcelona? Jag och min pojkvän hyrde den igår kväll. Det fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Jag älskar ju Woody Allens filmer så jag har alltid väldigt höga förväntningar. Penelope Cruz var såklart strålande i rollen som den psykotiska och svartsjuka ex-hustrun, men alla skådespelarna glänste inte som hon. Att ge rollen som Cristina till Scarlett  Johanson känns väldigt självklart, men jag tycker ändå att det är synd att hon alltid spelar samma roller. Filmen var såklart mer än sevärd, men om det blir en modern klassiker som flera andra av Woody Allens filmen återstår att se.

Tredje dagen på jobbet och det börjar kännas riktigt bra faktiskt. Men det är väldigt synd att det inte är en heltidstjänst. Jag behöver heltid. Jag behöver pengarna och sysselsättningen.

Just det, gårdagskvällen. Det var jättetrevligt, mycket folk och god stämmning. Glömde helt att fotografera. Hoppas min 25-årsfest blir lika lyckad. Fast jag skulle också vilja ha festen med någon annan som fyller år. Men vem skulle det vara? Ingen av mina närmare vänner fyller år ungefär när jag gör det (hjälp, hoppas jag inte glömt någon nu som blir sårad...). Dessutom är det synd att många brukar vara bortresta när jag fyller år. Så vi får se, kanske fest, kanske inte.



Nu har jag och min pojkvän precis sett klart filmen Låt den rätte komma in. Svensk film när den är som bäst (och läskigast).

I andras ögon.


Se mig.

Har ni sett filmerna I andras ögon och Se mig av den franska regissören (tillika skådespelerskan) Agnès Jaoui? Om ni inte har gjort det, gör det. Två mer än sevärda filmer. Nu har hon (och parhästen Jean-Pierre Bacri) kommit med en ny film, Det regnar alltid i Provence. Den bara måste jag se.


Det regnar alltid i Provence.

Liten men bra salong.

Mammut var bra, för att gå rakt på sak. Globaliseringens följder serverades på silverfat. Men varför, varför var den kärleksfulla familjefadern tvungen att vara otrogen? Förlåt att jag går in på detaljer (ni kanske vill se filmen), men jag stör mig på att alla män jämt ska framställas som jubelidioter. Var tog the good guys vägen? Eller snarare, varför är till och med de bra killarna dåliga när det väl kommer till kritan? Inte undra på att jag och säkert flera tjejer med mig undrar vad killar har för sig egentligen. Ska man tro bilden av killar på film och tv så verkar det som att killar inte kan vara trogna.

Ikväll blir det (förhoppningsvis) Moodysons nya film Mammut på Sture. Jag har inte varit på bio sedan... ja, jag vet inte ens när. Säkert ett år sedan. Det beror nog mycket på lathet (ska man beställa biljetter? när ska de hämtas ut? vilken föreställning hinner vi till? osv), men det är ju så kul när man väl gör det. Så ikväll hoppas jag på den första bioföreställningen 2009.

Har ni sett filmen Funny games? Gör inte det. Eller gör det om ni har lust. Ikväll såg min pojkvän den amerikanska versionen och med honom har jag tidigare sett den tyska. Ingen film har före eller efter detta tillfälle äcklat mig så mycket. Och ingen film har någonsin gjort mig så arg. Arg för att den existerar. Arg för att det finns människor som vill se den. Arg för att det finns människor därute som vill göra den. Arg för att det kanske finns människor som måste se något så extremt för att ens bli berörda. Jag kan inte annat än ta det personligt att denna film gjorts och ses av människor, det känns som om man blev knuffad i skolkorridoren i 7:an (tror aldrig jag blev det, men jag kan föreställa mig känslan). Denna film består endast av onska och våld. ENDAST. Inget hopp (om mänskligheten), ingen sensmoral, inget som tillför mänskligheten vetskap om något viktigt. Den lämnar betraktaren bara med en känsla av att människan i grund och botten är ond, med en perversion för våld. Detta äcklar mig. Och jag tar fruktansvärt illa upp. Kalla mig småborgelig, reaktionär, töntig eller vad tusan som helst men jag blir faktiskt vansinnig. Och så upprörd att jag kan gråta när denna film kommer på tal. Är det detta filmarv vi ska lämna vidare till nästa generation? Bara en massa våld och onska utan mening? Våld för våldets skull? Våld och onska rättfärdigat med estetik? Är det så svårt att göra film utan dessa ingredienser?

Nu har jag äntligen sett De älskade vid Pont-Neuf, en ångestfylld och alldeles, alldeles underbar film. Se den.

Ny dag, ny film. Jag och min pojkvän har precis sett The Savages, en bra (men kanske lite seg) film. Den handlar om två syskons förändrade situation när deras (inte alltför kärleksfulla eller närvarande för den delen) pappa blir dement och behöver deras hjälp. Sevärd.

Har precis sett den libanesiska filmen Caramel med min pojkvän och M. En riktigt feel good-film, men den hade gärna fått ha en mer drivande handling. Men man behövde inte gråta eller ta på sig världens orättvisor (och det kan ju vara skönt). En god middag och rödvin hann vi med innan också. Bra kväll.

 

Nu ska jag och min pojkvän titta på Quentin Tarantinos True Romance, en av de mest romantiska filmerna någonsin enligt mig. Dessutom har få tjejer på vita duken sett lika coola och sexiga ut som Patricia Arquette i denna film.

Hos mamma (dit jag och min pojkvän gick för att äta middag) tittade jag, min pojkvän, mamma, Kajsa och N på Lucas Moodyssons film Tillsammans, en riktigt härlig film. Och om du frågar mig är det helt ointressant huruvida det faktiskt var så på 70-talet. Det är en rolig, välspelad film som aldrig har utgett sig för att spegla 70-talet till punkt och pricka. Så till de som bara har sådana kommentarer om filmen vill jag bara säga: Slappna av för guds skull.


Slutscenen i Tillsammans.


Mamma hade vackra tulpaner.


Molly var också där...


...likaså morfar, som för mig är extra förknippad med julen.

Tänkte ger er lite bilder på mina främsta stilförebilder.








En cigg och en Bolly är nödvändiga attribut för att uppnå den rätta stilen. Och svindyra kläder såklart. La Croix är en given favorit för damerna.

Om man ska vara lite allvarlig så är det inspirerande med serien och deras kläder hur de (framförallt Edina) kan ha på sig precis vad som helst. Inga gränser. Inga no-no´s. Inga pekpinnar. Dessutom verkar de dela min filosofi att man aldrig kan vara för uppklädd. Dress for success liksom. Gå inte ut i något halvdant, gå inte ut i något du inte känner dig fin i då blir man bara obekväm.

Och jag måste erkänna att jag älskar Patsy´s gula jacka på bilden ovan. Så stilren, så fint skräddad.