Kairo 2.1
I morse vaknade vi i en bastu. Strömmen gick någon gång i natt och lägenheten hade under natten förvandlats till en bastu så varm att bara finnar skulle trivas. Ingenting kunde vi göra, inte titta på tv, inte surfa, inte tända lampor. Ett dilemma var även att det var för varmt för att klä på sig, men då gick det ju inte att dra åtsidan gardinerna (vi är ju i ett muslimskt land liksom), så mörkt var det också. Och det var ingen idé att öppna fönsterna för att vädra, det var ju minst lika varmt ute som inne. Som tur var har vi gasspis så vi kunde göra frukost i alla fall. Nu har jag insett att luftkonditioneringen är min bästa vän. Man känner sig helt tjock i skallen och man orkar ingenting när det är så där varmt.
Vid elva-tiden kom vår land lord, ett mycket trevlig kvinna i fyrtioårsåldern. Hon var halvfransk/halvegyptier och var nyss hemkommen från Frankrike. Hon hann klaga en hel del på Egypten under de minuter vi spenderade med henne. Hon åker till Frankrike en gång om året och berättade att hon tycker det är så jobbigt att komma tillbaka varje gång. Trafiken är så jobbig, det är smutsigt o s v. Man började undra varför hon bor här överhuvudtaget. Hon tipsade oss även om ett bageri och underströk att vi måste vara ytterst försiktiga i trafiken här i Kairo. Eftersom det förekommer att bilar kör åt fel hål på enkelriktade gator, måste man vara väldigt uppmärksam. Ett annat av hennes tips var att inte prata mer än nödvändigt med mannen utanför vår dörr, han var tydligen en riktigt skvallerkärring. Bra att veta, men undra vad han ska säga om oss? Okey, vi är västerlänningar men konstigare än så är vi väl inte? Utåt sett är vi ju till och med gifta.
Vår hyresvärd bad oss också att berätta vad vi ville ha till lägenheten och fixade det på en gång (vi fick en extra kudde, tallrikar och extra lakan). Språkbarriären märks vid varje interaktion med människor här, så det var väldigt skönt att ha en hyresvärd som kan engelska så man kan kommunicera ordentligt utan missförstånd. Man märker vilken extrem skillnad det är mellan överklass och underklass vad gäller engelska. Här finns så många som i princip inte förstår ett ord om man försöker kommunicera på engelska. Då går det oftast lättare med teckenspråk. Även franska verkar ganska gångbart här. Så nu grämer jag mig över att så lite av skolfranskan fastnade. Snart måste jag börja lära mig lite basic arabiska, för som det är just nu funkar inte i längden. Ofta står jag brevid som ett fån medan min pojkvän försöker göra sig förstådd och förstå med hjälp av engelska/arabiska/teckenspråk. Mitt ordförråd måste helt enkelt utökas från tack, lite och om gud vill.
Medan en städerska och vår hyresvärd städade lägenheten åkte jag och min pojkvän till Downtown. Det var en minst sagt svettig upplevelse. Zamalek är en lugn grön oas i jämförelse. I Downtown kryllade det av affärer, bilar och människor. Först åkte vi till AUC för att kolla vad som fanns i deras bokhandel. Den var såklart stängd men en hjälpsam man kunde ändå beställa en bok åt mig. Mycket bra. När vi sedan i 40 graders värme letat efter en annan bokaffär alldeles för länge tog våra krafter slut. Lösningen på det problemet blev en trevlig fransk restaurang vid man Le Bistro (otippat va?). Mycket god mat och jag blir förtfarande lika förvånad när notan kommer in, det är så billigt att äta ute här!
Lummiga Zamalek
Efter mat och dryck fick vi ny energi och hittade tillslut en bokhandel. De hade såklart ingen av böckerna jag letade efter men mycket annat bra. Det är alltid bra att veta var man hittar en bra bokhandel sen när ens medhavda skönlitteratur är läst.
Taxi här i Egypten är väldigt billigt. Vi åkte från Zamalek till Downtown för 8 egyptiska pund (typ 10 svenska kronor). Men en del taxichaufförer är för jäkla fräcka. När vi idag skulle ta en taxi från Downtown till Zamalek, d v s precis samma sträcka, så ville han ha 20 egyptiska pund. Det kunde han glömma. Ser vi så clueless ut eller?
Nu har vi handlat middag och ska snart börja laga vår första middag i lägenheten. Trots att det är billigt så får vi inte sluta laga mat och bara äta ute. Vardag, jag vill ha vardag.
Vid elva-tiden kom vår land lord, ett mycket trevlig kvinna i fyrtioårsåldern. Hon var halvfransk/halvegyptier och var nyss hemkommen från Frankrike. Hon hann klaga en hel del på Egypten under de minuter vi spenderade med henne. Hon åker till Frankrike en gång om året och berättade att hon tycker det är så jobbigt att komma tillbaka varje gång. Trafiken är så jobbig, det är smutsigt o s v. Man började undra varför hon bor här överhuvudtaget. Hon tipsade oss även om ett bageri och underströk att vi måste vara ytterst försiktiga i trafiken här i Kairo. Eftersom det förekommer att bilar kör åt fel hål på enkelriktade gator, måste man vara väldigt uppmärksam. Ett annat av hennes tips var att inte prata mer än nödvändigt med mannen utanför vår dörr, han var tydligen en riktigt skvallerkärring. Bra att veta, men undra vad han ska säga om oss? Okey, vi är västerlänningar men konstigare än så är vi väl inte? Utåt sett är vi ju till och med gifta.
Vår hyresvärd bad oss också att berätta vad vi ville ha till lägenheten och fixade det på en gång (vi fick en extra kudde, tallrikar och extra lakan). Språkbarriären märks vid varje interaktion med människor här, så det var väldigt skönt att ha en hyresvärd som kan engelska så man kan kommunicera ordentligt utan missförstånd. Man märker vilken extrem skillnad det är mellan överklass och underklass vad gäller engelska. Här finns så många som i princip inte förstår ett ord om man försöker kommunicera på engelska. Då går det oftast lättare med teckenspråk. Även franska verkar ganska gångbart här. Så nu grämer jag mig över att så lite av skolfranskan fastnade. Snart måste jag börja lära mig lite basic arabiska, för som det är just nu funkar inte i längden. Ofta står jag brevid som ett fån medan min pojkvän försöker göra sig förstådd och förstå med hjälp av engelska/arabiska/teckenspråk. Mitt ordförråd måste helt enkelt utökas från tack, lite och om gud vill.
Medan en städerska och vår hyresvärd städade lägenheten åkte jag och min pojkvän till Downtown. Det var en minst sagt svettig upplevelse. Zamalek är en lugn grön oas i jämförelse. I Downtown kryllade det av affärer, bilar och människor. Först åkte vi till AUC för att kolla vad som fanns i deras bokhandel. Den var såklart stängd men en hjälpsam man kunde ändå beställa en bok åt mig. Mycket bra. När vi sedan i 40 graders värme letat efter en annan bokaffär alldeles för länge tog våra krafter slut. Lösningen på det problemet blev en trevlig fransk restaurang vid man Le Bistro (otippat va?). Mycket god mat och jag blir förtfarande lika förvånad när notan kommer in, det är så billigt att äta ute här!
Lummiga Zamalek
Efter mat och dryck fick vi ny energi och hittade tillslut en bokhandel. De hade såklart ingen av böckerna jag letade efter men mycket annat bra. Det är alltid bra att veta var man hittar en bra bokhandel sen när ens medhavda skönlitteratur är läst.
Taxi här i Egypten är väldigt billigt. Vi åkte från Zamalek till Downtown för 8 egyptiska pund (typ 10 svenska kronor). Men en del taxichaufförer är för jäkla fräcka. När vi idag skulle ta en taxi från Downtown till Zamalek, d v s precis samma sträcka, så ville han ha 20 egyptiska pund. Det kunde han glömma. Ser vi så clueless ut eller?
Nu har vi handlat middag och ska snart börja laga vår första middag i lägenheten. Trots att det är billigt så får vi inte sluta laga mat och bara äta ute. Vardag, jag vill ha vardag.
Kommentarer
Trackback
