Kairo 2.6
När jag i lugn och ro satt på cafét och tittade ut såg jag japanska turister för första gången här i Kairo. Vad hade de på fötterna? Foppa-tofflor i olika kulörer såklart. Är det rätt tillfälle att säga att världen är liten? Eller bara konstig?
Dessa skor sprider sig tydligen som en löpeld över världen.
Nu ska jag berätta lite om trafiken är i Kairo. Som svensk är man van vid att alla bilister kör lugnt, organiserat och i enlighet med trafikreglerna. Så är inte situationen i Kairo. Här använder bilisterna biltutan på ett helt annat sätt än i Sverige. Förrutom att den används HELA tiden, så verkar den användas som en varning att en bil är påväg. Eller att någon/något är i bilens väg. Att fotgängare har företräde känns väldigt långt borta här. På en tvåfilig väg kan du ge dig katten på att bilarna har bildat tre filer. Om en ensam bil kör på en tvåfilig väg ligger den inte i den ena filen, den ligger mitt emellan. Kommer en annan bil bakom måste denna naturligtvis tuta på bilen framför. Då kan man undra vad det är för vits med att ligga mellan filerna? Precis som i Sverige finns det en hel uppsättning trafikregler, men här följs de sällan. Bilister verkar tänka att det bra gäller att ta sig fram, oavsett hur detta görs. Människor kan rundas och köras om som om de vore fasta objekt, väldigt nära och snabbt. Allt detta innebär att man som fotgängare kan få andan i halsgropen dagligen. Och som passagerare i en taxi tror man att ett gäng människor, bilar, trottoarer o s v ska stryka med. Jag får en känsla av att bilisterna här kör som om det vore i ett dataspel. Människorna på gatan, bilarna och andra hinder ses inte som verkiga. Varken fotgängare eller bilisten själv skulle göra sig illa om en krock inträffade. Skrämmande. Dessutom är de flesta taxibilar här redo för skroten och saknar säkerhetsbälten i baksätet. Men hittils har det varit tillräckligt mycket trafik för att taxichaufförerna inte kunnat köra så himla fort. Mina värsta taxiresor är fortfarande de i Jordanen. Så tack gode gud för all trafik.
Taxiresa till Heliopolis över en av stadens alla broar.
Nu ska vi iväg och träffa K på resturang La Bodega. Nu är det vår tur att äntligen få bjuda tillbaka, trots att ett restaurangbesök känns lite futtigt i jämförelse med all hjälp vi fått och allt hon bjudit på. Hoppas hon gillar stället och maten i alla fall, det gör jag.
Dessa skor sprider sig tydligen som en löpeld över världen.
Nu ska jag berätta lite om trafiken är i Kairo. Som svensk är man van vid att alla bilister kör lugnt, organiserat och i enlighet med trafikreglerna. Så är inte situationen i Kairo. Här använder bilisterna biltutan på ett helt annat sätt än i Sverige. Förrutom att den används HELA tiden, så verkar den användas som en varning att en bil är påväg. Eller att någon/något är i bilens väg. Att fotgängare har företräde känns väldigt långt borta här. På en tvåfilig väg kan du ge dig katten på att bilarna har bildat tre filer. Om en ensam bil kör på en tvåfilig väg ligger den inte i den ena filen, den ligger mitt emellan. Kommer en annan bil bakom måste denna naturligtvis tuta på bilen framför. Då kan man undra vad det är för vits med att ligga mellan filerna? Precis som i Sverige finns det en hel uppsättning trafikregler, men här följs de sällan. Bilister verkar tänka att det bra gäller att ta sig fram, oavsett hur detta görs. Människor kan rundas och köras om som om de vore fasta objekt, väldigt nära och snabbt. Allt detta innebär att man som fotgängare kan få andan i halsgropen dagligen. Och som passagerare i en taxi tror man att ett gäng människor, bilar, trottoarer o s v ska stryka med. Jag får en känsla av att bilisterna här kör som om det vore i ett dataspel. Människorna på gatan, bilarna och andra hinder ses inte som verkiga. Varken fotgängare eller bilisten själv skulle göra sig illa om en krock inträffade. Skrämmande. Dessutom är de flesta taxibilar här redo för skroten och saknar säkerhetsbälten i baksätet. Men hittils har det varit tillräckligt mycket trafik för att taxichaufförerna inte kunnat köra så himla fort. Mina värsta taxiresor är fortfarande de i Jordanen. Så tack gode gud för all trafik.
Taxiresa till Heliopolis över en av stadens alla broar.
Nu ska vi iväg och träffa K på resturang La Bodega. Nu är det vår tur att äntligen få bjuda tillbaka, trots att ett restaurangbesök känns lite futtigt i jämförelse med all hjälp vi fått och allt hon bjudit på. Hoppas hon gillar stället och maten i alla fall, det gör jag.
Kommentarer
Trackback
