Röda havet
Idag tog vi en taxi till Heliopolis för att möta upp en kompis bekant Mr F och hans fru J. Detta är alltså människor vi aldrig har träffat förut. Eftersom jag är långt ifrån en social kamelont, så var jag rätt nervös innan. Jag menar över en timmes bilresa fram och tillbaka och några timmar på en strand, då behöver man ett rejält lager av konversationsämnen om man inte känner varandra. Till min lättnad var de båda ganska lättpratade, samtalen flöt på någolunda och de var bra på engelska.
På väg till havet åkte vi genom öken, sand, sand och en motorväg. Konstigt för en svensk. Om man har tur kan man tydligen se kameler där längs vägen också. Efter lite mer än en timmes bilfärd genom detta landskap kom vi fram til Röda havet. Vi åkte till en privat klubb (jag sak berätta mer om klubbarna i Egypten i ett senare inlägg) där man som medlem går in gratis. Stranden var så otroligt vacker och havet turkost. Som ett vykort.
På väg till stranden, från vänster min pojkvän, Mr F och J
Klubben vid Röda Havet, tror stranden hette Ein Soukhna
På väg till stranden stannade de bilen och köpte öl och typ alkoläsk. Man ville ju inte vara oartig och tacka nej. Jag såg framför mig att alkoläsken skulle vara typ 4 vol. % och att det skulle kännas okey om man drack det långsamt (för mig går inte strand ihop med alkohol). Väl framme visade det sig vara hela 10 vol. %! Det går ju inte dricka när man dessutom redan är lite lätt uttorkad av värmen. Det blev till att låtsas dricka och sen hälla ut när de inte såg på. När man blir medbjuden av två främlingar vågar man inte göra eller säga något som kan uppfattas som oartigt.
Egytierna vi åkte med satt på plaststolar ute i vattnet och lyssnade på house och drack öl/alkoläsk. Jag kände mig som en riktig vampyr som satt i skuggan och hinkade vatten. Jag fattar bara inte hur de orkar med sol när det är 40 grader. Jag bara måste sitta i skuggan, tyvärr blev det en bra anledning till att slippa vara social med dem varje minut.
Hemväg
På vägen hem berättade J mer om Ramadan. Vi hade redan hört av K att trafiken här i Kairo blir ännu värre under Ramadan när folk skyndar hem på kvällen för att få i sig dagens första mål. Nu fick vi även veta att Kairo kommer vara så gått som helt folktomt under den första timmen när solen gått ner. Alla sitter hemma och äter som besatta. Om en långtradarchaufför inte hinner hem till solnedgången stannar han tydligen lastbilen var han än är för att äta. Bra att veta var även att det ses som en förolämpning om man äter eller dricker på gatan under Ramadan. Jag kan alltså inte dricka vatten om jag är ute och går och blir törstig, jag måste ta mig hem eller hitta en restaurang som har öppet trots Ramadan. Dessutom måste man klä sig extra konservativt under den heliga månaden. Om jag skulle gå ut med bara axlar till exempel så skulle jag förstöra dagen för alla de muslimer jag möter. Tydligen så blir de då "orena" och måste fasta en dag längre efter Ramadans slut. Och det vill jag ju inte utsätta dem för. Det är mycket att ha i huvudet när en hel kultur och religion är ny för en.
På väg till havet åkte vi genom öken, sand, sand och en motorväg. Konstigt för en svensk. Om man har tur kan man tydligen se kameler där längs vägen också. Efter lite mer än en timmes bilfärd genom detta landskap kom vi fram til Röda havet. Vi åkte till en privat klubb (jag sak berätta mer om klubbarna i Egypten i ett senare inlägg) där man som medlem går in gratis. Stranden var så otroligt vacker och havet turkost. Som ett vykort.
På väg till stranden, från vänster min pojkvän, Mr F och J
Klubben vid Röda Havet, tror stranden hette Ein Soukhna
På väg till stranden stannade de bilen och köpte öl och typ alkoläsk. Man ville ju inte vara oartig och tacka nej. Jag såg framför mig att alkoläsken skulle vara typ 4 vol. % och att det skulle kännas okey om man drack det långsamt (för mig går inte strand ihop med alkohol). Väl framme visade det sig vara hela 10 vol. %! Det går ju inte dricka när man dessutom redan är lite lätt uttorkad av värmen. Det blev till att låtsas dricka och sen hälla ut när de inte såg på. När man blir medbjuden av två främlingar vågar man inte göra eller säga något som kan uppfattas som oartigt.
Egytierna vi åkte med satt på plaststolar ute i vattnet och lyssnade på house och drack öl/alkoläsk. Jag kände mig som en riktig vampyr som satt i skuggan och hinkade vatten. Jag fattar bara inte hur de orkar med sol när det är 40 grader. Jag bara måste sitta i skuggan, tyvärr blev det en bra anledning till att slippa vara social med dem varje minut.
Hemväg
På vägen hem berättade J mer om Ramadan. Vi hade redan hört av K att trafiken här i Kairo blir ännu värre under Ramadan när folk skyndar hem på kvällen för att få i sig dagens första mål. Nu fick vi även veta att Kairo kommer vara så gått som helt folktomt under den första timmen när solen gått ner. Alla sitter hemma och äter som besatta. Om en långtradarchaufför inte hinner hem till solnedgången stannar han tydligen lastbilen var han än är för att äta. Bra att veta var även att det ses som en förolämpning om man äter eller dricker på gatan under Ramadan. Jag kan alltså inte dricka vatten om jag är ute och går och blir törstig, jag måste ta mig hem eller hitta en restaurang som har öppet trots Ramadan. Dessutom måste man klä sig extra konservativt under den heliga månaden. Om jag skulle gå ut med bara axlar till exempel så skulle jag förstöra dagen för alla de muslimer jag möter. Tydligen så blir de då "orena" och måste fasta en dag längre efter Ramadans slut. Och det vill jag ju inte utsätta dem för. Det är mycket att ha i huvudet när en hel kultur och religion är ny för en.
Kommentarer
Trackback
