Kairo 17.6

Några månader efter alla andra har jag nu sett filmen Mama mia. Och ja, jag grät. Och sjöng med. Som vanligt. Töntigt va?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0