allteanna

En av tjejerna som jobbade på Metro (mataffären) var alltid sur. När man skulle betala sina vanor sa hon aldrig hej eller ens tittade en i ögonen, rörde inte en min när man artigt sa tack (på arabiska) när man fick sin växel o s v. En riktig surpuppa helt enkelt. Och det var ingen allmän policy, för hon var den enda på Metro som betedde sig så.

Men plötsligt en dag var hon glad. Hon hejade, log, skämtade med sina kolleger och var i princip en annan människa. Tacksamma för det trevliga förvandligen undrade jag och min pojkvän ändå vad som hade hänt, vad som var så annorlunda nu. Min pojkvän föreslog att hon var kär och att föremålet för kärleken hade friat. Det låt rimligt. Så nästa gång jag var i mataffären tittade jag efter en förlovningsring på hennes finger. Men ingen ring i sikte. Vi antog då att vår förklaring till hennes ombytta sinnestämming inte stämde och tänkte inte mer på hennes glada humör.

Men ca en vecka innan vi åkte hem såg jag det plötsligt, en förlovningsring på hennes finger! Man kan fråga sig om det var som min pojkvän trodde (d v s att hennes glada humör berodde på en förlovning) eller om det var just det förändrade humöret som lockade till sig friare...