Om tid är pengar är jag pank

Hittils en produktiv dag. Har varit på Carin Wester igen (denna gång med mamma). Hittade inget som jag måste ha, så min stackars plånbok kunde dra en lättnadens suck. Mamma däremot hitta två fina plagg, en bevit kort och kortärmad kofta med knappar fram och en brun långärmad kofta. 500 pix, inte illa. Sen bar det av till Systemet (rosé såklart) och affären för att köpa lite mat (mest nötter) till ikväll, och sen till elaffären för att köpa dammsugarpåsar. Sen snabbt hem för att komponera två lappar till mina grannar för att förmedla att jag tänker använda gården och grillen ikväll, men ge dem känslan av att de har något att säga till om saken.
 
Nu ska jag äta, städa och handla födelsedagspresent. Halv tre ska jag på min bonus-systers slutföreställning på Kulturama. Efter det blir det grillning med kollegerna hela kvällen. En kul men smått stressig dag. Nu gäller det att vara tidseffektiv. Om tid är pengar så är jag rätt pank.

Och är det bara jag som tycker det är för varmt? Jag känner mig som en vampyr, letar skugga som en besatt.

Dagens skörd

Mycket var fint och allt var billigt på Carin Wester-utförsäljningen. Detta kom vi hem med:
image34image35
Min pojkväns födelsedagspresenter.
image36image37
Önskar jag också hade hittat något som var lite mer somrigt, men jackan (du känner igen den va Kajsa?) ska jag använda som tusan i vinter och tröjan känns som ett bra mys/basplagg.

Nu blir det film.

Bättre tider

Imorgon bitti ska jag och min pojkvän och kolla efter schyssta kläder på Carin Wester innan jobbet. Om jag har tur hittar han något, och voilá - hans födelsedagspresent är fixad. I så fall skulle en inte pytteliten sten lyftas från mina axlar. Med tanke på kläder så har jag så svårt att hitta något jag vill ha för tillfället. Konstigt va? Detta brukar liksom inte vara ett problem. Är det bara jag eller är det ett ganska trist "mode" just nu? Men man ska väl vara tacksam, jag behöver ju spara pengar (som vanligt), så det är väl bara bra. Jag skulle vilja sy något istället, men nu när London har tagit Kajsa från mig så är nog att starta ett sådant projekt att ta sig vatten över huvudet. Jag får helt enkelt gå i mina gamla trasor tills man kan ana bättre tider. Men snälla, kom bättre tider, kom!

(Vilket extremt löjligt inlägg. Jag kanske måste "göra mig av med" alla som läser det...)

Skräckblandad förtjusning

Idag är jag mest nervös. Jag menar jag behöver inte träffa min familj varje dag, men känslan att de finns fem minuter bort är så skön. I Kairo kommer de snarare vara fem timmar och en kostsam flygbiljett bort. Jag känner liksom INGEN där. Hjälp. Innebörden av uttrycket skräckblandad förtjusning börjar gå upp för mig. Att bo fyra månader i Kairo blir antagligen det mest spännande och lärorika jag har gjort, men också det läskigaste. Tur att jag har en resvan pojkvän som kan hålla mig i handen.

Mamma och pappa tog det med någolunda ro att jag skulle åka. Jag hoppas verkligen att de kommer och hälsar på (mamma, pappa I dissown you om ni inte kommer). Om jag får som jag vill hittar vi en relativt stor lägenhet att hyra så att man kan erbjuda gratis boende till familj och vänner som vill hälsa på.

Tänk er, om ca tre månader kommer denna blogg att skrivas från Kairo! Den nyfunna exotismen kanske lockar fler läsare, vem vet. Med tanke på det, nu vet jag vad vi måste inhandla innan flytten -en bra digitalkamera. Min är från stenåldern och lika stor som ett mjölkpaket. Dessutom är skärmen så liten att hela vitsen med en digitalkamera går förlorad. För en blogg från Kairo utan några bilder är väl inget att hänga i julgranen. Och med tanke på julgran (hjälp nu kommer en sån där konstig övergång som används flitigt av nyhetsankaret när denna ska lämna över till vädermannen eller kvinnan), som inbiten traditionalist kunde jag i alla fall putsa ut när jag märkte att vi kommer hem lagom till jul. Oj, oj, vad jag kommer fira jul, jag ska fira jul som om det inte fanns någon morgondag.

k-k-Kairo

image33
schysst vykortsbild, va? Nu ska jag sova och drömma om mitt nya spännande liv som Kairo-bo.

Till alla denimänglar

Jag vill bara passa på att förklara hur mycket jag tycker om er. Att ni tog emot mig med öppna armar och släppte in mig i gemenskapen direkt är jag så otroligt tacksam över. Nu har det gått åtta månader och det är fortfarande ni som gör jobbet roligt, det är ni som stöttar mig när allt är jobbigt och det är med er jag misslyckas och lyckas. Att ha så härliga och lojala vänner gör mig till en lyckligare människa. Ni är sådana vänner alla behöver.


Bills, bills, bills...

Varför har jag fått en räkning på en film som jag och min pojkvän hyrde för kanske ett halvår sedan? Jag är tyvärr rädd att det var min pojkvän som skulle lämna tillbaka den. Ni som känner honom vet att hans minne inte alltid är det bästa och att han kan vara lite disträ när han har mycket att göra. Så nu undrar jag... har han kanske lämnat tillbaka filmen på fel videobutik? Måste nog dit och bråka lite, är inte så sugen att betala för en film jag inte har. Kanske har personalen i videobutiken gjort ett misstag. Hoppas det.

Idag är jag för övrigt både superglad och lite nervös, det verkar nämligen som det blir Kairo i höst... Så nu vet ni vad jag ska googla ikväll.


Sol, vind och (Loka)vatten

Har precis kommit hem från lite skönt häng i solen med A. Vi satt på Sommar vid Odenplan, han drack en svart kaffe (så otroligt vuxet) och jag tog en Loka (får man några pengar för den produktplaceringen eller?). Jag har som sagt varit ledig i två dagar nu utan att ha varit i solen. Det kanske är rätt skönt trots allt. Jag fick definitivt semester-vibbar och om läget hade varit annorlunda (d v s om jag faktiskt hade haft semester) så hade ett glas rosé inte varit helt fel heller.

Inga fler lågvattenmärken, tack!

Två dagars ledighet, hur underbart är inte det? Jag njuter till fulla drag och passar på att vara en bra flickvän som lagar middag och sånt. Mitt enda dilemma för tillfället är att försöka hitta en okey födelsedagspresent åt min pojkvän som fyller år redan på söndag. Man blir ju rätt begränsad av att ha en snäv budget, samtidigt som man vill ge den perfekta presenten. Tyvärr ligger det en extra press i att min pojkvän är okrönt världsmästare i att ge presenter (till mig i alla fall). Han prickar helt enkelt alltid rätt. Jag känner att det var ett lågvattenmärke när han fick ett våffeljärn av mig. Visst gillar han våfflor, men kanske inte att göra dem. Tusan.

Mors dag

Igår var det Mors dag. Tanken var att jag skulle laga middag till mamma, men det var jag för trött och sjuk för. Så jag bestämde mig för att kompensera den uteblivna matlagningen med en chokladask. Men i butiken där denna skulle inhandlas så byggde de om och jag såg inte röken av en endaste liten chokkladask (och jag var alldeles för svag för att gå till någon annan affär). Så mamma fick spendera Mors dag med att laga middag och ta hand om mig istället, inte mycket till uppvaktning det inte. Förlåt mamma. Men jag får krasst säga som min mormor sa "på Mors dag ska man minsann verkligen få känna av att man är mamma". Det lyckades jag med i alla fall.


Traditioner

Ingen kunde väl undvika att notera att Eurovision Song Contest gick av stapeln i lördags. Som traditionen bjuder såg jag denna med ett gäng kompisar. Vi hade otroligt trevligt, mycket skratt och lite sura miner efter vinnaren hade korats. Precis som det ska vara med andra ord. Att se detta spektakel ihop är något vi gjort i princip varje år i uppskattningsvis fyra/fem år. Jag älskar det. Vi förändras, blir äldre, får nya erfarenheter, byter partner o s v, o s v, men ESC är alltid likadant. Det finns en viss trygghet i det. Några körde till och med vår gamla tradition att dricka en öl från några utvalda länder som är med och tävlar. Gänget som jag ser ESC med består av sådana personer som jag verkligen gillar och uppsattar som tusan, men som jag är jättedålig på att se till att träffa ofta. Så man måste se till att ta tillvara på alla tillfällen som ges, och då är traditioner en utmärkt anledning. Slutsatsen av denna lilla utläggning är alltså att traditioner är till för att hållas (med en reservation för dåliga traditioner såklart). Så nu vet ni det gott folk.


Illa

Jag mår inte bra. Antagligen har jag blivit matförgiftad. Inte, inte, inte kul. Inte kul alls. Håll tummarna för att jag mår bättre imorgon.


Att se sanningen i vitögat

Imorse stod min pojkvän och jag och hängde på låset först hos bageriet och sen på Systembolaget. Man skulle kunna tro att vi var två utsvultna alkoholister. Hoppas det inte ligger alltför nära sanningen.


Vuxen?

Idag har jag nästan bara gjort vuxna saker. Jag gick upp och lagade frukost åt mig och min pojkvän och gav hunden mat. Sen gick jag och lämnade Molly hos mormor, sen raka vägen till jobbet. Jag handlade på vägen hem från jobbet och hämtade sedan Molly (det är nästan som att ha ett dagisbarn som ska lämnas och hämtas). Och sen gjorde jag middag till mig och min pojkvän. Ganska vuxen dag va? Men nu ska jag erkänna att jag är rätt trött, det tär på mig att vara så här vuxen. 

Jag har förärats hela TVÅ presenter idag, har ni hört på maken! Först fick jag och min kollega varsin rosa ros av världens bästa chef, så vi gick omkring och log lite extra hela förmiddagen. Kan man vara mer omtänksam? Jag blev helt klart rörd, att få en blomma tycker jag är en så fin gest. Det är sån lyx man aldrig unnar sig själv liksom. Sen när jag kom hem från jobbet så hade min underbara pojkvän köpt en limited edition-tandkräm som jag ville ha. 
image31
Jag är fullt medveten om att det låter knäppt att vilja ha en viss tandkräm för utseendets skull. Jag förstår alla med liknande åsikter. Och i teorin håller jag med dem. Men visst är den fin? Man kan ju inte vara vuxen jämt.

Konkurrens

Sitter alla framför ESC eller? Ingen är inne på min blogg i alla fall. Men i går och i söndags hade jag minsann besöksrekord. Hela 18 unika besökare. Jag är stolt, så stolt. Jag hetsar som en galning på Facebook för att försöka slå tidigare rekord (man är ju en tävlingsmänniska) och det verkar ju funka. Men idag är det dåligt med trafik på den här bloggen. Men jag förstår er, ESC är ju trots allt alltid ESC.

Innekatt

Idag är det Nudie/Denimbirds-fest och imorgon är det Wrangler/Grandpa-fest, men det lutar åt att det inte blir nått utav det. För tillfället känner jag mig rätt sliten och och lite stressad. Där har ni också svaret på varför jag bloggat så lite. Så det blir nog två kvällar av hemmahäng. Min pojkvän är inne i en intensiv tentaperiod och han kommer hem tio på kvällarna, så om jag är borta på kvällarna ses vi ju inte alls. Så jag är hemma och tar varje chans jag får att se honom.

Sedan igår och några dagar framåt är jag och min pojkvän hundvakt åt världens bästa Molly (för bild se tidigare inlägg). Undrar förresten vad Molly tycker om att jag hänger ut henne så här i bloggen. Just nu sover hon så kusten är klar så att säga.

I förrgår köpte min pojkvän biljetter till London, så den 16 juni åker vi! Jag längtar så mycket efter att träffa Kajsa i några dagar och att detta görs i London är liksom bara en bonus.

Förresten så smider jag lite planer...

Lee/Wrangler i backspegeln

Oj, oj det blev sent hos Lee/Wrangler igår. Var hemma klockan två. Men det var grymt kul. Vi började kvällen med att grilla korv på deras terass och sippa rosé. Minus var att jag spillde ketchup på mina ljusa Maize, plus för den goda senapen. Sen blev det en genomgång av det vi kommer få in till höstsäsongen från Lee och Wrangler. Genomgången kryddades också med lite jeanshistoria och tankar bakom olika detaljer. Nu vet jag t ex varför Wrangler har så stora myntfickor, varför nitarna är släta och vad en rinse egentligen är. De som hade storlek 28" provade även jeansen. 

Sen blev det Guitar Hero, jag tror jag älskar Guitar Hero. Jag är absolut sämst på det men förvånande nog så gillar jag det ändå. Sen blev det tyvärr även Jägermeister. Inte bra. En annan förvånande sak var att jag fick en Wrangler-skjorta. På den här typen av kvällar får man på sin höjd en goodie bag (som hos Diesel), men jag har aldrig varit med om att man får nått från kollektionen. Jag kanske ska tillägga att jag absolut inte var den enda som fick ett plagg, men jag blev ändå så generad. Jag förstår att de vinner på att vi har på oss kläder från deras varumärken, men man vill i alla fall inte känna att man står i någon typ av tacksamhetsskuld till dem. 
image30
Jag tror den skulle göra sig bra knyten i midjan tillsammans med en kort blommig kjol. Tyvärr har jag ingen kort blommig kjol... hhmm, jag kanske precis fick en strålande ursäkt till att köpa en!

Men det viktigaste med kvällen var givetvis inte skjortan, utan den inspiration och kunskap de här människorna sprider. Jag kan inte säga nog många gånger hur viktigt det är. T ex så blir man så otroligt mycket säkrare när man är i en säljsituation om man sitter inne med en massa kunskap och kuriosa om produkten och varumärket. Och ju mer kunskap jag får om jeansen och varumärkena desto mer vill jag lära mig, vilket i sin tur gör att jobbet känns lite utvecklande trots allt. Inte illa va?

Skönhet

Just nu skulle jag helst vara här:
image28

Detta är Kalmars konstmuseum. Byggnaden är ritad av arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård Hansson. Helt fantastisk tycker jag (utifrån bilderna i alla fall). Dessutom är den plaserad i Kalmars slottspark. Jag är helt klart löjligt förtjust i kontrasterna som uppstår när gamla byggnader möter nyproducerade. Ett annat utmärkt exempel på detta finner man i Uppsala:
image29
Det nya konserthuset (ritat av Henning Larsen) i Uppsala är verkligen mäktigt. Tyvärr hittade jag inga interiörbilder, men även den är så snygg. De flesta byggnader som ligger runt det torg som konserthuset ligger på är från sekelskiftet och det är i mötet med dessa som både konsterhuset och de omkringliggande husen blir vackrare än enheterna var för sig.

Semestertips

Förra sommaren var min pojkvän i Amman och pluggade arabiska i två månader. Jag hälsade på och blev helt kär i landet. Det är ett land proppat med intressant historia och kultur, trevliga tillmötesgående människor, allt är billigt och maten är god. En semester i Jordanien är dagens tips. Titta på bilderna och inspereras!

image25
Amman är en stad med höjdskillnader.

image26
Här är jag vandrandes upp till ett av världens underverk, Petra.
image27
Petra.


Efterhandsrapportering

Jag har insett att det är mer intressant att läsa vad någon har gjort istället för vad personen ska göra. Det finns ju mer att berätta om då och man slipper alla kanske, antagligen osv. Dessutom kan ju helt oförutsägbara saker inträffa. Med dessa argument i ryggen väljer jag att berätta om Lee/Wrangler-kvällen efter den ägt rum. Jag tror det blir bäst så.

Denimhistoria

Fråga mig inte vilket jeansmärke som är "hetast" just nu, men gärna vad som gällde i början av 70-talet. Idag fick jag nämligen en lektion av mamma i ämnet. Lee sågs som ett amerikanskt kvalitetsmärke (mamma ägde ett par raka otvättade med normal midja som med tiden såg härligt slitna och allt annat än otvättade ut). Levis var det näst bästa, lite dyrare och med snygg passform. Min pappa hade nog använt ordet Läckra för att beskriva skillnaden mellan Lee och Levis på den tiden. Mamma var stolt innehavare av ett par vinröda Levis med låg midja och flare, i smalspårig manchester såklart. Sen fanns det ju Wrangler också. Och det var grejer det. Wrangler gjorde de riktigt  hippa jeansen med snygg skärning som var sådär lagom svårtillgängliga (nej, JC fanns inte på den tiden). 

Så mamma, bli inte alltför avundsjuk på att jag ska till Lee/Wranglers kontor imorgon kväll.  

Ibland undrar man

Idag kom det in en man i femtioårsåldern (för er som inte vet så säljer vi ENDAST tjejjeans) och provade Miss Sixty radio:

image23

Tyvärr blev det inget köp så jag antar att jeansen inte satt som han hade tänkt sig....

En idol

image20

image21

image22

Målar man så här så bara måste man älska det, eller hur?

Ska man sjunka så lågt?

Funderar seriöst på att se Bodyguard som börjar om trettio minuter... Jag menar, när en sångerska (eller en modell för den delen) försöker sig på filmbranchen blir resultatet sällan så lyckat. Och att ha Kevin Costner på rollistan garanterar inte nödvändigtvis att det är en bra film. Jag såg den i och för sig upprepade gånger när jag var yngre, men jag har fått för mig att jag har utvecklat en bättre filmsmak sen dess. Detta är antagligen bara önsketänkande. Tusan.

Igår räddades kvällen av min pojkvän, inköp av Scrubs säsong fem och godis. Lovely. Jag är nog tyvärr ingen partytjej, trots att det låter häftigare. Att umgås med min pojkvän är underbart men kan dessvärre leda till pinsamma uttalanden som detta: "Ha ha vad jag är rolig! Jag är så här kul hela tiden, du missar massor när vi inte är med varandra!". Självgodhet kallas det tydligen. Jag måste verkligen sluta säga vad jag tänker hela tiden.

Hattilaragulpur på fåtskliaben!

Idag är det inte bloggen utan Martin som ska gratuleras, så hipp hipp hurra på dig Martin!


Det regnade idag...

image15

image16
Just nu längtar jag mest efter sommar. Denna får gärna innehålla segling och skåne (och fint väder, men det är nog en överflödig kommentar inte sant?).


Hurra!

Hurra, hurra och grattis! Idag fyller min kära blogg en hel månad! Frågan är om det är en han eller en hon som fyller år..? För allt måste väl könsbestämmas eller? Detta är en komplex fråga som jag måste få be att återkomma till. Hur som helst, grattis bloggen! Du har verkligen växt rejält under din första månad, ja må du leva uti hundrade år!

Lyxfällan

Är inte det ett underbart tv-program? Sällan kan man spendera en timme på ett mer upplyftande och underhållande sätt. Jag menar, är det inte fantastiskt med ett tv-program som resulterar i ökad självkänsla och inre lugn? För er som missat programmet så kan jag berätta att i Lyxfällan får personer hjälp att reda upp sina minst sagt trassliga ekonomier. Det görs budget, säljs prylar, läggs om lån och framför allt det ges många pekpinnar om hur man bör spendra sina pengar. Detta program får mig varje gång att känna mig så mogen och ansvarsfull. Jag har ju varken tagit SMS-lån, handlat på kredit eller missat en räkning. Och trots att det sällan finns mer än en hundralapp kvar på kontot dagen innan löning, så ser jag till att klara mig på den lilla lön jag får. Duktiga, duktiga jag. Annat är det med de stackarna som i tv får ajabaja av de två ekonomiska experterna i Lyxfällan. Att detta är ett favoritprogram handlar inte om skadeglädje utan om insikten att jag faktiskt är rätt vuxen. Jag skulle gärna shoppa en massa kläder, skor, väskor, inredningsprylar m.m., men jag inser mina begränsningar. Jag köper aldrig ett par bara-måste-ha-skor om jag inte har råd. Ett par nya skor är visserligen en härlig känsla, men jag värderar den frihetskänsla det ger att inte låna pengar av mamma och pappa högre. Det kanske låter trist och kontrollerat, men living on the edge är inte min pryl som ni kanske har börjat märka.

hantverkare... I say no more

Jag har varit så arg. I ca fyra veckor har jag varit så arg. Anledningen stavas hantverkare. För att göra en lång historia kort så kom det in vatten i min spishäll, vilket nästintill resulterade i en eldsvåda. Inte kul. Efter lite om och men fick min styrelseordförande tag på hantverkaren som installerat spisen. Han kom och tittade på eländet och meddelade att han skulle ta med sig den för att lämna in den på IKEA för reparation eller reklammation. Jag bad honom ringa mig dagen efter för att berätta vad som hade hänt på IKEA. Vi bytte mobilnummer och så långt var allt i princip frid och fröjd. Hörde han av sig dagen efter? Nej. Tre dagar efter ringer jag för att få besked. Svarar han? Nej. Jag talar in ett meddelande på hans telefonsvarare där jag ber honom ringa mig. Sen ringde jag honom uppskattningsvis var tredje dag i tre veckor. Svarde han? Ringde han någonsin tillbaka trots att jag talade in ca tio meddelanden på telefonsvararen? Nej, självklart inte. Jag kokade av ilska naturligtvis. Tillslut (men alldeles för sent) fick jag nog och luskade fram hans hemtelefonnummer. Jackpot, han svarade äntligen. Bad han om ursäkt när jag påpekade att jag hade försökt nå honom i flera veckor? Nej, nej, det kan man tydligen inte begära. I det korta samtal vi då förde sa jag att han skulle ringa till IKEA påföljande dag för att höra vad som händer med spishällen. Jag sa också tydligt att han sedan skulle ringa mid och tala om vad han hade fått veta. Ringde han nästa dag? Nej. Ringde han dagen efter det? Nej. Ringde han den tredje dagen? Nej. Från att ha lugnat ner mig någon så var jag nu rosenrasande igen. På väg till jobbet följande dag ringde jag honom igen. Svarde han? Dum fråga, eller hur? Så jag talade in ytterligare ett meddelande på telfonsvararen. Först senare den fjärde dagen hade han mage att ringa och idag, en månad efter han hämtade spishällen, installerade han den igen. Om blickar kunde döda så hade han så att säga "gått ur tiden" vid det här laget.

På tal om det, vet någon hur man bör tolka uttrycket "gått ur tiden"? Ska man se det så att tiden fortsätter, fast utan den nämnda personen? Eller att personen i fråga inte längre är modern? Jag kanske låter blåst och dum men jag undrar faktiskt. Hur som helst så låter det mer poetiskt än att säga att någon är död. Om det nu är poesi man är ute efter.

Barndomsminnen

Mycket lyckad kväll, till stor del på grund av den här killen; http://www.youtube.com/watch?v=EfnS7efINCo&feature=related klicka på länken och njut. Jag gillar verkligen allt som framkallar barndomsminnen. Kanske för att jag är en nostalgiker som tycker det var bättre förr eller kanke för att jag hade en lycklig barndom. Jag vet inte, men SVTs barnprogram kicks as hur som helst. Annars bestod kvällen mest av varmkorv och häng. Sen drog C, A, O och jag till Tranan en kortis. En bra kväll.

Lyckorus-light

Är det inte helt underbart att vara ledig när det är kallt och regnar? Jag fick just ett lyckorus-light. Tänk att slippa pressen att "gå ut och njuta av solen", man kan helt sonika ligga hemma i sängen och göra ingenting. Utan den minsta gnutta dåligt samvete. Precis så vill jag spendera veckans lediga dag, och med det här vädret fick jag en utmärkt ursäkt.

Idag fick vi veta att min pojkvän både kom in på universitetet i Kairo och i Beirut. Men för mig är inte Beirut ett alternativ längre. De senaste dagarnas rapporter om oroligheter i Beirut och Tripoli har definitivt avskräckt mig. Jag är INTE den äventyrliga typen. Tjejen som aldrig varit utomlands längre än en vecka i taget tycker att det är spännande nog att flytta till Kairo för ett halvår. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att min pojkvän får stipendiet han sökt. I så fall gäller det att börja modifiera sin självbild, att börja se sig själv som en sån där äventyrlig, spontan och världsvan tjej som flyttar utomlands i en handvändning. En sådan ska jag bli minsann. Men än så länge är jag mitt vanliga trygghetssökande jag.

Ikväll ska jag, mina kolleger, C och A till "No spring without that denimbooty" i Soukgallerian. Där bjuder vår butik på 20% rabatt på hela sortimentet, mat, öl, dj´s och skönt häng (förhoppningsvis). K har slitit som ett djur för att få allt att klaffa så det blir säkert mycket lyckat. Jag återkommer i kväll eller imorgon med en rapport. Nu ska jag fortsätta att njuta av det dåliga vädret utanför fönstret. Härligt.

Blogg, blogg, blogg, ständigt denna blogg...

Vet ni vad jag har hittat? En intressant och, enligt min mening, mycket modern funktion som faktiskt visar hur många unika besökare som läser den när bloggen. Detta presenteras i form av ett diagram. Fantastiskt! Jag måste säga att jag är mäkta stolt över mitt dagsrekord på 16 unika besökare. Och jag som trodde att det bara var mamma och Kajsa som läste. Nu måste jag nästan ta mig i kragen och börja skriva om något intressant. Jag har ju minst 16 potentiella läsare som jag självklart vill behålla i mitt våld. Är det någon i denna gigantiska hord som har ett önskeämne? Jag har självförtroendet att säga att jag kan skriva om vad som helst. Nästan i alla fall.

Eller är det kanske att begå bloggmord att inte välja sina egna ämnen? Kanske är det så att en blogg endast existerar om den består av inlägg som skribenten själv har valt. Är en blogg som en dagbok som bör reflektera skribentens tankar och agenda eller handlar det snarare som att sätta sin egen prägel på allmängiltiga och aktuella ämnen? Jag har absolut ingen aning, känner mig fortfarande väldigt ny på det här. Men jag tror att frågan är ganska onödig. Kanske har jag faktiskt absolut ingenting att säga om ett ämne som någon annan vill att jag ska skriva om men som inte intresserar mig eller där jag inte hunnit skaffa mig en åsikt. Det blir nog inget vidare inlägg i sådant fall. Eller så tvingas man ta ställning. Vad vet jag? Men jag har ju inte mycket att förlora. Jag har ju fortfarande inte hittat en naturlig inriktning på bloggen och inläggen består fortfarande till 99 % av ordbajsande. Som det här. Enjoy.


Skärpning!

I lördags när jag stod och vek jeans (det var extremt lite folk som ville shoppa när det var 25 grader ute... jag förstår dem) kom det fram en kort tanig kille. "Jag jobbar här idag" tyckte jag han sa. Snabb på att döma som jag är så tänkte jag att nu är det en sån där pubertal kille som vill ha uppmärksamhet och driva lite med mig. Han vill tydligen skoja om att han ska jobba i en jeansbutik för tjejer trodde jag. Min reaktion blir följdaktligen att jag småskrattar lite och säger "okey". Min kollega som står brevid mig frågar dock "vad sa du?" varpå killen svarar "jag jobbar civilt idag, så ring om det är nått". Sen vände han på klacken och gick. Så pinsamt. Men vem tror att en kort, spinkig kille är väktare? Inte jag uppenbarligen. Fördomar kan verkligen leda till pinsamma situationer. Fy, dålig Anna.

Till Kajsa

You faxy lady! You faxy, faxy lady. No you are faxyer than faxy. I think you are the faxiest lady I know.

Jag kommer överleva

Idag ägnades kvällen åt Nudie och Denimbirds. Vi åt och drack i deras butik på Skånegatan, sedan följde en presentation av företaget och dess filosofi, en genomgång av det vi beställt från höstens kollektioner, säljteknik o s v. Sist, men inte minst, fick vi vårt pris. För den som mot förmodan har missat det så vann vår butik säljtävllingen och priset visade sig vara en box fylld med presentkort. Man får välja en upplevelse för två personer och presentkortet kan uttnyttjas när man vill. Man kan t ex välja brunch, bowling, golf, ridning, paddla kajak, guldvaskning m.m. Jag är nöjd, så nöjd. Var lite skakis efter alla spekulationer om fallskärmshoppning och bungyjump, men nu kan man räkna med att man lever ett tag till. Skönt.


Orättvisor

Idag ska jag och pappa köpa jeans åt honom. Jag kan känna mig i behov av mina kläder fast jag egentligen har så det räcker, men pappa lider nog inte av samma shoppingsug. Men han behöver faktiskt lite nya kläder. På ett sätt är det lite orättvist. Män har ofta ett gäng skjortor och tröjor och ett gäng jeans och byxor. Alla plaggen går i färgerna vitt, blått, svart och beige. Inte undra på att de alltid har något att ta på sig, allt matchar ju. Valmöjligheterna är fler för oss tjejer, och därmed också problemen. Igår tog det ca en timme att komma hemifrån, detta berodde till 99% på att jag inte visst vad jag skulle ha på mig. Ett alternativ är ju i och för sig att bara köpa kläder i basfärger och i modeller som passa till allt (d v s strategin som de flesta män använder sig av), men hur kul är det? Jag tror jag föredrar mina kvalfyllda minuter varje morgon. Dock vill jag poängtera att det fortfarande är orättvist och att vi tjejer definitivt bör kunna inkassera ett shoppningbidrag från staten som ett tecken på jämställdheten år 2008. Reinfeldt, du läser va? Jag har ett par andra saker jag vill ta upp med dig, Mr R, men det får vi ta en annan gång. Världen är full av oskrivna blogginlägg liksom.

Magiskt

Joe Laberos bil står utanför min port... Vad kan man vänta sig härnäst?

Lyckans ost

Idag på väg hem från jobbet slog det mig. För tre år sedan hade jag och mitt ex precis gjort slut och jag träffade min nuvarande pojkvän. Jag hade ingen direkt önskan att hitta en pojkvän, singellivet kändes bra liksom. Och jag tänkte "det här får bli som det blir". Jag hade inga förväntningar. Nu har vi varit tillsammans i snart tre år och jag kunde inte vara mer kär och lycklig. Tänk att jag har någon som jag älskar, som är min trygghet och min bästa vän. Jag är så lyckligt lottad. 

Mardröm

Inatt drömde jag att mina Acne LUV hade töjt sig för mycket... snacka om att vara besatt av sitt jobb.

Kvällen har för övrigt spenderats som följer. Stängning av butiken och sen lite vin och nötter i personalrummet med Linda och Kristine. Sen bar det av till söder för att hitta någonstans att äta. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Inget föll oss riktigt i smaken. Tillslut hittade vi ett ställe på Folkungagatan som fick duga. Gott var det i alla fall. Sen bar det av med långa kliv till Imperiet där DFG hade after work. Mycket folk man känner och bekanta hade tagit sig dit. Trevligt, trevligt. Nu måste jag gå och lägga mig. Det är en dag imorgon också. Varför säger man så egentligen? Det är klart det kommer en dag imorgon. Alla dagar följs ju automatiskt av nya dagar. Ja, ja, har aldrig riktigt fattat alla ordspråk och talesätt om jag ska vara helt ärlig. Och det ska man ju. Usch va mycket skit jag skriver. Bäst att sluta.

ja... jobbmåndag

Idag fick jag mina Acne LUV telephone! Härligt. Nu vet jag vad jag ska ha på mig imorgon. På tal om imorgon, då är det after work på Imperiet som gäller. Men innan dess ska jag och jobb-tjejerna äta någonstans på söder. Det kommer bli så roligt! Det är faktiskt mycket jobbrelaterade grejer som händer den närmaste tiden. Imorgon är det som sagt after work på Imperiet, på söndag ska vi till Denimbirds, nästa onsdag blir det ett event i vår butik i Souk, den 20e blir det mys med säljarna på Lee/Wrangler och i juni blir det antagligen nått med Tiger. Trevligt som omväxlig till att jobba 10-19 och sen gå hem och däcka.

Förresten, det har jag inte sagt, vi vann Denimbirds-tävlingen överlägset! Så himla kul. Priset ska tydligen bli en upplevelse, så vi får se vad det är. Jag återkommer med en rapport. På något sätt känns det rättvist för vi var så himla peppade under hela Miss Sixty-tävlingen som förlorades med några ynka procent till Malmö-butiken. Så det kändes som vår tur att vinna. Tävlingarna går ut på att sälja så stor procent som möjligt av den order man lagt från det aktuella varumärket. På det sättet blir det ganska rättvist i och med att de butiker med störst omsättning också har lagt en stor order. Ni hänger med va? Hur som helst så är det väldigt roligt med säljtävlingar. Man blir motiverad att ge det där lilla extra och fokusen på ett specifikt varumärke gör att man bl a ser nya sätt att sälja en byxa. T ex insåg jag att Miss Sixty´s Radio inte bara tilltalar kaxiga småtjejer, utan kan funka minst lika bra på en trebarnsmor. Sweet.


Idag fick vi ut Acne Apant i tvätten Lena, så himla snygga. Äntligen har vi en Apant-byxa att erbjuda våra kunder i full storlekssortering. Mycket bra. Hoppas den säljer som tusan.


Återblick

Igår var det lite kalas hos mig och min pojkvän. En massa trevliga människor kom och umgicks, en del gick ut och andra stannade. Mycket trevligt. Roligt att det kom lite otippat folk också. Men nu är jag trött, trött, trött. Oväntat nog ser dock lägenheten skinande ren ut, tack vare Martin. När jag var så trött att jag inte orkade röra mig en milimeter från sängen och min pojkvän var och åt på en stor hamburgerkedja (ingen reklam här inte...), så stod Martin och sorterade pantflaskor och glasflaskor, diskade och torkade av bord och diskbänk. Han till och med torkade delar  av disken och ställde in i skåpen. Dessutom tog han med sig allt glas och slängde i återvinningen på vägen hem..! Han gick inte att stoppa. Otroligt skönt så här dagen efter. En eloge, Martin! (Och Martin, tack för att du tog med sladden! Om man måste gnälla, och det måste jag alltid, så kom du dock fruktansvärt sent. Förresten så är det en otroligt dålig vana att alltid komma med en negativ kommentar efter man har gett någon beröm. Jag måste bättra mig på den punkten. Det är inte sympatiskt.)

Så här såg gårdagskvällens outfit ut:
image14
Fram mot småtimmarna var jag dessvärre tvungen att byta till en löst sittande klänning, byxorna tryckte alldeles för hårt på min stackars mage... 


Utmanad

Undrade just vad jag skulle skriva idag när jag såg att jag blivit utmanad av Tove. Utmärkt. Denna lista blir dagens bidrag till bloggen.

    1. Tre namn jag lyssnar till:

    Anna (såklart), Pinnen (när pappa säger det) och Enschen (om det kommer från Kajsas, mormors eller mammas mun)

    2.
    Någonting jag tycker om med mig själv:
    Jag vill andra väl.


    3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:
    Att jag inte vet vad jag vill syssla med i framtiden.


    4. Detta är jag rädd för: 
    Är livrädd för att något ska hända mina närmaste.


    5. Tre saker jag vill ha varje dag:
    Superfrukost, uppskattning och närhet.


    6. Tre saker jag absolut inte kan göra:
    Hoppa bungy jump (jag tycker det verkar så läskigt att jag inte ens har respekt för andra som vill göra det), rimma och vissla (har försökt, men det går verkligen inte. Inte alls).


    7. Detta tycker jag om att göra:
    Umgås med min pojkvän (töntigt svar, jag vet), segla med min familj, dricka vin med vänner, gå på utställningar, se pjäser, att göra saker utan att ha bråttom, jobba (när man är pigg) och sist men inte minst planera. Planera är underbart.


    8. Detta vill jag göra just nu:
    Precis just nu vill jag sova, men i ett längre perspektiv skulle jag vilja göra allt det där jag inte vågar.


    9. Bästa känslan:
    Att känna sig älskad.


    10. Värsta känslan:
    Motsatsen till ovanstående svar och att känna sig överflödig.


    11. Följande egenskaper ser jag gärna att min partner har/är:
    Han måste ha ett stort hjärta, ha humor (fast han behöver inte vara klassens clown), vara driven och veta vad han vill ha ut av livet och han får gärna dela några av mina intressen. Och allt detta har han, tänka sig...


    12. Är jag kär just nu?:
    Alltid väldigt.


    13. Jag vill gifta mig:
    Ja, jag ska absolut gifta mig i en Helena Hörstedt-klänning. Klänningen kommer vara vackrare än bröllopet.


    14. Följande tre saker vill jag göra innan jag dör:
    Resa mycket, jobba med något jag brinner för och bilda familj.


    15.
    Min käraste ägodel:
    Min familj (ja, jag äger dem).


    16.
    Något jag vill ha i present:
    Oj det är så mycket... En ny plånbok, skor (många skor, hela tiden), en riktigt snygg midjekort jacka och en resa. Eller snarare resor.


    17. Detta har jag på mig just nu:
    Hmm. Ska precis gå och lägga mig men idag hade jag på mig Denimbirds-jeans (Robin lt weight), en stor gråaktig tröja och en liten svart väst. Om min blåa Marco Polo-jacka. På fötterna vita tygskor (funkar inte med klackar dessvärre på jobbet).


    18. Favoritkläder:
    Räknas högklackat? Annars klänning.


    19. Favoritdjur:
    Molly.


    20. Följande musikstilar tilltalar mig mest:
    Pop, rock, house, jazz och klassisk musik.


    21. Då grät jag senast:
    Igår.


    22. Skola - roligaste/tråkigaste ämne:
    Tråkigast var helt klart matte eftersom jag var så dålig på det. Roligast var bild, samhällskunskap, juridik och svenska.


    23. Stjärntecken:
    Kräfta (och ja, jag är känslig).


    24. En bok jag gillar:
    Garp och hans värld (Irving), Snö (Pamuk), Brott och straff (Dostojevskij) och ja, listan kan göras lång men jag slutar här.


    25. En film jag gillar:
    Såg om Manhattan idag, så bra dialog, skådespeleri, handlig. Rekommenderas. Annars älskar jag även allt med Wes Anderson och Pedro Almodovar.


    26. TV-program jag gillar:
    Sopranos, Scrubs, Six feet under, Velvet, Helt hysteriskt, Arty, Nanny och Cashmere Mafia. Jag har säkert glömt många favoriter men det kan inte hjälpas.


    27. Favoritdoft:
    Min pojkväns.


    28. Detta äter jag gärna:
    Nötter.


    29. Dricker helst:
    Vatten, vin eller te.


    30. Favoritgodis:
    Se fråga 28.


    31. Hit vill jag gärna åka på semester:
    Lissabon, NY, Sofia, Japan, Amman, Berlin, Skåne, Padova, Moskva, Budapest, Beirut, Paris, London, Kairo o s v, o s v.


    32. Färgen på mina ögon:
    Vet inte riktigt, folk har sagt både blåa och gröna.


    33. Min längd:
    170 cm.

    34. Jag tror på:
    Att allt ordnar sig.


    35. Jag spelar:
    Gärna sällskapsspel.


    36. Person/er jag beundrar:
    Mormor & mamma (Tove, vi är nog lite lika). Vill även lägga till min syster. Tre starka kvinnor.


    37. Så här bor jag:
    I en minimal etta på Odenplan. Längtar efter att bli sambo, trots att det låter så torrt.


    38. Antal döda krukväxter i hemmet:
    Jag tror att två är på god väg. Den som lever får se.


    39. Det här tänder mig:
    Oj, nu blev det för privat.


    40. Det här gör mig avtänd:
    Stress.


    41. Favoritfärg:
    Gråblå, ingen tvekan.


    42. Favoritcitat:
    För tillfället "Mamma, jag har inte tid med det här" -A tre år gammal.


    43. En hemlighet jag vet:
    Inget snaskigt.


    44. Den bästa present jag fått:
    David och Martin-armbandet från min pojkvän. Började nästan gråta.


    45. Senast köpta skiva:
    Det var nog några år sedan, men kanske The Knife faktiskt. Nej, just det, det var en skiva med klezmer-musik från Krakow. Den går inte av för hackor.


    46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är:
    Jag vet inte. Min längd tror jag. Den är så lagom.


    47. Det jag är missnöjd med:
    Jag säger återigen som Tove: håret. Det bara hänger liksom.


    48. Udda förmåga/egenskap:
    Vet inte. You tell me.


    49. Om jag vore ett djur skulle jag vara:
    Jag har väldigt svårt att sätta mig in i den situationen.


    50. Tre personer jag vill ska göra detta test:
    Gud, Satan och Kalle Anka. Hur tråkig är inte jag?

    Så varsågod Tove, klarade jag utmaningen?

    Nu ska jag sova. Imorgon blir det kalas.


Önskelista

image13

Just nu skulle jag inte säga nej till de här snygga och bekväma skorna från Topshop. Skorna görs inte riktigt rättvisa av den här bilden, men men. Å andra sidan borde man kanske satsa på några somrigare skor nu när vintern är över. Fast om ekonomin tillåter så vore två par nya skor inte helt fel. Finns det någon där ute som kan trycka pengar?

That could leave a Marc

image12
Plåster från Marc Jacbos. Som förklaring säger jag bara som David Brent i The Office; Fashion!

Nu mår man som man förtjänar

Är inte helt pigg och fräsch idag. Jag skulle tippa att ca en fjärdedel av Sverige känner likadant, Valborg verkar mest handla om att dricka sig redlös numera. Inte för att jag inte hade trevligt igår (tack tjejer och Martin för en otroligt rolig kväll!) men jag tycker att det är sorgligt att Valborg har blivit en helg då fjortisar dricker sig berusade för första gången och vi andra blir fulla för fyrtioelfte gången.

När jag var liten, och det var längesedan vill jag lova, spenderades Valborg med familj och vänner. Man åt nått extra gott och sen bylsade man på sig och promenerade ner till Bellevueparken. Där fick man både åskåda en rejäl brasa och lyssna till en manskör (eller borde jag skriva gubbkör?) som sjöng alla de klassiska vårsångerna iklädda sina studentmössor. Jag blir fortfarande helt lycklig bara av tanken på knastret från brasan i kompination med dova mansröster som sjunger "vintern rasat ...". Det är ju det som är Valborg. I alla fall för mig. Festa kan man ju göra alla dagar på året, så varför kämpa för en fylla á la nyårsafton på just denna dag? Snart har väl alla helger/högtider som består av väldigt fina och trevliga traditioner, såsom midsommar, Valborg, nyår, påsk och jul, förvandlats till andledningar att bli plakat. Reclaim!

Nu låter det kanske som jag är konservativ och anser att högtider bör firas i den lyckliga kärnfamiljen. Men då har du misstolkat mig. Man behöver inte fira t ex Valborg så som jag beskrev ovan. Man gör naturligtvis precis som man själv vill. Det jag vill ha sagt är att jag saknar högtider där traditionerna inte endast består av att dricka alkohol en masse som fransmännen skulle ha sagt. Ni fattar.  

Så, nu har jag sagt vad jag tycker. Ni kanske inte tycker likadant och det är helt ok.

RSS 2.0