allteanna

Vaknade med huvudvärk, så det har varken varit en speciellt bra eller produktiv dag. Har inte varit utanför lägenheten sen i förmiddags när jag släpade iväg mig själv till mataffären. På hemväg känner jag hur någon bakifrån tar tag i min ena matkasse och jag reagerar reflexmässigt genom att ta ett obefogat hårt grepp om kassens handtag och vänder mig om för att se vad det är för tjuvaktig person som försöker stjäla mina vattenflaskor. Jag skäms när jag ser att det bara är vår bawwab som vill hjälpa mig att bära. Men for the love of God, kan han inte hälsa innan han försöker rycka kassen ur min hand (vilket han förövrigt inte lyckades med)? När chocken lagt sig och mitt krampaktiga grepp om matkassen blivit ett minne blott, så återstod nya problem. Hur hanskas man med en sådan här situation? I mitt huvud kretsade tankarna kring vad man ska prata om hela vägen tillbaka till lägenheten. Jag kan ju inte ens kommentera vädret på arabiska. Och när han stannade på gatan för att köpa bröd blev den stora frågan om jag sakta skulle fortsätta gå och låta honom komma ifatt eller vänta på honom. Han verkade känna av min osäkerhet och sa "mish mushkila" varpå jag gav honom en oförstående blick och han förklarade "no problem". I och med detta hade jag lärt mig två saker. Dels hur man säger inga problem på arabiska, dels att hans engelska ordförråd börjar med "hello" och slutar med "no problem". Nyttiga lärdomar. Väl framme vid vår port gjorde han ett tecken åt mig att gå före upp i trappan, vilket kändes lite konstigt då jag och våra gäster för ett par dagar sedan pratat om att det är "ofint" av en man att gå efter en kvinna i trappor (till skillnad från genom dörrar o s v). Nåja. Medan jag låste upp vår dörr blev jag orolig på nytt, borde jag ge honom dricks för att han bar kassen ett kvarter från mataffären? Det lät ju rimligt, men eftersom vi gav honom hans lön kvällen innan och den dessutom var dubbelt så stor som föregående månad så kändes det inte självklart. Som tur var behövde jag inte undra så länge eftersom han gav mig kassen och snabbt vände sig och gick med ett glatt hejdå.