allteanna

Idag var det hög tid att förnya våra visum. Och det görs i Mugamma, en gigantiskt stor byggnad vid Tahrir Square i Downtown. Det är hit Kairobor går för att fixa olika typer av tillstånd och enligt ryktet ska byggnaden vara ett levande exempel på känslan i Kafkas "Processen". T ex så sägs det att människor har kastat sig ut genom fönstren och nedför trapporna i huset i förtvivlan över den rigorösa byråkratin som präglar verksamheten i Mogamma. Men innan vi åkte dit var vi tvungna att fixa foton till visumansökan, vilket tog löjligt lång tid. Men tillslut var det överstökat och vi stod utanför den skräckinjagande Mogamma Building.


Mogamma.



Jag hann med att ta dessa två bilder innan en polis kom fram till mig och sa att det var förbjudet att fota där. Efter att vi gått igenom en metalldetektor och våra väskor bilivit scannade var vi dessutom tvungna att lämna in kameran vid entrén så de kunde vara säkra på att vi inte skulle ta några bilder i huset.


Tahrir Square från Mogamma.

Och visst fick man lite Processen-känsla. Vid varje våningsplan ska man igenom en ny metalldetektor och väskan ska scannas. När man väl förstod ungefär vart man skulle och man fyllt i visumblanketten så sa den sura damen bakom luckan att vi behövde särskilda frimärken på våra ansökningsblanketter. Detta var naturligtvis ingenting hon kunde förse oss med. Nej, detta skulle man köpa i en annan lucka. När detta var gjort skulle det tas fotokopior på våra pass och tidigare visumstämplar. Men det skulle naturligtvis göras en trappa ner. Tillslut hade vi allt vi skulle, tror vi i alla fall, och lämnar in den ifyllda blanketten, nytagna foton, fotokopior på pass och visumstämplar samt frimärken. Damen bakom luckan ber oss då att komma tillbaka klockan nio nästa morgon. Problemet är bara att min pojkvän måste åka till universitetet imorgon (och hade tagit just denna dag ledig för att få ordning på visum). Vi frågar om det går att komma en annan dag och damen rycker på axlarna och säger "ja" på ett inte så övertygande sätt. Jag hoppas verkligen att det går vägen trots hennes tveksamhet. Annars är det bara att börja om från början. Fortsättning följer antar jag.

För att pigga upp oss lite åkte vi sedan tillbaka till Zamalek för en sen lunch på Arabica.


Arkitektur på vägen.









Detaljer på Arabica.


Utanför de flesta ambassader, som det kryllar av i Zamalek, så står denna typ av avspärrning så bilar inte ska kunna åka enda fram till ambassaden av säkerhetsskäl.


Utanför Brasiliens ambassad har de inspirerats av färgerna i landets flagga.