allteanna

Jag är så rastlös, så rastlös! Tänk er den värsta myror i benen-känslan kombinerad med ofokuserade tankar. Jag blir galen. Jag tror jag skulle behöva springa ett varv kring kvarteret eller gå en långpromenad. Men jag har alldeles för ont i huvudet för att springa och känner mig alldeles för obekväm som ensam tjej på gatorna i Kairo (O har en hemtenta som måste lämnas in i morgon så jag får inget sällskap av honom). Dessutom är trottoarerna och gatubelysningen under all kritik så det blir inget riktigt nöje att promendera här. Tyvärr.

Så nu sitter jag och försöker komma på något att handla på Metro. För att få komma ut lite i alla fall. Men jag kommer inte på något vi behöver. Hur ofta händer det egentligen? Typiskt.

Idag har jag pluggat och skickat iväg jobbansökningar till fyra olika arbetsplatser. Jag borde känna mig duktig, men jag känner mig bara rastlös som sagt. Jag hoppas jag kan få ett jobb trots den omtalade lågkonjungturen. Inte så bra att komma hem till Sverige mitt i en rådande ekonomisk instabilitet. Tyvärr.

Såg i kalendern att vi inte har många helger kvar i Kairo. Och det känns nästan som vi har skjutit upp att göra en massa saker "för vi ska ju vara här så länge". Men nu är tiden här snart slut. Typiskt.