Kairo 7.1
Idag blev en väldigt slapp dag eftersom gårdagen blev så sen (tror vi var i säng först vid tre-tiden). På eftermiddagen tog vi en promenad här i Zamalek och uträttade några ärenden. Först gick vi till världens bästa apotek. Det är världens bästa för att killen som jobbar där är så trevlig. Många egyptier verkar vara i en så pressad ekonomisk situation att de bara tänker på att få igenom ett köp, de tänker inte på hur de framstår och huruvida de lyckas etablera en långvarig affärsrelation d v s skaffa stamkunder. Men killen som jobbar på detta apotek på Sharia Brazil känns så underbart trevlig, fördomsfri och nyfiken. Och vi är definitivt stamkunder.
Världens bästa apotek.
Efter inköp av nagellacksborttagningsmedel gick vi vidare till Diwan, en trevlig och välsorterad bohandel. Där hittade jag två böcker jag ville ha, men efter veckor av middagar ute o s v, kände jag att det var dags att jag håller i plånboken lite. Så jag väntar med att köpa dem. Någon vecka i alla fall. Inte för att jag vet vad det ska göra för skillnad. Men det kändes som ett klokt beslut i affären. Jag ska berätta mer om böckerna jag är sugen på när jag väl har inhandlat dem. Min pojkvän å andra sidan slog till på en bok av The Independent-journalisten Patrick Cockburn om Irak.
Seriös shopping.
Eftermiddagsvila på ett biltak.
Arkitektoniska detaljer i Zamalek.
En tyvärr ganska vanlig syn i Kairo.
Gata i Zamalek.
Affär som verkade ha allt man kan vilja ha i plast och lite till.
En härlig trio som ville bli fotograferade.
Jag vet att jag har lovat er alla och mig själv att vi ska sluta att vara lata och börja bete oss mer vuxet, i detta fall genom att börja laga merparten av maten hemma och inte äta ute hela tiden. Och det var både jag och min pojkvän inställda på när vi vaknade. Men ändå, av outgrundlig anledning, så hamnade vi på restaurang L'aubergine i alla fall. Det blev en tidig middag och vi var helt ensamma på restaurangen (egyptier äter middag betydligt senare än vad de flesta svenskar gör). Bortförklaringen denna gång var att vi var trötta och att maten var billig. Och god.
Restaurang L'aubergine.
Imorgon bitti blir det Gizapyramiderna för hela slanten (hör jag månne ett "äntligen" från C?).
Världens bästa apotek.
Efter inköp av nagellacksborttagningsmedel gick vi vidare till Diwan, en trevlig och välsorterad bohandel. Där hittade jag två böcker jag ville ha, men efter veckor av middagar ute o s v, kände jag att det var dags att jag håller i plånboken lite. Så jag väntar med att köpa dem. Någon vecka i alla fall. Inte för att jag vet vad det ska göra för skillnad. Men det kändes som ett klokt beslut i affären. Jag ska berätta mer om böckerna jag är sugen på när jag väl har inhandlat dem. Min pojkvän å andra sidan slog till på en bok av The Independent-journalisten Patrick Cockburn om Irak.
Seriös shopping.
Eftermiddagsvila på ett biltak.
Arkitektoniska detaljer i Zamalek.
En tyvärr ganska vanlig syn i Kairo.
Gata i Zamalek.
Affär som verkade ha allt man kan vilja ha i plast och lite till.
En härlig trio som ville bli fotograferade.
Jag vet att jag har lovat er alla och mig själv att vi ska sluta att vara lata och börja bete oss mer vuxet, i detta fall genom att börja laga merparten av maten hemma och inte äta ute hela tiden. Och det var både jag och min pojkvän inställda på när vi vaknade. Men ändå, av outgrundlig anledning, så hamnade vi på restaurang L'aubergine i alla fall. Det blev en tidig middag och vi var helt ensamma på restaurangen (egyptier äter middag betydligt senare än vad de flesta svenskar gör). Bortförklaringen denna gång var att vi var trötta och att maten var billig. Och god.
Restaurang L'aubergine.
Imorgon bitti blir det Gizapyramiderna för hela slanten (hör jag månne ett "äntligen" från C?).
Kommentarer
Trackback
