allteanna

Jag pustade ut när jag fick veta att allt hade gått bra på deras tur till pyramiderna. Gulliga taxichaufförer och inga avlurade pengar. Mycket bra. Väl hemma igen gick vi allihopa (förutom min pojkvän som var på universitetet) till Arabica för långlunch. På hemvägen gick vi in i en affär och Kajsa gick loss och köpte FEM ringar och en burk. Paret som ägde affären (hon egyptiska och han turk) var hur härliga som helst. De skällde lite på Kajsa när hon hela tiden bad mamma hålla hennes saker, förklarade att fransmän aldrig är nöjda och att Norden är helt överlägsna när det gäller mediateknik. Och vi fick berätta hur lite sol det är i Sverige på vintern och hur mycket sol vi har där mitt i sommaren. Kvinnan förklarade även nyanserna i ett vanligt egyptiskt uttryck och sa att vi skulle se dem som mamma och pappa och vända oss till dem om vi behöver hjälp med något. Så otroligt trevliga och gulliga människor.

Väl hemma visade det sig att B blivit magsjuk. Så typiskt. Stackarn tvingades stanna hemma när vi andra gick till restaurang Abou El Sid. Vi har uteslutande valt restauranger här i Zamalek, dels för att jag och min pojkvän redan har prövat de flesta och vet vilka som är bra, dels för att det ligger ganska tät med restauranger här. Dessutom är det skönt med gångavstånd.


Restaurang Abou El Sid.






Den goda mezzen försvann fort. För första gången provade vi egyptisk foul, typ mosade bruna bönor (längst till vänster i bild). Det smakade ungefär som chili con carne, fast utan carne.

Efter middagen gick vi en sväng in på bokhandeln Diwan. Även där shoppades det.


Mamma köpte skivor.


Jag och min pojkvän slog till på denna bok.

Under de dagar vi haft besök har vi hunnit utveckla en liten tradition, nämligen att kvällen avslutas med kaffe eller té (och choklad eller kakor) och Idol. Så nu sitter de uppradade mitt emot mig i soffan och ömsom skrattar och ömsom beundrar deltagarna. Jag kommer sakna dem när de åkt.