allteanna

Har precis varit och handlat. Väl i affären upptäckte jag att korven inte var placerad där den brukar. Jag tog ett varv i butiken för att se var de hade lagt den istället. Ingen lycka. Till slut tog jag det stora steget att fråga en man som som jobbade där var korvarna eller hotdogs fanns. Han kollade något oförstående på mig och visade mig sen såserna. Men jag ville ju inte ha sås utan "sausages" eller hotdogs. Men han förstod ingenting. Så jag frågade en annan man som jobbade där. Han såg lika oförstående ut han, och lotsade mig till en annan man som jobbade där som skulle kunna engelska. Så jag förklarade för denna engelskspråkiga man vad jag sökte. "Javisst" svarade han och visade mig till hyllan med såser. "Nej inte såser, korvar eller hotdogs!" sa jag ytterligare en gång och kände hur irritationen steg. "Jaha, hotdogs, men det är ju kött!" svarade han och tittade på mig som om jag var korkad. Ja, visst tusan är det kött hade jag lust att säga. När han väl förstått vad jag var ute efter visade han mig till disken där korven brukade ligga. Sen såg han ut som ett frågetecken och jag sa "korven brukade ligga här men nu är den borta". Han frågade sin kollega i charkuteridisken något på arabiska och frågade sedan mig om jag behövde ett eller två packet. Han försvann sedan bak på lagret och kom tillbaka med ett gigantiskt packet hotdogs. Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det fick duga. Det fanns ingen chans att jag skulle orka förklara att jag egentligen ville ha en annan typ av korv.

Med tanke på mataffären så är det minst sagt lustigt att det varje gång jag är där, och det är jag en gång varje dag, står besöjade tjejer på samma ställe i affären. Så fort de får syn på mig så ställer de sig obehagligt nära och undrar om jag inte ska ha färsk jouice. "Nej tack" svarar jag alltid men de envisas ändå med att börja rabbla vilka smaker som erbjuds och jag får cellskräck och tvingas gå därifrån snabbt som tusan med nedsänkt blick. Jag vet inte vad det är med de här tjejerna, men jag får sådana obehagskänslor. Jag vill handla mat i lugn och ro och istället finner jag mig själv hiva ner yoghurt och vatten (dessa varor är precis där jouice-tjejerna står) i korgen så snabbt att jag knappt vet vad jag tagit. Är det jouiceföretaget som betalar dem? Tyvärr är det så att jag kanske skulle köpt deras jouice om jag inte kände mig så pressad av de här tjejerna. Kanske är det typiskt svenskt, jag vet inte.

Jag känner mig farligt likgiltig inför den här tentan. Försöker plugga men mina tankar flyger hela tiden iväg på annat håll. Ofta börjar jag tänka på vad vi ska hitta på när vi får besök eller vad jag och min pojkvän ska göra ikväll eller imorgon.



Detta består mina dagar av just nu, plugg, plugg, plugg.