allteanna

Det kanske lyste igenom i gårdagens inlägg att jag var minst sagt frustrerad efter mina strapatser i mataffären. Idag gick det faktiskt bättre. För att freda mig från jouice-tjejerna tog jag upp mobilen och ringde min pojkvän. Detta stoppade ändå inte en av tjejerna från att ännu en gång ställa sig obehagligt nära och fråga om jag vill ha jouice. Tydligen får man inte vara ifred trots att man pratar i telefon, men det stora framsteget var att hon faktiskt gick sin väg efter ett ordentligt "no". Äntligen. Sen när jag stog i kassan och skulle betala så frågade en av killarna där vilket land jag kom från och hälsade mig välkommen till Egypten. Efter mycket fnissande och leenden under lugg mellan de tre killarna tog han tillorda igen och förklarade att jag altid var välkommen till affären. Trevligt värre tyckte jag. Idag gick jag från Metro med ett leende till skilnad från igår när mungiporna var i marknivå.

Och alla killar och gubbar som sitter på plaststolar och står och hänger på vår gata hälsade. Vad sysslar de med egentligen? De varkar mest prata och dricka te med varandra dagarna i enda. Och Mohammed, mannen som bor i vårt hus som fortfarande hoppas på en blond och blåögd fru, undrade var jag hade ållit hus. Han hade inte sett till mig på flera dagar. Jag fick förklara att jag mest sitter i lägenheten och pluggar. Det verkade lugna honom. Han informerade mig även om att han träffade min "man" för ett par dagar sedan och att han var väldigt trevlig. Det lät bra tycker jag.

Sen kom äntligen min pojkvän hem från univeritetet och hade med sig mjukglass! Gulle. Nu måste jag passa på att plugga medan jag fortfarande har kvar sockerruset från glassen i kroppen.