allteanna

Som ni vet går inte allting alltid som man tänkt sig här i Kairo. Man kan inte ta något för givet. I förrgår åkte ju jag och min pojkvän till Townhouse Gallery, men fick veta att det var stängt och skulle öppna "after tomorrow". Så vi åkte dit idag istället. Samma man som berättade när galleriet skulle öppna satt även idag utanför och rökte shisha. Dörren till galleriet var öppet men därinne var det rena byggarbetsplatsen. Så det var bara att svälja sin besvikelse och åka direkt till restaurang Taboula i Garden City. 










Midan Talat Harb i Downtown.











Taboula, som har samma ägare som Abou Al Sid, visade sig ha suverän mezze. Så dagens ros går till Taboula och dagens ris till dumma Townhouse Gallery som vägrar ha öppet.

Imorgon blir det plugg och lunch i Al-Azhar Park om inget oförutsett inträffar förstås.

Vi såg förresten Kalle och Chokladfabriken igår kväll. Få filmer gör en så glad. Dessutom älskar jag Jonny Depp i  rollen som Willy Wonka. Jag vill vara honom. På riktigt. Jag tror han är min idol.

Som ni kanske har förstått så blir det ingen sista resa för mig och min pojkvän innan vi flyger hem till Stockholm. Varken till Luxor eller till någon oas. Eller någon annanstans för den delen. Och det var inte magsjukans fel. Efter lite vuxen diskussion kom vi fram till att vi verkligen behöver våra sista slantar när vi kommer hem. Det är tråkigt men det känns ändå som ett vuxet och bra beslut. Vi har redan bestämt att vi ska komma hit någon gång igen (det vore så häftigt att se hur staden och landet har utvecklats om sisådär 5-6 år), så vi får väl spara Luxor o s v till dess.

Men för att inte sitta i lägenheten och deppa de sista dagarna innan hemfärden så har vi gjort en lista. En lista över saker vi vill göra här i Kairo innan vi åker. Jag älskar listor. Så här ser vår lista ut hittils;

• Konstmuseet i Dooki
• Townhouse Gallery
• Al-Azhar Park
• magdans (Kairo ska tydligen vara magdansens huvudstad)
• dervisher
• restaurang Taboula
• Gezira club

Och hittils ser planeringen ut så här;

Torsdag/idag: plugg, Townhouse Gallery, Taboula.
Fredag: plugg, Al-Azhar Park
Lördag: plugg och ev. Luciafirande

På söndag är min pojkväns lov slut, så söndag-torsdag går han i skolan igen. Vi får se hur mycket vi hinner med på kvällarna då eftersom alla final exams är den sista veckan. Jag hoppas att vi nästa fredag kan kombinera packande med en promenad inne i Gezira Club och/eller konstmuseet.

Igår kväll var tanken att gå till Town House Gallery i Downtown och sen äta middag på Taboula i Garden City. Men när det visade sig att galleriet var stängt på grund av den pågående offerhelgen så ändrade vi planer.




Avsides gränder vid Town House Gallery i Downtown.

Istället blev det restaurang L'aubergine, fika på Pottery Café och sen hem och titta på Woody Allens Manhattan. Som förövrigt kan vara en av mina absoluta favoritfilmer. Om du inte sett den, se den.

Idag är det alltså min namnsdag. För två år sedan ledde detta till en lustig diskussion mellan mig och min pojkvän.

O: Men när är Anna-dagen egentligen?
A: Eeeehhh.... Annandagen är dagen efter juldagen, så är det ju varje år...
O: Oj vilket sammanträffande!

Jag vi pratade alltså om varandra och ni får förstå att jag fick anstränga mig för att inte reta min pojkvän som jag trodde inte visste när Annandagen var. Dock hann jag faktiskt bli lite skräckslagen innan missförståndet reddes ut.

Några månader efter alla andra har jag nu sett filmen Mama mia. Och ja, jag grät. Och sjöng med. Som vanligt. Töntigt va?

Idag mår min pojkvän bättre! Han verkar ha besegrat magsjukan. Verkligen skönt. Inte bara för honom utan också för mig, om ännu en dag hade spenderats inne framför datorn hade jag nog smällt av. Tillfrisknandet har vi firat med en promenad och lunch på Arabica (men innan dess hann vi såklart med två avsnitt Sopranos).

Här är det ju den stora offerhelgen och vi blev båda chockade när vi kom ut till folktomma gator. Inte en människa och inte en bil i sikte. Ungefär som i Stockholm på midsommar. Till en början kändes det lite läskigt, lite domedagskänsla. Men sen kändes det bara härligt att kunna slappna av och inte vara rädd för att bli ihjälkörd hela tiden. Men en nackdel med offerhelgen är alla biprodukter vid slakten. Dessa gör sig påminnda både som doft och som slaktavfall spridda på gatorna. Inte så fräscht vill jag lova. Svenska hälsovårds- smittskyddsinspektörer skulle tappa hakan.

Här kommer vår promenad i bilder.


















Musikskolan på Ismail Mohamed Street.

Nu har jag lämnat in den där förbaskade tentan. Eller snarare, för några timmar sedan lämnade jag in den förbaskade tentan. Sen gick jag ner till affären i vårt hus och köpte Sprite, vilket faktiskt värkade ha en bra effekt på min pojkväns magsjuka. Sen blev det popcorn och fredagens avsnitt av Idol. Mysigt och precis sådan avslappning jag behövde efter den där tentan som höll på att ta livet av mig.

Idag är det ju som sagt andra advent, men det har inte varit mycket julstämning i vårt hus. Men det är svårt ska jag säga er när solen skiner utanför. Detta säger jag inte för att skryta, för om sanningen ska fram är snö och kyla nästan det enda jag och min pojkvän pratar om just nu. Ett stående samtalsämne. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter snö som iår. Idag sa t ex min pojkvän att han bara ville slänga sig i snön, rulla runt och äta snö så han får mask i magen... Ja, vi längtar alltså efter riktig svensk vinter.


Det är svårt att förstå att julen snart är här när man i ena sekunden ser detta...


Och i andra sekunden det här.

Jag är sönderstressad av min hemtenta (som börjar likna ett skämt och ska lämnas in om exakt 3 1/2 timme) och min pojkvän är däckad av magsjuka. Vilket par. Vi skulle behöva en betjänt. Någon som skulle passa upp på oss, laga mat, handla o s v. Det värsta är att det känns som livet är on hold. Jag har inte tid och min pojkvän har inte kraft att fixa inför resan. Och i och med magsjukan är det osäkert när vi överhuvudtaget kan åka. Det känns som dagarna bara går utan att något blir bestämt. Så vi kanske behöver någon typ av livscoach (herregud vad jag ogillar det ordet) som bestämmer var, när och hur vi ska åka och bokar biljetter och hotell. Ja, det vore bra.

Om exakt två veckor befinner jag mig i Stockholm!

Just nu sitter jag och min pojkvän och tittar på filmen The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford med Brad Pitt i huvudrollen. Eftersom vi bara sett ca en kvart, så är det ingen idé att jag uttalar mig om filmen. Till filmen poppade vi popcorn (och lyckades med detta för första gången!). Men nu sitter jag alltså i soffan med den ena laptopen i knät, bloggar och tittar på film samtidigt. Det är inget fel på min simultankapacitet. Jag till och med föredrar att göra två saker samtidigt ibland. När jag är rastlös. Särskilt när man tittar på film. Det kan kombiners med att t ex blogga, pyssla (som med julkorten härom kvällen), måla naglarna eller bläddra i något magasin. Eller något annat.

Min dag har bestått av plugg och lite av att ta hand om min pojkvän som är magsjuk. Igen. Väldigt orättvist eftersom han var magsjuk för ett par veckor sedan och precis hade avslutat en kur mot magparasiter. Jag tycker verkligen synd om honom. Nu borde han ju få njuta av ledigheten (här är det en långhelg, Eid Al-Atha/Offerhelgen vilket betyder att min pojkvän är ledig i nio dagar). Precis som Ramadan handlar mycket av helgen om att ge till de mindre bemedlade. Under Eid Al-Atha slaktar man djur och ger kött till de fattiga. En bra anledning till att ha en långhelg. Och att få vara ledig är ju också trevligt.

Sa jag att vi köpt biljetter till Luxor? Tanken var att vi skulle åka dit nu under min pojkväns ledighet. Tyvärr blir den resan inte av. Det fanns nämligen inga typer av biljetter tillbaka till Kairo. Varken på dagtåget eller nattåget. Det är verkligen jättetråkigt för jag hade sett fram mot det. Som plåster på såret ska vi försöka ta oss till någon västlig oas istället. Kanske hinner vi även med en utflykt till den vita och svarta öknen. Det vore häftigt. Om min pojkvän mår bättre imorgon ska jag be honom kolla upp möjligheten att åka till en oas medan jag lägger sista handen vid hemtentan.

På tal om tentan. Den går inte bra.

Ikväll blev det alltså opera, La Boheme av Puccini. Väldigt vacker musik som fick mig att helt tappa fokus på handlingen. Men det var ganska skönt, jag kände absolut inte att det var nödvändigt att förstå varje ord och vändning i historien. Istället kunde jag helt slappna av och njuta. Vad som dock störde mig var att varje gång det krävdes dekorbyte så blev det paus, föreställningen var uppdelad i fyra akter! Helr onödigt och väldigt irriterande. Men jag ska inte klaga, överlag var det bara härligt att befinna sig på Cairo Opera och lyssna till underbar musik.

Idag åkte E hem. Mycket tråkigt. Men innan dess hann han och min pojkvän ta en vända till Gizapyramiderna medan jag var hemma och pluggade. Sen gick vi allihopa och köpte lunchmat och tittade på Family Guy. Men nu har han alltså åkt och det känns ganska tomt. Jag vet att jag har sagt det förut men det är verkligen konstigt hur fort man vänjer sig vid en persons närvaro.

Förrutom att E har åkt så åkte Klara och Benjamin idag. Det känns så konstigt att vara här i Kairo utan att ha möjlighet att umgås med dem. Jag har en liten klump i magen faktiskt.


Djurtransport i Kairo.


Igår pysslade jag och dessa julkort är resultatet. Så håll i hatten, iår får faktiskt några utvalda personer julkort.

Nu ska jag försöka fortsätta med min hemtenta (som förövrigt inte alls artar sig som jag hade hoppats) och ikväll ska jag och min pojkvän på opera!



Kairo 16.8

Igår hade jag besöksrekord på bloggen! Så himla kul! Det är jättekul att ni är så många som kan tänka er att läsa om och titta på bilder från mitt liv och Kairo. Jag blir varm i hjärtat. Extra glad blir jag när ni kommenterar också, för du får jag en uppfattning om vad ni tycker är intressant (och vad jag borde sluta tjata om).


Hur som helst, det jag vill säga är; Tack för uppmärksamheten!

Ytterligare en ganska seg dag. Jag fick smått panik när jag såg mina tentafrågor, men försöker ta ett djupt andetag och göra det bästa av situationen. Min pojkvän och E åkte på eftermiddagen till Windsor Hotell (en gammal kvarleva från kolonialtiden) och fikade som sen till Operaområdet och gjorde samma sak. De gillar kaffe de där två herrarna.


Helt absurt, det här är ett dygns sopor.


Inför E´s sista kväll hade vi bokat bord på Abou al-Sid, som var bra som vanligt.








Någon som vet var jag kan köpa liknande?






Fler än vi kan producera sopor.








I alla små affärer och vrår tittade männen i Kairo på egyptisk ligafotboll.

Efter middagen köptes choklad, kokades té och tittades det på filmen Margot at the wedding. Nu ska vi sova. Imorgon ska min pojkvän och E åka till Gizapyramiderna och jag ska plugga. Sen måste vi säga hejdå till E som åker tillbaka till Sverige. Det känns lite konstigt, jag har redan vant mig vid hans närvaro. Det kommer nog kännas lite tomt.

Förresten, hur härligt är det inte med rekordsänkningen av reporäntan? Jag och mitt fantastiskt stora bostadslån hoppar jämfota. Nu är jag nästan rik.

Något som är aktuellt här i Kairo, men i ännu högre grad i kalla Sverige, är får-kunskap. Får-kunskap är ett begrepp myntat av min kära mormor och handlar om vad man FÅR (och inte får) göra. Det viktigaste inom får-kunskapen (som närmast kan liknas vid en filosofi eller livsstil) är att man inte FÅR frysa. På denna punkt är får-kunskapen mycket sträng. Det är absolut förbjudet.


Får-kunskap har inte mycket med får att göra.

Här i Kairo har vintern sakta smugit sig på vilket har resulterat i att jag fryser på kvällarna under de tunna lakanen. Men indoktrinerad med får-kunskap sedan födseln som jag är, så har jag rådit bot på detta genom att sova i t-shit och mjukisbyxor. Det är får-kunskap.

Min syster bosatt i råa London verkar inte ha lyckats så bra med får-kunskapen på sistone. Jag (och mormor) kräver bättring! Hör du det?

Igår deklarerade min pojkvän att "det ENDA som är bra med 2000-talet är att låtarna blivit längre"....

Igår var det lite fest här i huset. Vi skulle ju ha gått och sjungit karaoke, men vi hade tydligen tagit fel på dag. Så det blev någon sorts fest här hemma istället. Det var kul men inte så smart för idag är tentadag. Och jag är bara trött. När man har fyra dagar på sig att skriva en hemtenta är varje dag viktig. Det säger sig självt. Så idag känner jag mig dåligt.

Jag och E tog sovmorgon och jag hann med lite plugg innan vi åkte till AUC´s gamla campus i Downtown för att möta upp min pojkvän. Därifrån tog vi en taxi till Four Seasons för att hyra en felucca på Ali Baba marina.




















Jag är fortfarande småförälskad i min väska.




Livbojar som sett sina bästa dagar.


En restaurangbåt.


Cairo Tower.











Felucca på Nilen är oslagbart. Helt klart. Ett måste om man besöker Kairo.

Jag har inte alls känt mig frisk idag. Febrig, ont i huvudet, snuvig och hostig. Så min pojkvän och E fick åka iväg själva. Och det var väl ganska lägligt för jag behövde lite tid att plugga. Och inget ont som inte för något gott med sig, för nu på kvällen känner jag mig bättre än vad jag gjorde igår kväll.

Vi skulle ha åkt med Klara och Benjamin till den icke turistiga delen av Khan al-Khalili, men jag kände mig dålig och O och E var så trötta att vi valde bort det. Synd, men vi får försöka ta oss dit någon annan gång. Istället har vi tagit det lugnt hemma förrutom en kort avstickare till restaurangen Crave som ligger på Taha Hussein Street här i Zamalek.









Imorgon kväll blir det karaoke igen! Men nu ska sova och förhoppningsvis vakna frisk.