allteanna

Nu drar vi hem till Klara och Benjamin!

    

  

Till vår stora glädje fick jag och min pojkvän varsitt kinderägg av Klara och Benjamin. Men idag när de tre överaskningarna (spännande, en leksak och choklad) skulle avnjutas visade det sig att dessa kinderägg inte alls var som de jag är van vid från min barndom. De gamla kinderäggen (eller de kanske fortfarande finns, jag har ingen aning) bestod ju av ett chokladskal och en mer eller mindre värdelös plastleksak inuti. Men de här nya kinderäggen var mycket mer avancerade (ovan ser ni en visuell breskrivning av hur dessa ägg ska hanteras).


Min pojkvän fick den enligt mig bästa leksaken, så gentleman som han är var han villig att byta.

Jo det blev en helkväll. Men den började lite olycksbådande med att vi (jag och min pojkvän) upptäckte en ytterst populär myrstig. Och så kunde vi ju inte ha det. Men en manöver som involverade myrgift och en dammsugare löste problemet.



Ungefär samtidigt som alla myror försvunnit på ett eller annat sätt kom Klara och Benjamin. Jag har alltid så trevligt och kul med dem så redan vid detta tidiga stadie visste jag att de skulle bli en toppenkväll. Vi åt middag (som faktiskt blev lyckad) och sedan bar det av till Bora Bora, en stor restaurang/bar vid Nilen på södra Zamalek.











Efter drinkar där, mycket prat och ett kort gästspel av K så tog vi (jag, O, Klara och Benjamin) en taxi hem till oss igen. Där fortsatte snacket och klockan började närma sig sex på morgonen när de begav sig hemåt. Sällan känner man sig så ung som när man går och lägger sig när solen går upp. En helkväll alltså.

Jag har börjat pyssla med maten till ikväll. Men ska verkligen rödbetor se ut så här?

Jag gjorde det stora misstaget att säga ja när vår real estate agent frågade om det var okey att han visade vår lägenhet för en tjej som var intresserad att hyra den när vi har åkt hem. Big mistake. Det resulterade i en stressig runda i mataffären och en om möjligt ännu stressigare panikstädning och vädring av lägenheten när jag kom tillbaka. Varför är jag så dålig på att säga nej? "Nej det passar inte idag" är inte otrevligt och definitivt mer sanningsenligt. Varför ska det vara så svårt? Varför känner jag att jag måste vara den där hala räven till lags?

Men nu har de varit här och om det kom något gott ur det så var det att det ser mycket fräschare ut här hemma. Och det behövdes, inte minst för att vi ska ha middagsgäster ikväll. K och B kommer hit och det ryktas om någon typ av "helkväll". Spännande.

Jag och O gick på en kvällspromenad. Och det visade sig att julen äntligen har kommit till Kairo...!? Jag höll på att ramla baklänges av förvåning. Men jag kom på att jag gillar julen och vill fira den. Så snart ska jag shoppa lite fula julprydnader att hänga upp i lägenheten. Kanske ska man till och med bjuda in till adventsfika nästa söndag..?

Har jag berättat att vi har gratisätare i vår lägenhet? Som bara äter, utan att varken tacka eller bjuda tillbaka? Vi har varken sett räken av ett tackkort eller en middagsinbjudan. Det har gått så långt att de inte ens hälsar när de kommer. Så är det. Det är vad jag kallar gratisätare. Har de inte lärt sig någon vett och etikett? Var är Magdalena Ribbing när man bäst behöver henne? Nåja. De är väl sådan till naturen, myrorna. Fast jag tycker det är ouppfostrat.

Min pojkvän påstår att man kan äta myror medan jag anser att man då måste heta Mogli. Han säger att det finns länder där myror serveras tillsammans med smält choklad. Driver han med mig eller har någon drivit med honom? Om inte så kan ju vi kontra med att göra dessert på våra objudna gratisätare. Eller inte.

Har ni sett Flight of the Conchords? Om inte så kan jag berätta att det är en underbart rolig tv-serie, lite The Office/Seinfeldt/Coupling-aktig, se den! Vi fick alla avsnitt av B och jag är redan lite panikslagen vid tanken på att vi snart har sett alla avsnitt. Jag tror Flight of the Conchords är lite vardagslyx, i alla fall för mig.

Sangria var helt nytt för oss men jag, O, K och B kom överens om att det var ett toppenställe. Det blev ett par drinkar och mycket snack, väldigt trevligt. Tyvärr är det svårt att ta bra bilder i mörkret, så ni får nöja er med dessa.









Nu ska jag sova. Vi hörs imorgon.

Nu drar vi till Sangria!

Ännu en seg dag men som tur var kom min pojkvän hem lite tidigare från univeristetet. Och då tvingade jag med honom ut på en kort promenad. Här kommer lite fotobevis.














Hösttecken i Kairo.








Kinesiska ambassaden.


Älgar på tröjor.

Hemlängtan. Nu vill jag hem. Jag saknar mig familj och vänner. Jag är trött på att alltid dra blickar till mig, alltid sticka ut. Jag är trött på att min pojkväns studier tar upp all hans tid. Jag är trött på att vara ensam och vänta. Jag är trött på att ha en klump i magen men försöka låtsas som ingenting. Jag är trött på att explodera av minsta motgång. Jag är trött på att allt, allt är mycket jobbigare än hemma. Inget går smidigt och inget är lätt. Jag är trött på att inte bara kunna ringa mina föräldrar när jag känner mig ensam. Eller fika med en kompis. Jag är trött på alla händelselösa dagar. Jag är trött på att vara här.

Jag antar att det går över.

Jag mår fortfarande inget vidare, men det har i alla fall inte blivit sämre. Alltid något. Har varit hemma hela dagen och gjort ingenting. Enda gången jag kommit utanför dörren var när jag gick och mötte min pojkvän vid busshållplatsen. Jag passade i alla fall på att ta lite bilder så har ni något att titta på i alla fall.






Skorna från helvetet, men jag kämpar vidare.


Avloppssystemet är inte det bästa här i Kairo.


Hemma igen.

Imorse kom jag på att jag och min pojkvän helt glömt bort svenskfikan som var i går klockan två. Attans! Fast å andra sidan var det hög prioritet på att förnya visum så det var väl lika bra att vi gjorde det istället. Synd bara att vi inte hörde av oss och meddelade att vi inte skulle komma. Ja, jag ingen idé att älta det.

Jag känner mig sjuk, något jag verkligen inte gillar. Ont i huvudet, halsen och allmänt trött och skör. Antagligen har jag blivit sjuk av för lite sömn och kalla nätter. Nu är det hög tid att köpa filtar till sängen. Hög tid. Min kära far befinner sig för tillfället i Lissabon och jag tycker att han ska ta en sväng om Kairo och pyssla om mig. Äh, va tusan, hela familjen kan väl komma och ta hand om sjuklingen i Kairo!

Igår kväll fick vi ett samtal från B. Han tyckte vi skulle ha Idolfest i vår lägenhet. Och det var ju en utmärkt idé, men det fanns några hinder på vägen. För det första ska ju avsnittet laddas ner. När nedladningen väl börjat ticka insåg vi att det gick alldeles för långsamt. Jag kom då med det dumma förslaget att ringa internetbolaget för att fösöka få reda på vilket hastighet vi har och huruvida vi skulle kunna byta upp oss till en snabbare hastighet på en gång. Min pojkvän fick uppdraget att ringa. Efter ca 15 minuters ren och skär frustration över oförmåga att kommunicera på engelska så la han på. Det var helt enkelt bara att inse att det skulle ta fyra timmar att ladda ner ett avsnitt. För att fördriva tiden och ha trevligt medan vi väntade gick vi fyra (jag, min pojkvän, K och B) till Five Bells och åt middag.


Five Bells.


Barbra Streisand.

Efter middagen gick vi vidare till ett café på Abou al Feda Street och rökte shisha. Sen var det äntligen dags att gå hem och kolla på Idol. Vi dukade upp med tårtan K och B hade kommit med (very egyptian) och bänkade oss framför datorn. Men programmet hackade och alla började skruva sig i soffan. Så vi bestämde oss för att ladda ner ett annat uppspelningsprogram. När det väl var gjort visade det sig tyvärr att det inte hjälpte mycket. Till slut var vi tvungna att acceptera den dåliga bildkvalitén och försöka slappna av. Trots alla tekniska problem blev det, som vanligt med K och B, en väldigt trevlig kväll.

Idag var det hög tid att förnya våra visum. Och det görs i Mugamma, en gigantiskt stor byggnad vid Tahrir Square i Downtown. Det är hit Kairobor går för att fixa olika typer av tillstånd och enligt ryktet ska byggnaden vara ett levande exempel på känslan i Kafkas "Processen". T ex så sägs det att människor har kastat sig ut genom fönstren och nedför trapporna i huset i förtvivlan över den rigorösa byråkratin som präglar verksamheten i Mogamma. Men innan vi åkte dit var vi tvungna att fixa foton till visumansökan, vilket tog löjligt lång tid. Men tillslut var det överstökat och vi stod utanför den skräckinjagande Mogamma Building.


Mogamma.



Jag hann med att ta dessa två bilder innan en polis kom fram till mig och sa att det var förbjudet att fota där. Efter att vi gått igenom en metalldetektor och våra väskor bilivit scannade var vi dessutom tvungna att lämna in kameran vid entrén så de kunde vara säkra på att vi inte skulle ta några bilder i huset.


Tahrir Square från Mogamma.

Och visst fick man lite Processen-känsla. Vid varje våningsplan ska man igenom en ny metalldetektor och väskan ska scannas. När man väl förstod ungefär vart man skulle och man fyllt i visumblanketten så sa den sura damen bakom luckan att vi behövde särskilda frimärken på våra ansökningsblanketter. Detta var naturligtvis ingenting hon kunde förse oss med. Nej, detta skulle man köpa i en annan lucka. När detta var gjort skulle det tas fotokopior på våra pass och tidigare visumstämplar. Men det skulle naturligtvis göras en trappa ner. Tillslut hade vi allt vi skulle, tror vi i alla fall, och lämnar in den ifyllda blanketten, nytagna foton, fotokopior på pass och visumstämplar samt frimärken. Damen bakom luckan ber oss då att komma tillbaka klockan nio nästa morgon. Problemet är bara att min pojkvän måste åka till universitetet imorgon (och hade tagit just denna dag ledig för att få ordning på visum). Vi frågar om det går att komma en annan dag och damen rycker på axlarna och säger "ja" på ett inte så övertygande sätt. Jag hoppas verkligen att det går vägen trots hennes tveksamhet. Annars är det bara att börja om från början. Fortsättning följer antar jag.

För att pigga upp oss lite åkte vi sedan tillbaka till Zamalek för en sen lunch på Arabica.


Arkitektur på vägen.









Detaljer på Arabica.


Utanför de flesta ambassader, som det kryllar av i Zamalek, så står denna typ av avspärrning så bilar inte ska kunna åka enda fram till ambassaden av säkerhetsskäl.


Utanför Brasiliens ambassad har de inspirerats av färgerna i landets flagga.

Igår var en väldigt kul kväll, det är därför ni inte har hört av mig tidigare. Efter en kort vända till gymmet skyndade vi iväg hem till K och B. Där bjöd B på en fantastiskt god middag och stämningen var på topp. Jag gillar verkligen att umgås med dem. Senare på kvällen tog vi en taxi till K:s klasskompisars lägenhet där det var förfest/fest. Av de ca 12 personer som var där var de flesta svenskar, vilket man inte minst märkte på godiset som bjöds (Bilar bl.a).


Chips, Bilar, marshmellows, Maryland cookies, Refresher, muffins m.m. Allt fanns.


Utsikt från deras balkong.





Det blev en väldigt sen kväll som slutade med att jag och O följde med K och B hem igen och sov över i deras gästrum. Så idag har varit en riktigt slapp dag med hemkörd pizza, Flight of the Conchords och Idol. Härligt.


Flight of the Conchords.


På väg hem insåg vi att Disney är ett internationellt företag av stora mått. Här ser vi företagets närvaro på det lokala hamburgerstället.

Som ni kanske redan har insett så har mammor alltid rätt. Denna gång förutsåg mamma ett felköp långt innan mig. Jag fick nästintill en utskällning när hon såg skorna jag köpte på H&M för ett par dagar sedan (scrolla ner för bild). De är nämligen så fruktansvärt obekväma att jag haltar när jag går i dem. Varför envisas jag med att köpa billiga skor som är så obekväma att jag måste köpa nya hela tiden? Dumsnål kallas det. Mammor har alltid rätt.

Nu ska vi fortsätta kvällen med choklad och mer Flights of the Conchords.

Appropå ingenting så måste jag bara skryta lite om min pojkvän. Denna man har snusat sedan tidernas begynnelse men är nu endast en storkonsument av nikotintuggummin! Han har varit snusfri i ca 7 veckor men får kämpa varje dag mot beroendet. Och varje dag klarar han det. Ibland händer det att han röker en vattenpipa för att stilla suget men även det har han dragit ner på. Han har en otrolig beslutsamhet som är beundransvärd.

Och appropå ingenting (igen) så har jag bokat biljetter hem till min syster över jul (med hjälp av pappas pengar bör tilläggas). För er som inte vet bor hon i London. Det hade känts jättekonstigt att fira jul utan henne. Men nu kommer hon på julaftons morgon och stannar till den 5e januari! Jag ser det lite som en julklapp till mig själv. Lonton tog min syster, men jag tar henne allt tillbaka då och då!

Jag brukar inte vara ett stort fan av kända citat och visdomsord. Ofta tycker jag de är alltför präktigt och intetsägande. Och ibland helt enkelt totalt självklara. Trots detta gillade jag Aristoteles ord:

"Anyone can become angry -that is easy. But to be angry with the right person, to the right degree, at the right time, with the right purpose, and in the right way, that is not easy".

Jag som väldigt lätt blir upprörd, ledsen och/eller arg har definitivt nått att lära av detta citat. Jag är nog inte så bra på att välja mina strider med omsorg. Jag får väl försöka ha dessa ord i bakhuvudet när ilskan börjar ta överhanden.

Idag har varit en lugn dag och jag har börjat hämtat mig från tomheten efter pappa och E. Jag har pluggat och druckit hysteriska mängder juice. Och spenderat alldeles för mycket tid framför datorn såklart.


Skyline.


Hästdroska bland bilköerna på Ismail Mohamed Street.

När min pojkvän kom hem från universitetet bestämde vi oss för att åka till CityStars, den stora gallerian i Heliopolis. Vi var båda i stort behov av nya skor (O´s vita tygskor ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig och jag börjar frysa i mina sandaler). Tyvärr var det köer och vår taxichaufför bestämde sig för en genväg som blev en senväg. Det tog över en timme att komma dit. Som tur var har man lärt sig att inte bestämma några tider eller hetsa upp sig i den här stan, allt kan hända i Kairo.


CityStars.


O´s nya Clarks.


Mina nya ganska tråkiga (men varma och billiga) ballerinaskor.


Min nya plånbok.

Jag hann även handla två par leggings (perfekt om man vill utforska världen iförd kort kjol i ett muslimskt land) och min pojkvän shoppade en tunn blå halsduk och en espressobryggare. Happy shopping!