Nu fattas bara julmusiken
Mer julstämning här i bloggen. Gud så myspysmysellimysigt det blev.
Den nya adventsljusstaken
Vi har börjat fira jul här hemma. Livet känns lite lättare.
En liten helg
Är det bara jag som känner att det var rikigt jäkla jobbigt att gå upp imorse? Jag kände mig trött och ledsen. Det var tungt helt enkelt. Kan ha att göra med alkoholförtäring tre dagar i rad, ändå var det inga mängder jag drack. Men det kan sänka humöret dagen efter i alla fall. Well, well. Egentligen borde jag vara sprudlande glad efter den här helgen som varit väldigt rolig, men det kommer kanske imorgon.
Tänk vad mycket en liten helg kunde bjuda på:
Drinkar på Le Bar Rouge i goda vänners lag, spotting av Titiyo och Helena af Sandeberg (i sällskap), vinglig promenad i klackar över Gamla Stans kullersten, varm choklad i soffan framför Scrubs frammåt småtimmarna med min pojkvän *2, en väldigt bra film på Stockholms filmfestival -The Worlds Greatest Dad, superb middag på Sjögräs och rolig pjäs på Teater Tribunnalen för att fira mamma, Folkbaren, Reisen, Gustaf Skarsgård, gjort en askungen från Skeppsbar, diskuterat med pojkvän om hur härligt det är att somna i soffan, somnat skavfötters i soffan, vaknat av att jag näranog spillde ut en halväten portion pasta med köttbullar och ketchup på tangentbordet när jag kom åt tallriken med knät 06.00, ångrat att jag somnade på soffan, städat mitt i natten, väckt pojkvän för att flytta honom till sängen, köpt en julstjärna, gjort en paj, varit på glöggkalas och ätit av 8 kg gris, bjudit pappa på enkel söndagsmiddag, kollat med ena ögat på en romantisk komedi, däckat.
Vad har ni gjort i helgen?
Tänk vad mycket en liten helg kunde bjuda på:
Drinkar på Le Bar Rouge i goda vänners lag, spotting av Titiyo och Helena af Sandeberg (i sällskap), vinglig promenad i klackar över Gamla Stans kullersten, varm choklad i soffan framför Scrubs frammåt småtimmarna med min pojkvän *2, en väldigt bra film på Stockholms filmfestival -The Worlds Greatest Dad, superb middag på Sjögräs och rolig pjäs på Teater Tribunnalen för att fira mamma, Folkbaren, Reisen, Gustaf Skarsgård, gjort en askungen från Skeppsbar, diskuterat med pojkvän om hur härligt det är att somna i soffan, somnat skavfötters i soffan, vaknat av att jag näranog spillde ut en halväten portion pasta med köttbullar och ketchup på tangentbordet när jag kom åt tallriken med knät 06.00, ångrat att jag somnade på soffan, städat mitt i natten, väckt pojkvän för att flytta honom till sängen, köpt en julstjärna, gjort en paj, varit på glöggkalas och ätit av 8 kg gris, bjudit pappa på enkel söndagsmiddag, kollat med ena ögat på en romantisk komedi, däckat.
Vad har ni gjort i helgen?
Årets första glögg och en pajhistoria
Trött och mätt, proppmätt faktiskt. Glöggkalaset bjöd på ett överdåd av snittar, godsaker, ja nästan allt fanns. Men det är väl så när ena halvan av värdparet är kock. Tack J och S för förstklassig julstämning!
Sedan bar det raka vägen hem för att hinna till middagen som vi bjudit min pappa på. Som tur var hade jag tagit mig samman och gjort en paj innan vi gick till glöggkalaset. Vuxet att förbereda middagen redan vid lunchtid va? I alla fall så föll pajen i god jord, vilket kändes skönt eftersom jag av någon anledning alltid är så nervös för reaktionerna när jag lagar nya maträtter. Eller alltså, jag har lagat paj förrut, bara inte till min pappa eller pojkvän. Faktum är att när jag stod och tryckte ut degen i formen så kände jag min väldigt arbetslös. När jag för kanske sex år sedan var arbetslös i över en månad bakade jag nämligen en massa pajer för att inte bli galen av rastlöshet och en känsla av inte vara behövd eller till nytta. Så jag lagade en massa pajer som jag frös in i portinsbitar till mig och mina room mates. Jag har inte gjort paj sen dess och därför kände jag min arbetslös när jag nu gjorde det. Så var det med det.
Sedan bar det raka vägen hem för att hinna till middagen som vi bjudit min pappa på. Som tur var hade jag tagit mig samman och gjort en paj innan vi gick till glöggkalaset. Vuxet att förbereda middagen redan vid lunchtid va? I alla fall så föll pajen i god jord, vilket kändes skönt eftersom jag av någon anledning alltid är så nervös för reaktionerna när jag lagar nya maträtter. Eller alltså, jag har lagat paj förrut, bara inte till min pappa eller pojkvän. Faktum är att när jag stod och tryckte ut degen i formen så kände jag min väldigt arbetslös. När jag för kanske sex år sedan var arbetslös i över en månad bakade jag nämligen en massa pajer för att inte bli galen av rastlöshet och en känsla av inte vara behövd eller till nytta. Så jag lagade en massa pajer som jag frös in i portinsbitar till mig och mina room mates. Jag har inte gjort paj sen dess och därför kände jag min arbetslös när jag nu gjorde det. Så var det med det.
Fortfarande gårdagen
Efter pjälsen gick min pojkvän och jag vidare till Folkbaren, Folkoperans trevliga bar, där vi träffade ett gäng vänner. Sen vidare till Reisen för att möta upp fler, sen studiebesök på Skeppsbar och sedan hem. Sent blev det och jag är väldigt trött idag.
I eftermiddag blir det adventsglögg hos J och S här i Vasastan och senare på kvällen kommer pappa på middag, så nu måste jag springa iväg till affären för att kunna förbereda kvällens middag. Vi hörs senare.
Sjögräs och Svejk
Igår kväll fick mamma äntligen sin 60-årspresent, valfri restaurang och aktivitet. Så först hade vi än en gång en smått religiös upplevelse på Restaurang Sjögräs på Timmermansgatan (gäddqueneller är min nya favoriträtt). Sen såg vi Svejk på Teater Tribunalen. Jag vill härmed rekommenderar alla att bara ge bort presenter man själv kan njuta av.
The Worlds Greatest Dad
Tillslut kom vi hemifrån igår och tur var väl det. Vi hamnade nämligen framför filmen The Worlds Greatest Dad som Stockholm Filmfestival visade. Der var antagligen den bästa filmen jag sett på mycket, mycket länge. Håll utkik.
Mitch Martini
Igår blev det Le Bar Rouge med min pojkvän, T och K. Trevligt och trångt. Och Mitch Martini var en fantastiskt god drink. Nu har jag precis lockat upp min pojkvän (som är ruskigt sliten) ur sängen med mat.
Ikväll ska v fira min mamma med Sjögräs och pjäsen Svejk!
På hemväg
Fint julpynt på Birger Jarlsgatan. Nu sitter jag och min pojkvän framför Scrubs och dricker varm choklad som jag lagat (japp, ibland är jag en riktigt wifey).
Köpstopp
Fick lite ångest häromdagen. Alldeles för mycket shopping på sista tiden. Och shopping i alla ära, men det är inte värt att ha ångest över. Så jag deklarerade för min pojkvän (och nu med er bloggläsare som vittnen); jag ska inte shoppa någonting den här månaden. Ingenting. Förrutom (ja, det finns alltid ett men) en nyårsklänning. Och strumpbyxor och sånt räknas såklart inte. Och självklart inte JULKLAPPAR (där bor också lite ångest). Vad tror ni om det? Kommer jag hålla mitt löfte?
Fredagens
Jag är helt själv på jobbet så jag smet iväg till kapprummet och knäppte av en så kallad "dagens". Tröja Monki, kjol Zara, skor Acne.
Ho ho
Kajsa, hallå? Lever du där borta i Londres? Svara på detta inlägg så jag vet att du lever (läser man min blogg så finns man).
Det regnar alltid i Provence
Idag fick jag välja film och då höll jag mig såklart längt borta från allt vad krigsfilmer o s v heter. Istället blev det filmen Det regnar alltid i Provence, av och med Agnes Jaoui. Älskar hennes filmer och även denna. Ni måste se den.
Nu börjas det
Vi har fått en julgran på vår gård idag! Kände mig plötsligt på mycket bättre humör.
Kaffedoktor
För en vecka sedan hade vi en reparatör här för allas älskade kaffemaskin var trasig. Han mekade lite och sedan fungerade den... i mindre än ett dygn. Så jag ringde honom igen och han kom och hämtade maskinen. Dagarna gick och mina kolleger blev mer och mer otåliga. Vi har ju en annan kaffemaskin också, men den är tydligen inte lika bra, den mal ju inte hela bönor... Ja, jag har ingen aning, jag dricker ju inte kaffe. I alla fall. Idag kom reparatören tillbaka med kaffemaskinen, installerade den och sa sedan "hej sålänge!". Vad då "så länge"? Vad menade han med det? Vet han att han måste komma tillbaka och laga den snart igen? Luriga, giriga kaffedoktor...
Klääädur!
Mä! Hallå... Visst har ni åsikter? Kom igen, vill ni se vad jag köper eller inte? Att det ska vara så svårt att ha en dialog i den här bloggen...
Public Enemies
Bruno var uthyrd så min pojkvän valde Public Enemies istället. Inte mig emot, Johnny Depp är alltid bra, så även i denna film. Strålande, han var faktiskt strålande. Och det började bra, Johnny Depps karaktär kom undan FBI gång på gång. Men så länge det inte är ett lyckligt slut så blir jag inte nöjd. Och naturligtvis var det inget lyckligt slut.
Lever med en ängel
Förra veckan köpte jag och min pojkvän julpynt ihop, bland annat denna tiggande ängel... Vad tycks? Och varför, varför är den stackars ängeln så obemedlad?
Kvällsunderhållning
Ikväll är min pojkvän äntligen ledig. Hemtentan är inlämnad och han har beställt Bruno-filmen som kvällsunderhållning. Vad tycker ni? Ska vi låta honom få som han vill? Jag tror han är värd det, Bruno alltså.
Köpmani
Förlåt hurrni, ingen lunchbloggning... Dåliga mig. Jag blev besatt av en tröja och cyklade iväg i regnet och köpte den istället för att ägna mig åt er. Jag ber om ursäkt, shoppingmanin har tagit överhanden... Jag vågar inte ens visa upp vad jag köper längre för det blir så pinsamt uppenbart vilka mängder kläder som har fått flytta in i min garderob den här månaden. Men den här gången ska jag inte bara rycka av prislappen, utan fråga min pojkvän vad han tycker innan jag bestämmer mig för att behålla den. Hur många gånger den senaste tiden har jag inte motiverat ett köp med att detta är det sista ett bra tag framöver? Och så går jag och köper något nytt i alla fall. Vad är det som är fel med mig? Så här brukar jag faktiskt inte bete mig. Jag brukar ha utmärkt självkontroll.
Vill ni se en bild av tröjan om jag behåller den? Eller blir ni bara äcklade av all konsumtion som illustreras i bloggen? Jag förstår er i så fall. Men berätta, vill ni se allt jag köper eller inte?
Egentligen är det ju han som borde få en tröja, så som han har kämpat med sin satans hemtenta. Ser ni förresten? Jag testar på det här med svordommar, ingen har ju protesterat ännu...
Vill ni se en bild av tröjan om jag behåller den? Eller blir ni bara äcklade av all konsumtion som illustreras i bloggen? Jag förstår er i så fall. Men berätta, vill ni se allt jag köper eller inte?
Egentligen är det ju han som borde få en tröja, så som han har kämpat med sin satans hemtenta. Ser ni förresten? Jag testar på det här med svordommar, ingen har ju protesterat ännu...
Dregel
Är det inte väldigt konstigt att jag bara dreglar när jag sover på dagen? Kan någon lösa detta mysterium?
Dagens läsarfråga
Funderar på att börja svära mer. Sa precis "kan du stänga av den där jävla tv:n?" till min pojkvän som log och höll med om att det blev mer kraftfullt med en liten svordom. Ja, jo, kanske. Om man svär med glad röst och ett leende på läpparna? Som en liten vardagskrydda? Vad tycker ni?
Han skriver hemtenta
Min pojkvän sitter och skriver hemtenta as we speak. Kanske hans näst sista tenta någonsin. En tenta till och sen kanske han aldrig skriver en till tenta i hela sitt liv. Om vi inte börjar på någon härlig franskkurs när vi blir pensionärer vill säga.
Jag är både nervös och lugn på samma gång. Nervös för att jag vet precis hur det känns att sitta och skriva en hemtenta, att på kort tid försöka få ur sig de rätta tankegångarna. Det är stressigt, börjar man i fel ände kan flera timmars arbete vara förgäves. Man måste ge sig tid att förstå vad läraren vill ha för typ av svar och klura ut en lämplig disposition. Jag bli ofta så stressad att jag skriver en massa först och tänker på de där viktiga grejerna sen. Vilket leder till ytterligare stress för någonstans i bakhuvudet gnager en känsla att jag gör fel, att jag stressar in i uppgiften utan att göra det viktigaste först. Det har jag gjort många gånger och jag blir så arg på mig själv varje gång.
Därför är jag nervös, för jag vet hur det känns när man måste prestera på kort tid. Och jag vet att det känns som om hela världen ligger på ens axlar, man vill inte göra sig själv besviken och man tror att alla i ens omgivning blir besvikna om man inte får högsta betyg. Man vet att man kommer skämmas och hur man kommer hata alla medlidsamma blickar om man inte lyckas... Märker ni hur min gamla prestationsångest kommer upp till ytan av att skriva om detta?
Men å andra sidan är det inte jag som skriver tentan, det är världens mest strukurerade, diciplinerade och universitetsvana människa jag stött på. Och jag VET att det kommer gå bra. Dels av erfarenhet, dels för att jag vet att han kan allt.
R.I.P Lennart
I flera år (kanske åtta?) jobbade jag på Skansens julmarknad. Stod i folkdräkt från Rättvik och sålde alltifrån julpynt och lotter till senap. Det var en väldigt mysig tradition som tog slut när jag slutade plugga och började jobba i butik, d v s började jobba helger. Då gick det inte att kombinera längre.
Men till sak. Förrutom att man alltid jobbade med samma tanter, i samma folkdräkt och fick samma usla ersättning år ut och år in, så var det en annan sak som alltid återkom. Besöket av de två glada AIK-gubbarna. Erik och Lennart var alltid på Skansens julmarknad. De var alltid på bra humör och alla som jobbade på julmarknaden kände igen dem, de var ju där varje år. Ibland flera helger. Man blev liksom glad när man såg dem, man kände att ingenting av det som var bra med julmarknaden hade förändrats, de kom alltid tillbaka. Läste i DN idag att Lennart har gått bort efter en tids cancersjukdom och känner att där rök ytterligare en anledning att jobba på julmarknaden igen.
Tisdag morgon
Kollada baksidan av DN medan jag åt frukost. Inget regn stod det. Glad i hågen sätter jag på mig de puderrosa Acne-stövletterna, tittar mig i hallspegeln och känner att de är perfekta med den övriga outfiten. Klappar mig själv mentalt på axeln för att jag varit så förutseende och tittat på vädret innan jag valde att sätta på mig mockaskor. Kommer utanför porten och noterar på en gång att asfalten på gården är melerad av regn. Stannar upp, överväger att gå upp igen och byta skor, men det regnar ju faktiskt inte. Sätter mig på cykeln och är nöjd med att jag tydligen precis missat regnet, pjuh. Nära ögat. Cyklar längs Odengatan och har nästan glömt regn/mocksko-dilemmat. Svänger av vid Norra Real och det börjar regna. Inte duggregna, regna. Svär resten av vägen till jobbet och inser att så kallad planering kan dra åt skogen.
Fortfarande i ett lyckorus
En fredag har blivit en fredag. En lördag har blivit en lördag. Tänk när det inte var någon skillnad mellan vecka och helg. Eller jo, det var skillnad, på helgen fanns så mycket mer jag ville göra men inte kunde. Ta en promenad utan att titta på klockan eller gå och lägga mig efter klockan tolv. Göra det alla andra passade på att göra när det var helg. Nu är det måndag igen, men om bara fyra dagar är det helg igen. En hel helg. Otroligt.
Momento Mori
Ni vet mina absoluta favorit-smyckesdesigners, David och Martin? De lanserar i december ett samarbete med Weekday! Momento Mori heter kollektionen som består av två armband, ett halsband och t-shirts med tryck. Bra priser på snygga smycken med andra ord, men varför så liten kollektion?
Mina favoritsmycken, halsband, armband och örhängen från David och Martin (presenter från min pojkvän och B).
Och så vidare
Ni märker att jag är ganska uttråkad va? Mycket bloggande brukar vara ett säkert tecken. O tentapluggar fortfarande så ni kan räkna med många blogginlägg fram till onsdag kväll. Jag har precis gräddat våfflor för få honom att slita sig från böckerna några minuter, men nu är han tillbaka bakom stängd dörr och med öronpropparna i. Hör ni en liten uns bitterhet? Då hör ni rätt. Nu vill jag bara att hans tenta ska vara över så vi kan umgås. Hyra en film eller gå en promenad. Eller vad som helst. Nåja, snart.
Nu börjar John Adams på SVT. Har inte sett de tidigare avsnitten men tänkte ge det en chans idag. Så hejdå sålänge.
Nu börjar John Adams på SVT. Har inte sett de tidigare avsnitten men tänkte ge det en chans idag. Så hejdå sålänge.
Otroligt jävla korkat
Vi pratade lite kort om Stockholms ökande segregration igår kväll och anledningarna till utvecklingen. Och jag inser hur förbannnat jag blir. Och att den sittande regeringens enskilt största misstag måste vara att sälja ut allmännyttan. Att omvandla hyresrätter i attraktiva områden till bostadsrätter är inget annat än riktigt jävla korkat. Och pinsamt okunnigt. Jag får aldrig mitt barndoms Stockholm åter.
Smörgåsgurks-konnässör
Dagens tips går till alla andra smörgåsgurks-konnässörer där ute; Björnekullas Gammaldags Krispig Gurka, helt överlägsen vad gäller smak och krispighet. Jag höjer dock ett varnande finger för motsvarande smörgåsgurka i ekologisk tappning, den är inte krispig för fem öre.
Kärlekstema
Ligger i soffan och tittar på Idol-reprisen. Och lipar såklart, det är kärlekstema och idolerna sjunger låtar tillägnade betydelsefulla människor i deras liv. Så jag gråter.
Nu ska jag snart ta mig i kragen och gå och luncha med pojkvännen.
Babylon
Babylon med mobilkamera...
Vi började på Babylon A, C och jag. Sen kom M och senare N och L. För er som inte fattar vilka det är så förstår jag att det är skittrist att jag bara skriver intialer och inte hela namn. Jag förstår det, men det är långt ifrån självklart att de vill ha sitt namn i en blogg. Därför. Tillbaka till gårdagen. Efter ett tag bestämde vi oss för att testa Högkvarteret, utan lycka. Så vi tänkte Snottys, utan lycka. Vi tänkte Berlin, utan lycka. Tillslut hamnade vi på Pet Sounds Bar. Det var trångt, varmt och musik så hög att det inte gick att prata. Då blev jag en kärring och gick hem. Fast först förbi Babylon eftersom jag hade gjort en ofrivillig springnota där....
När katten är borta...
Nu går jag för att möta upp C, M och A. Ses vi i natten?
Update
Vi börjar med gårdagen va? Inte för att ni har så mycket att säga till om, men i alla fall. Gårdagen. Hade i princip ingenting att göra på jobbet efter lunch, vilket verkligen är knäckande. Men arbetsdagen tog slut och innan dess uppdagades en chokande nyhet. Kommer ni ihåg att jag skämtade om att alla gick som på nålar av rädsla för att bli avskedade? Det var mest ett skämt såklart, men det blev sanning. S fick gå. Trots skämt om avsked till höger och vänster så kom det helt oväntat. Jag blev faktiskt chokad. Och utan S så kommer jobbet bli ännu mer en gubbhåla. Fan.
Efter middagen (slapp take away från Blåbär) åkte jag och min pojkvän hem till O och I där det var Super Mario-kväll. Det spelades tv-spel, dracks öl och vin och knaprades på svampar (se inlägget under). Jag drack mer vin än spelade tv-spel. Jag kan inte det där med tv-spel. Men det var en väldigt avslappnad, trevlig stämning. Dock åkte jag och min pojkvän hem när övriga gick till en bar, O har tenta nästa vecka så inga sena kvällar för honom innan dess. Och jag var en solidarisk flickvän och följde med hem.
Där har ni gårdagen.
Idag har jag än så länge stött på en alltid lika glad Kairo-Klara (jag sa ju att Stockholm är underbart på det sättet, se inlägget God morgon längre ner), lämnat min pojkvän på Studentpalatset, shoppat mig lyckligare (trots att min plånbok blev mycket, mycket olycklig), läst en ett år gammal SvD Kultur, ätit lunch med pojkvännen och nu, just precis nu ligger jag i soffan och kommunicerar med er. Vad gör ni? Ska ni ut ikväll?
Efter middagen (slapp take away från Blåbär) åkte jag och min pojkvän hem till O och I där det var Super Mario-kväll. Det spelades tv-spel, dracks öl och vin och knaprades på svampar (se inlägget under). Jag drack mer vin än spelade tv-spel. Jag kan inte det där med tv-spel. Men det var en väldigt avslappnad, trevlig stämning. Dock åkte jag och min pojkvän hem när övriga gick till en bar, O har tenta nästa vecka så inga sena kvällar för honom innan dess. Och jag var en solidarisk flickvän och följde med hem.
Där har ni gårdagen.
Idag har jag än så länge stött på en alltid lika glad Kairo-Klara (jag sa ju att Stockholm är underbart på det sättet, se inlägget God morgon längre ner), lämnat min pojkvän på Studentpalatset, shoppat mig lyckligare (trots att min plånbok blev mycket, mycket olycklig), läst en ett år gammal SvD Kultur, ätit lunch med pojkvännen och nu, just precis nu ligger jag i soffan och kommunicerar med er. Vad gör ni? Ska ni ut ikväll?
Mario
Hos O och I får man svampar på super mario-kvällen...
Miljölunch
Har precis kommit tillbaka till jobbet efter en s k miljölunch med Vasakronan på restaurang Spring. Det hölls en kort föreläsning om miljöarbete i allmänhet och Vasakronans miljöarbete i synnerhet. Mycket givande faktiskt. Och självklart bjöds det på ekologisk lunch (sen kan man ju tycka att det är lite töntigt att prata om sin miljöpolicy som ska genomsyra allt och sedan bjuda på belgisk choklad när det finns duglig choklad från t ex Åre, men, men en liten parentes bara).
Man behöver bli påminnd om miljöbovarna på kontoret, men framförallt så ska jag ta med mig lite av detta hem. Jag känner att vi är alldeles för bra på att ha alla lampor tända, tv och båda datorerna på, tvätt- och diskmaskin. Vi källsorterar i stor utsräckning hemma, men vad gäller vår elförbrukning är vi inte särskilt moderna och energisnåla. Drastiska förändringar kommer såklart inte efter en lunch, men viljan är en bra början, eller hur?
God morgon
Åh, det är precis därför som jag älskar att bo i Stockholm. Folk klagar på att Stockholm är litet, men det är nog mest för att de anser sig själva vara för "stora" för staden. Nej, Stockholm är helt perfekt. Idag mötte jag pappa på hans fräsiga blå cykel i Vasastan och K gåendes på Östermalm. Är det inte härligt att stöta på folk man känner då och då, att den möjligheten finns?
Märkte ni förresten hur varmt det var ute i morse?
Cat on a Hot Tin Roof
Ligger i soffan och tittar på Katt på hett plåttak, spänningen ligger tät i luften i Big Papas och Big Mamas hus. Nu ska jag ta en paus och se om det går att bearbeta min pojkvän. Jag vet inte vad jag ska ta mig till om han inte går med på att slita sig från böckerna och se sista avsnittet av Forsyte sagan.
Vilken serie ska man investera i härnäst? Tips mottages gärna. Forsyte sagan kommer lämna ett stort tomrum efter sig som måste fyllas.
Trosdagsfika?
Ja, oj, undra vad trosdagsfika kan vara för något... Torsdagsfika menade jag såklart, men trosdagsfika lät mycket mer innovativt. Är det den där dagen man bara har trosor på sig och kanske fikar? Eller en dag man känner sig en smula religiös och vill prata om det över en fika? Båda alternativen tål att utforskas närmare.
Med tanke på torsdagsfika så hade jag och B planerat att jag skulle komma hem till henne och fika nu ikväll, men hon blev sjuk. Hemskt tråkigt tycker jag. Men vi får se till att ses när hon känner sig bättre. Hoppas det inträffar snart.
Jag har damsugat (nej, inte dammsugit). Jag är duktig.
Med tanke på torsdagsfika så hade jag och B planerat att jag skulle komma hem till henne och fika nu ikväll, men hon blev sjuk. Hemskt tråkigt tycker jag. Men vi får se till att ses när hon känner sig bättre. Hoppas det inträffar snart.
Jag har damsugat (nej, inte dammsugit). Jag är duktig.
Huvudvärk
Inget annat än kardemummalängd från Valhallabageriet duger.
Ni anar inte hur tråkigt jag har på jobbet just nu, absolut ingenting att göra och alla går på tå för högsta HR-hönset är här från London. När hon var i Prag för ett par veckor sedan passade hon nämligen på att sparka 12 personer. Så det blev den kortaste trosdagsfikan i mannaminne. Nåväl, snart är det dags att gå hem.
Det blir sällan som man tänkt sig
Herregud vad jag är dålig på att köpa mjölk. Alltså bara köpa mjölk. Ska jag bara ha en eller två saker från affären, så kommer jag hem med minst det dubbla antalet varor. Idag skulle jag som sagt ha mjölk, bara mjölk. Vad kom jag hem med? Jo, mjölk... och tvål, Jokk Midnattssol, sex äpplen och två Ramlösa Citrus. Jag suger.
Ut i regnet
Eftersom min pojkvän bara pluggar och att blogga är en monolog delux så tar jag på mig mina bästa skor och går och köper mjölk. So long!
En nästan avslutad trippel
Berättade jag förresten att jag läste Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates för ett par månader sedan? Och Inger Alfvéns Dotter till en dotter? Och att jag nu är mitt uppe i Godset av nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer? Så ligger det till i alla fall. Jag är visserligen inte klar med Godset, men jag tror att detta är ytterligare en fullträff, en perfekt trippel.
Dödgrävarens dotter är en episk roman som tar sin början i 1930-talets USA och handlar om en utsatt kvinnas liv och ständiga kamp för att få börja om, skapa ett nytt liv. Det låter kanske töntigt och uttjatat, men den här boken är djupt gripande, välskriven och spännande.
Dotter till en dotter har kanske ett liknande tema men utspelar sig i Sverige på 1970-talet. Är du i ett förhållande så är den både skrämmande och bra att läsa.
Godset är jag som sagt inte klar med ännu, men den verkar vara lysande och precis som Knut Ahnlund skriver på baksidan så ser man flera likheter med författare som Tolstoj och Dostojevskij. Då kan det inte bli fel, eller hur?
En liten förbättring
Uppmärksamma läsare har kanske märkt att jag har börjat sortera in blogginläggen i kategorier. Än så länge finns kategorierna Fashion, Film och Nonsens (förrutom Allmänt som är en automatisk kategori). Vad tror ni om det? Om ni t ex är intresserad av mina filmtips så är det bara att klicka på kategorin Film i högerspalten så ser ni (snart i alla fall) allt jag har skrivit i det ämnet. Jag tror det blir bra.
Nu kan vi snacka om otippat
Asså förlåt... jag trodde aldrig att jag skulle skriva detta... men är det bara jag som vill ha Thomas Rusiaks skjorta? Han är ett otippat modelejon den där Rusiak.
Den kommande veckan
Min pojkvän drog med mig till Apoteket för att köpa öronproppar. Tack för den. Han får lära sig att vara lite mer subtil i framtiden tycker jag. Och nu sitter han i sovrummet, med stängd dörr samt öronproppar i öronen. En hint kanske? Nåja. Han är inne i en tentaperiod så ni får stå ut med mycket uttråkat bloggande. Mycket pladder alltså.
Tiggande ängel
På vägen hem tittade jag och min pojkvän förbi Åhléns Odenplan. Och visst har de fått fina påsar? I alla fall i jämförelse med hur de brukar se ut. Jag förklarade nämligen för min pojkvän att det är jätteromantiskt att handla julpynt ihop. Han gav efter tillslut (tydligen är det långt till julen...) och det inhandlades en adventsljusstake med tillbehör samt en tiggande ängel. Ängeln är fin och allt, men vad är grejen med det? Varför sträcker vår nya vita porslinsängel ut en kupad hand som om hon/han ber om pengar eller mat? Är änglar fattiga? Jag undrar bara, trodde de hade så de klarade sig, jag menar de bor ju i himlen.
Jag lovar inget
Och så var det tisdag igen. Tiden går, jo tack jag har märkt det. Snart är det onsdag, sen torsag och snabbare än man hinner blinka är det fredag och nästan helg igen. Och den här helgen tänker jag inte vara sjuk. Den här helgen ska utnyttjas. Man kanske ska gå ut för en gångs skull? Är det någon som är sugen?
Retroaktiv ilska
Får man säga att det är så JÄKLA, VANSINNES-, HELVETES-, SKITSKÖNT att inte jobba i butik?! Får man det? För det är ju det. Det är helt tokigt hur utnyttjad man blir i den branchen. Det är långt ifrån ett glidarjobb för de som trodde det. Det handlar inte om att hänga bakom en disk och tugga tuggummi. Det är hårt jobb och man blir utnyttjad till max, varje dag. Skitlöner, skitvillkor, skitchefer, ja listan med skit-prefix kan göras lång.
Men framförallt handlar det om att man hela tiden ses som utbytbar arbetskraft som saknar mänskligt värde. Man är bara ett verktyg som ska dra in ett antal tio tusen per dag. Och krasst är det ju så, man är där som säljare, man ska dra i pengar i första hand. Men vad cheferna missar är att man sitter inne på en massa kunskap om kunden, produkten, butiken o s v. Detta utnyttjas aldrig. Man är ju bara en flicksnärta som ska se söt ut och sälja. Man ska gå med på att jobba 14 dagar i sträck om chefen har bestämt sig för det, man kan säga bye bye till lediga helger och inflytande på arbetsplatsen. Säger man någonsin nej eller inte uppskattar att bli inringd till jobbet i sista stund på sin första lediga dag på länge, blir man avskedad. Man får räkna med att alltid misstänkliggöras om kassan inte stämmer, om inventeringen gav diff. När chefen inte är i butiken antar han att man sitter och rullar tummarna i något hörn. Det sista chefen tror är att man arbetar.
Men samtidigt som det antas att man inte klarar av något och tar första bästa tillfälle i akt att slappa så läggs enormt mycket ansvar på oss i butik. Man ska sälja, sälja, sälja och givetvis sälja bättre än året innan (helt oavsett lågkonjuktur o s v), man ska sköta en butik, d v s utbilda nyanställda, hantera leveranser, rapportera säljstatistik, hantera stora summor pengar, städa o s v, o s v. Och allt detta ska göras utan ett enda uppmuntrande ord eller ordentlig lön. Vilket skämt.
Febersvammel
Det är inte kul att jobba när man är febrig, eller hur? Det suger för att vara helt ärlig. Men jag är alldeles för ny på jobbet för att sjukskriva mig trots att jag kan stå på benen. Nej, det är bara att gilla läget och hoppas att det känns bättre imorgon. 
Jag längar hem. Jag längar efter nästa avsnitt av The Forsyte Saga och att bli ompysslad av min pojkvän. Att sitta i soffan (som jag klagade över hela helgen) känns plötsligt inte helt fel. Soffan, en gigantisk lyxsallad och Forsyte Sagan, så vill jag spendera min kväll.
Babblar jag mycket om Forsyte Sagan? Det är bara för att det kan vara den bästa serien på länge. Koncentrerad spänning är vad det är.
How to dress when sick
Dagens första nypa frisk luft, äntligen. När jag behöver muntras upp åker klackarna på. Det gör susen. Varje gång.
Fredagens inköp
Här ser ni resultatet av fredagens shoppingmani, blå tunn t-shirt från Weekday och zebramönstrad blus som med hjälp av sax och två säkerhetsnålar blev en lång väst med axelvaddar. Vad tycks? Garderobsvärmare eller blivande favoriter?
Sjukbesök
Min underbara pappa kom på sjukbesök. Vi drack te, åt munk, choklad och citronkaka (ja, less is bore) och diskuterade lägenheten. Det gör vi alltid när pappa kommer hit. Pappa har nämligen alltid en åsikt när det kommer till inredning, renovering och konstruktion. Vare sig man vill eller inte så får man en grundlig genomgång av vad han skulle göra annorlunda med lägenheten om det vore upp till honom. Det kanske låter jobbigt, men det är det inte. För några år sedan hade jag nog sett det som kritik, nu blir jag bara glad att han bryr sig, att han engagerar sig. Sen ligger det många års erfarenhet bakom orden också så det finns ingen anledning att slå dövörat till.
Men nu har han gått och jag sitter ensam kvar och grubblar över om jag kommer kunna gå till jobbet imorgon eller inte. Jag hoppas verkligen det. Och så tänker jag att jag verkligen måste ta svininfluensavaccinet (trots grav sprutskräck) eftersom jag alltid blir flickvännen från helvetet när jag är det minsta sjuk.
Men nu har han gått och jag sitter ensam kvar och grubblar över om jag kommer kunna gå till jobbet imorgon eller inte. Jag hoppas verkligen det. Och så tänker jag att jag verkligen måste ta svininfluensavaccinet (trots grav sprutskräck) eftersom jag alltid blir flickvännen från helvetet när jag är det minsta sjuk.
Samvetstyngd söndag
Gårdagen kändes som 100 år. Tiden går inte fort när man ligger i en soffa timme ut och timme in. Men tillslut tog dagens slut och den slutade med Ciao Ciao-pizza, rödvin och Forsyte Sagan. Så, slutet gott, allting gott. Och trots att jag fortfarande är sjuk så började den här dagen helt perfekt. Med perfekt menar jag såklart frukost i soffan, tända ljus och återigen Forsyte Sagan. Vilken serie det är förresten, ni som inte sett den borde göra det (och B, du får självklart låna den när vi är klara).
Just nu brottas jag med ett oproportionerligt dåligt samvete. Bostadsrättsföreningen har höststädning. Vi är relativt nyinflyttade. Vi borde alltså dra på oss regnkläderna och visa framfötterna. Vara goda grannar. Men jag är sjuk. Och min pojkvän måste plugga. Men klumpen i magen växer varje gång jag går förbi ett fönster och ser hur några (alldeles för få) tappra själar skrattar löv i regnet. Att vara sjuk är väl en legitim ursäkt men just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna se mina grannar i ögonen igen. Jävla höststädning, kan man aldrig få vara bara sjuk?!
Just nu brottas jag med ett oproportionerligt dåligt samvete. Bostadsrättsföreningen har höststädning. Vi är relativt nyinflyttade. Vi borde alltså dra på oss regnkläderna och visa framfötterna. Vara goda grannar. Men jag är sjuk. Och min pojkvän måste plugga. Men klumpen i magen växer varje gång jag går förbi ett fönster och ser hur några (alldeles för få) tappra själar skrattar löv i regnet. Att vara sjuk är väl en legitim ursäkt men just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna se mina grannar i ögonen igen. Jävla höststädning, kan man aldrig få vara bara sjuk?!
Not a happy lördag
Saknar min syster. Särskilt mycket idag. Stockholm tappade liksom lite stjärnglans när hon flyttade till London. Jag försöker trösta mig med att hon kommer om en månad och hälsar på över jul, men det hjälper inte så mycket. Fan.
Försökte shoppa mig lycklig igår efter jobbet (ia, jag sket i allt vad köpstopp heter), men det gick inge vidare. Eller shoppa lyckades jag med, en blå t-shirt från Weekday och en zebramönstrad blus från Beyond Retro. Shoppa lyckas jag nästa alltid med.
Nu har jag tvättat en maskin smutstvätt och satt på diskmaskinen. Vet inte vad jag ska göra. Lägenheten är så tom men jag känner mig sjuk så jag vet inte om jag orkar med något annat än soffhäng. Vi får se.
Försökte shoppa mig lycklig igår efter jobbet (ia, jag sket i allt vad köpstopp heter), men det gick inge vidare. Eller shoppa lyckades jag med, en blå t-shirt från Weekday och en zebramönstrad blus från Beyond Retro. Shoppa lyckas jag nästa alltid med.
Nu har jag tvättat en maskin smutstvätt och satt på diskmaskinen. Vet inte vad jag ska göra. Lägenheten är så tom men jag känner mig sjuk så jag vet inte om jag orkar med något annat än soffhäng. Vi får se.
You made my day!
Okey, då antar jag helt enkelt att det här bloggen är helt fantastisk, perfekt och alldeles, alldeles underbar eftersom ni inte verkar ha några önskemål på förändringar! Härligt. Jag tackar och bugar. Ni är förträffliga människor, det måste jag säga.
Har förresten läst att varken ironi eller självinsikt passar i bloggformatet, jag ligger med andra ord ganska risigt till eller hur?
Dagens pretto/långsinthet
Tänker på att man säger "sin/min/din omgivning" och att det är fint. Omgivningen är allas och alla har ansvarar för hur den upplevs. Alla har del i den. Omgivningen alltså. Rättigheter och skyldigheter kommer på köpet. Och så tänker jag igen på mannen med de hysteriskt blinkande cykellamporna i morse och blir irriterad. Kom inte och säg hur min omgiving känns för dig. För trots att det är allas omgivning så behöver du inte försöka trycka på din uppfattning om hur din omgivning ska vara på mig, jag har min egen.
Det är inte lätt att leva på fel sida om lagen
Alltså, finns det inte många självgoda cyklister där ute? Som gärna lägger sig i andras liv och upphöjer sitt eget tillvägagångssätt? Kan man bli tokig på dem eller kan man bli tokig? Jag blir tokig. Med det inte sagt att jag ibland är en av dem. Men i alla fall. Se det som en självkritisk text om det känns bättre. Till sak. Jag cyklar till jobbet som vanligt imorse när en man i "cykelutstyrsel" ironiskt säger "ingen hjälm och inga lysen, bra kombination" när han cyklar förbi. Jag nickar ironiskt (ja, det går faktiskt!) och ler. Jag ser efter honom där han cyklar iväg med en ilsket rött blinkande lampa där bak, "cykelkläder" och hjälm på huvudet och tänker att jag borde sagt något, borde varit lite spydig tillbaka. Något dräpande om att jag inte verkar behöva några cykellampor eftersom han såg mig så bra. Och att det faktiskt var ljusan dag. Och att jag har en cykellampa i väskan, men den använder jag bara när det behövs, alltså när det är mörkt. Eller ropat med gäll tonårsröst "JAG SKITER VÄL I DIG, JAG SKITER I ALLT". Hjälmkommentaren rör mig dock inte i ryggen. Och jag undrar vad han får ut av det. Han kommer ju aldrig veta om jag imorgon cyklar med lysen och hjälm eller inte, dessutom minimerar han den chansen genom sitt ironiska och tillrättavisande sätt. Antagligen vill han känna sig själv som en bättre människa, ja för det kan inte vara lätt att känna sig ball i hans utstyrsel.
Och när kokar det i mig som cyklist? Ytterst sällan gäller det andra cyklister, utan det brukar till 99 % röra sig om bilar som svänger över cykelbanan utan att använda blinkers och nära nog kör över mig på Karlavägen. Då blir jag skogstokig. Fast i det tysta.
Forsyte sagan
Det blev ingen hyrfilm, det blev inköp av serien Foresyte sagan (baserad på Nobelpristagaren John Galsworthys noveller) istället. Min idé såklart och en strålande sådan! 11 timmar och 43 minuters ren och skär underhållning. Jag satt som klistrad framför första avsnittet och vill helst se avsnitt två nu, nu, nu. Men man (läs jag) måste ju sova också. Så det ska jag göra nu. God natt på er.
Elle-sjukan
Men vänta, vänta, VÄNTA lite nu..! Skrev jag inte senast igår att jag har köpstopp? Och ändå planerar jag dagen efter en runda på stan (dessutom trots huvudvärk)? Hallå!? Detta kom jag när jag hoppade upp på cykeln efter jobbet. Så jag skämdes och åkte raka vägen hem istället. Självbedrägeri på hög nivå, eller hur?
Hemma låg senaste Elle som får fungera som shoppingsubstitut. Det funkar mycket kortsiktigt för efter en timmes läsning är shoppingsuget värre än innan. Jag kallar det Elle-sjukan (i paritet med svininfluensan?). Så hjälp mig någon, hjälp mig.
Nu går vi och hyr film!
Indeed
Min huvudvärk just nu är inte att leka med. Ett monster. Misstänker att den beror på allt godis jag proppat i mig här på jobbet (det blev en hel del goodiebags över från eventet i tisdags... godis en masse med andra ord). Inte bra. Har i alla fall uträttat en massa här på jobbet och blivit klar med saker som av olika anledningar blivit liggande. Skönt, men ont i huvudet. Jätteont i huvudet. Och ändå är jag sugen på en runda på stan. Indeed, I work in mysterous ways. En liten, liten runda kan jag väl klara av? Eller vad tror ni?
Det artar sig
Nu har jag både yogat (för första gången på säkert två år), badat skumbad och lagt ansiktsmask (ja jag vet, jag börjar bli tjejig på gamla dar). Och klockan nio prick har min pojkvän lovat att han ska slita sig från böckerna och dricka te och titta på Scrubs med mig. Perfekt. Imorgon är en viktigt dag på jobbet (med Country review o s v) och jag tror det här är den bästa uppladdningen. Kanske.
Jimmy Choo for H&M
Det börjar närma sig, Jimmy Choo för H&M alltså. Ska ni köa på lördag? Jag skippar det den här gången också, av det jag har sett har inget lockat mig. Tror inte Jimmy Choo riktigt är min stil. Några av skorna verkar fina, men de har tyvärr lite lite attityd för min smak (om man nu får prata om attityd vad gäller skor...). Eller jag vet inte, det kanske de visst har, jag kanske bara intalar mig detta eftersom det är köpstopp för Anna.
Dagens lunchpromenad
Dagens lunchpromenad var inte heller så pjåkig! Men herregud, jag måste hitta något annat att blogga om...
Sommarpratarna
Såg ni premiäravsnittet av SVT:s nya satsning Sommarpratarna? Det gjorde jag. För er som inte såg det så går programmet ut på att fem personer som tidigare varit Sommarpratare i P1 spenderar en dag ihop, pratar, äter mat (inspirerad av deras sommarprat, karriärer och bakgrund) och lyssnar och diskuterar utifrån utdrag ur deras sommarprat. I dagens avsnitt samtalade Alex Schulman, Lena Endré, Kjell Sundvall, Nisse Simonsson (kirurg och föreläsare för er som, liksom jag, inte hade en aning om vem han var) och Kattis Alhström. Inte illa alls, inte illa. Underhållande och bitvis riktigt intressant. Jag kommer titta nästa vecka.
Kvartsamtal med mig själv
En kvarts promenad på lunchen var inte helt fel. Kan rekommenderas trots brist på sol. Och återigen, mobilkameran rocks. Ikväll ska jag rodda inför kundevent på Stockholms filmfestival, men jag hör av mig sen.
25 Carat
25 Carat visade sig vara en riktigt bra film. Är man en sucker för filmer som True Romance och Leon, som jag, så kommer man definitivt gilla 25 Carat. Sen gillar jag filmer med en ordentlig handling som för den skulle inte är jättelånga, 25 Carat var inte ens en och en halv timme. Och skådespeleriet var grymt. Så summa sumarum; se den.
You can do it
Har tränat. Nu middag i soffan och sedan promenad till Skandia och kvällens filmvisning! Jag antar att ni klurar ordentligt och att det är därför ni inte har berättat vad ni vill se här i bloggen... Eller? Snälla, endast ni kan göra den bättre genom feedback. Okey?
Filmvisning
Eftersom Stockholms filmfestival är en av våra kunder, så får hela företagen (plus allas respektive) se filmen 25 Carat ikväll. Förhandsvisning får man väl kalla det eftersom filmfestivalen börjar först den 18 november.
På Stockhoms filmfestivals hemsida beskrivs 25 Carat så här;
"Rå och lovande thriller om livets baksida i dagens Spanien, där Kay och Abel möts i Barcelonas undre värld - hon en småförbrytare som tar hand om sin spelberoende pappa, han en avdankad boxare som livnär sig på att driva in skulder. Tillsammans vill de skapa sig ett bättre liv, men för att göra det måste de inse att enkla utvägar inte existerar".
Spännande. Jag återkommer med rapport.
Far
Igår möttes jag av en bild i DN på pappa och idag är det Fars dag. Mycket pappa. Och dagen har spenderats med far. Först ett par timmar på båten och sen med förberedelser inför och sedan Fars dag-middag. Det blev köttbullar och potatismos och Hovmästardessert till efterrätt, enligt faderskapets önskemål. Bra önskemål tycker jag.
Eftersom bloggen har blivit lidande det senaste dygnet så jag passa på att berätta vad som har hänt. Eller hänt och hänt, det har väl inte hänt något speciellt. Gårdagskvällen spenderades på Allmänna Galleriet med min pojkvän, A, L och T. Mycket trevligt, men imorse kände jag att det blev ett par drinkar för mycket. Tur att jag inte hade ett jobb att gå till imorse (bara en båt...).
Eftersom bloggen har blivit lidande det senaste dygnet så jag passa på att berätta vad som har hänt. Eller hänt och hänt, det har väl inte hänt något speciellt. Gårdagskvällen spenderades på Allmänna Galleriet med min pojkvän, A, L och T. Mycket trevligt, men imorse kände jag att det blev ett par drinkar för mycket. Tur att jag inte hade ett jobb att gå till imorse (bara en båt...).
Hit me
Menar ni allvar? Är det ingen som har en (jäkla) åsikt om vad ni vill se här i bloggen?! Ingen? Det tror jag inte, eller vill jag inte tro på. Kom igen nu, ni kan ju till och med vara anonyma. Hit me.
Extra allt
Kan ni tänka er, idag har jag varit på Acne, Whyred, Zara, Stefanel, NK, Massimo Dutti, H&M, Oasis, Solo m fl. och jag har inte köpt någonting. Ingenting. Kan ni tänka er? Inte jag. Men den som behövde shoppa var mamma och det gjorde hon också. Hon gick loss rejält på Stefanel vilket resulterade i en snygg svart kappa och den dyraste och snyggaste halsduken någonsin. Men de tre Ittala-ljuslyktorna som ni ser på bilden kunde jag inte motstå. Efter timmar på stan gick jag hem och fikade med M. Vi drack varm choklad (vad annars?) och snackade skit. Det var härligt.
Nu har jag precis badat, är sköntrött (Kajsa du vet vad jag menar), och väntar på att middagen ska bli klar. Min pojkvän agerar kock i köket och jag är mycket nöjd. Jag sa ju att den här helgen skulle bli extra bra.
Kvällens
Kvällen spenderades på Epok och i dessa kläder (och med Lars Wallin och en känd svensk Hollywood-stylist inom höravstånd...). Kör en hederlig "dagens" som är så populär i bloggvärlden. Fast det här är väl snarare en "kvällens", för det enda som fick hänga med från dagens outfit var kavajen och strumpbyxorna. Tänk om man hade tid att byta outfit två gånger om dagen, varje dag. Det ni, det vore något.
Men ni kanske vill ha mer "dagens outfit"? Eller mer nonsensprat? Eller filmtips? Eller bokrecentioner light? Ja, jag har ingen aning, you tell me. Jag är allvarlig, skriv gärna en kommentar och berätta vad ni vill ha mer eller mindre av i bloggen eller vad ni helt saknar!
Nu Scrubs och smörgåsgurka.
Fashion
Såg ni SVT:s nya program Fashion i måndags? Det gjorde jag, i alla fall med ett öra och ett öga (mamma satt nämligen brevid i soffan och berättade om sin Londonvistelse så stärst uppmärksamhet var på henne). Seriösa modeprogram behövs verkligen, precis som det behövs program om litteratur, kultur och konst. Sen är det ju en annan femma att jag inte är så förtjust i Karin Winter som leder programmet. Ni som läste gruppintervjun i Bon med bland annat henne förstår säkert. Dessutom finner jag det lite påfrestande att hon stöndigt försöker le samtidigt som hon pratar. Men jag är glad att ett program som Fashion finns, jag kommer sitta bänkad på måndag klockan 21.30.
Lite mer harmonisk än innan
Vet ni vad man ska ha? Jag struntar i om ni är intresserade av svaret eller inte. Nu kommer ni få det i alla fall. Jo, till saken, vad ska man ha? Man ska ha en underbart gullig svärmor som bor några kvarter från ens jobb. Då kan man nämligen cykla hem till henne en fredag som denna och bli bjuden på god mat och ypperligt sällskap. Och cykla därifrån med ett leende på läpparna och en känsla av att den här helgen, just den här, kommer bli väldigt bra.
Nu har jag bara några timmars jobb framför mig sedan stundar en hel helg. Tänka sig.
En liten fotnot; varför kommer det upp så mycket bilder på nakna tjejer när man bildsöker "helg" på Google?
Nej
Var ni på Whyred-utförsäljningen idag? Om inte så är det ingen poäng att springa dit. För visst har Whyred de absolut sämsta utförsäljningarna? Det är alltid plagg som är hundra säsonger gamla, de tråkiga sakerna med dålig passform. Tror jag ska bojkotta alla framtida Whyred-utförsäljningar. Känner mig en aning lurad som skyndade mig från jobbet, utan att hitta ett enda prisvärt plagg. Synd, för de kan ju göra snygga kläder.
Dagens tips
Om man inte vet vad man ska skriva i sin stackars blogg så tar man en kopp varm choklad ur kaffemaskinen och sen svamlar man på. Man kanske skriver och berättar om hur man cyklade till jobbet i motvind och med hagel som piskade kinderna. Att man tänkte att en mössa och en bussfärd hade varit bätte. Man kan också berätta att man upptäckte alldeles för sent att kombinationen rouge och hagel hade skapat konstiga ränder på kinderna. Och att man tänte att det åtminstone kommer något gott ur att man aldrig använder mascara. Man kan berätta att torsdagsfikan på jobbet var dagens höjdpunkt, trots att det inte finns något mer att säga om den. Man kan i förbifarten näma att det står sex stycken stora pappkassar fulla med godis bakom ens rygg. Eller dra en lång harang om att man står i valet och kvalet mellan att cykla hem (antagligen i regn) eller att ta en lång och plågsam busstur och därmed inte kunna cykla till jobbet imorgon bitti, hur fint väder det än må vara.
Eller så skriver man ingenting och det är kanske det bästa.
Tror jag fick med allt
Har jag blivit för trött för att blogga på kvällen? Eller är jag mer upptagen kvällstid nuförtiden? Hur som helst så inser jag att det blev nada blogginlägg igår, igen. Men jag kan ju berätta nu istället. Det finns inga superlustiga anekdoter eller så, men ni får en kort sammanfattning av en mycket trevlig kväll.
Cyklade hem.
Panikdammsög (dammsugade heter det egentligen, trust me, I know..).
Kramade C.
Lagade korv stroganoff.
Pratade runt matbordet om bostadsmarknaden som aldrig tycks upphöra att intressera mig.
Funderade i mitt stilla sinne om jag inte ska plugga till mäklare trots allt.
O gick tillbaka till böckerna, jag och C satte oss i soffan med varsitt glas vin.
Prat.
C gick hem.
Funderade länge på te och en citronkaka men orkade inte göra.
Gick och la mig.
Voila, där har ni gårdagen.
Cyklade hem.
Panikdammsög (dammsugade heter det egentligen, trust me, I know..).
Kramade C.
Lagade korv stroganoff.
Pratade runt matbordet om bostadsmarknaden som aldrig tycks upphöra att intressera mig.
Funderade i mitt stilla sinne om jag inte ska plugga till mäklare trots allt.
O gick tillbaka till böckerna, jag och C satte oss i soffan med varsitt glas vin.
Prat.
C gick hem.
Funderade länge på te och en citronkaka men orkade inte göra.
Gick och la mig.
Voila, där har ni gårdagen.
Ta mig inte för den jag är
Jag vet, jag skrev ingenting i gårkväll. Hade inte något att skriva direkt. Låg i soffan och ropade något till min pojkvän. Det blev fel, en helt tokig ordkombination. Sen skrattade jag så jag kiknade av hur knäppt det lät. Sen när jag skulle upprepa vad jag sa (det var ju så roligt...) och säga vad jag egentligen tänkt säga, så sa jag fel igen. På exakt samma sätt. Då skrattade jag igen tills jag grät (på riktigt). Det var väl det som hände igår.
Ikväll kommer C på middag! Kuligt.
20 minuter lycka
Är ute på en härlig promenad på Djurgården på lunchrasten, det kunde vara värre. Visst blev bilden fin förresten? Mobilkameran är inte helt tokig.
Allt gott är gott tillsammans
Jag har ett motto som jag försöker leva efter så gott som varje gång jag handlar, lagar och äter mat som lyder; allt gott är gott tillsammans. Det är ett väldigt tillåtande motto, som då och då leder till väldigt konstiga matkombinationer, både bra och dåliga. Det är nog lika bra att inte äckla er med några exempel. Varför jag ändå ville berätta detta var för att det har hjälpt mig att inte alltid stirra mig blind på recept och traditioner kring t ex vilka tillbehör en viss rätt bör ha. Så varsågoda, allt gott är gott tillsammans.
Orginalet.
Igår var det nära att serveras rostade grönsaker med inlagd sill, men jag ångrade mig i sista minuten. Men jag är ändå rätt övertygad om att det är gott ihop, allt gott är gott tillsammans.
Orginalet.
Igår var det nära att serveras rostade grönsaker med inlagd sill, men jag ångrade mig i sista minuten. Men jag är ändå rätt övertygad om att det är gott ihop, allt gott är gott tillsammans.
Todays gift from London
Jag får visst en present per dag numera. Inte mig emot. Det funkar. Kommer alltid funka. Nu var det mamma som kom hem från London och hade med sig förstklassiga citronkakor. De är himmelska, så prova nästa gång ni springer på dem i en välsorterad butik. Té ska drickas till, då kommer de verkligen till sin rätt. Ja, ni fattar, de är goda.
Okey då
Färgen hette "Guldblond", hmmm. Jag vet inte om jag håller med. Snarare ljusbrunt med mycket rött. Men, men, jag ser ju alltid likadan ut så det är ju inte helt fel med en förändring trots allt. Vad tycker ni? Och vad tycker ni om tandkrämsfläckarna på badrumsspegeln?
Jag och mitt hår
Jag är inte ljushårig längre. Jag har brunt hår. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag kanske gillar det. Jag vet inte om det passar mig. Jag får för mig att jag bara har världens största utväxt. Jag inser hur stor betydelse jag lägger vid mitt hår. Jag som aldrig ens går till frisören. Jag som aldrig ens går till frisören.
Denim, Björk & Berries
Sitter framför Djävulen bär Prada (den bästa filmen i sin genre) efter en kväll med Denim-tjejerna i L:s nya lägenhet. Jag glömde som vanligt att fotografera, jag glömmer alltid bort det när jag har så där trevligt som ikväll. Men ni får i alla fall en bild på duschkrämen jag fick av K, 100 % natural fragrance, det ni! Tack K!
Förresten, håret blev inte grått.
Grått hår
Håller på och färgar håret. Ska man bli orolig när hårfärgen är grå? Det känns så, men å andra sidan är det här bara andra gången i mitt liv som jag färgar håret själv. Min mamma har färgat håret på mig mer eller mindre regelbundet sen mellanstadiet. Men nu är hon i London och håret såg förfärligt ut så det var bara att försöka sig på det själv. Håll tummarna för att det blir okey och helst inte grått.
Kan någon säga om det är normal att hårfärgen blir grå?
Kan någon säga om det är normal att hårfärgen blir grå?
