Passioner
Passioner i gott sällskap, överst i mitten på bilden.
Igår kväll läste jag ut Passioner av Isaac Bashevis Singer (som fick Nobelpriset 1978). Det är en samling av 20 korta fristående berättelser som utspelar sig i olika tider, länder och miljöer. Trots detta känns boken sammanhållen, samma teman återkommer och Singers stil är lätt identifierbar. Jag kan inte sätta fingret på varför, men jag fullkomligt ÄLSKADE den här boken.
Vinterträdgården
I julklapp av C (tack!) fick jag boken Vinterträdgården av Christine Falkenland som jag har plöjt igenom de två senaste dygnen.
"Den där mollstämningen går väl inte att komma undan. Jag kan inte finna balansen mellan det inre trycket och det yttre. Jag har gång på gång försökt eliminera pressen genom att välja att inte anta utmaningen. Inte kliva fram i ljuset. Det självpåtagna handikappet som är mitt: du kan inte. Eller, om du kan, om du lyckas, kommer något hemskt att hända."
Svart flicka vit flicka
I förrgår läste jag ut Joyce Carol Oates bok Svart flicka vit flicka, den enda boken jag unnade mig under bokrean. För inte så längesedan blev jag helt betagen av boken Dödgrävarens dotter av samma författarinna och fick ett sug efter att läsa allt hon har skrivit. Så jag kunde inte hålla mig utan köpte Svart flicka vit flicka fast jag har en hög med böcker hemma som jag inte har läst. Och jag blev inte besviken utan sträckläste och satt som på nålar, den var så spännande att varje ord tycktes avgörande.
1984
Trots att det är en modern klassiker (och att det är mitt födelseår) hade jag förens nu inte läst 1984 av George Orwell. Men imorse på bussen läste jag ut den. Och utan överdrift hamnar den på topp tio-listan (d v s listan över de tio bästa böckerna jag läst). Förrutom att det är en välskriven, spännande och extremt skrämmande bok så blir man så fruktansvärt imponerad av Orwells fantasi, han har verkligen byggt upp en hel värld. Allra mest betagen blev jag vid idén om "nyspråk", ett avskalat språk som inte har ord för sådant som kan skada partiet (Engsoss). Därmed kan ingen medborgaren ens tänka irrläringa tankar (i den mån ord behövs för sådana tankar). Även till exempel "dubbeltänk" och "krimstopp" var fascinerande skapelser av Orwell.
Denna bok borde (tillsammans med flera andra skönlitterära böcker) ingå som obligatorisk kurslitteratur på gymnasiet. Tycker jag.
Har ni läst 1984? Vad tyckte ni?
Innan du somnar
På bussen på väg till jobbet nu imorse läste jag ut Innan du somnar av Linn Ullman. Konstigt att den inte fått mer uppmärksamhet för det är en väldigt bra bok. Jag älskade språket, uppbyggnaden, historien och sättet författarinnan beskriver händelser och människor. Jag gillade de mesta med andra ord.
Glaskupan
Igår var jag uppe alldeles för sent och läste ut Glaskupan av Silvia Plath. Har ni läst den? En ack så deprimerande bok men bra, mycket bra.
Jag som riktigt bävade för alla bussresor när det blev för kallt och mörkt för att cykla tycker nu att det är rätt härligt att sitta på bussen, stänga alla ljud ute och läsa. Dessutom hinner jag plöja igenom fler böcker eftersom jag i allmänhet bara somnar när jag ska läsa på kvällen. Bra tycker jag.
Den dagen kastanjen slår ut är jag långt härifrån
Igår morse, medan snöstormen härjade utanför fönstren, läste jag ut Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån av Bodil Malmsten. När jag väl hade vant mig älskade jag språket som var tätt och snabbt som en enda lång tanke i huvudpersonens huvud. Huvudpersonen, Maurice, är en medelålders halvalkoliserad, sexmissbrukande skådespelare som genom sina ständiga svek har förlorat både sin fru och sin dotter och som försöker ta sig igenom livet och teaterrepetitionerna. Läs.
Skönhetsskolan i Kabul
Nu ska jag berätta vad det var för bok jag inte kunnat slita mig från de senaste dagarna.
När jag var hos E på middag för ett par veckor sedan fick jag en bok med mig hem, Skönhetsskolan i Kabul av Deborah Rodriguez. Och den har jag sträckläst må ni tro. Varför den var så fängslande vet jag inte, kanske på grund av den enkla rättframma skildringen, att det var en sann berättelse som ligger nära i tiden eller kanske för att jag kände igen mycket av det författarinnan upplever i Kabul från mina månader i Kairo. Jag vet inte. Men det spelar kanske ingen roll. Den är otroligt fängslande. Är du det minsta intresserad av mellanöstern, starka kvinnor, gripande livsöden eller hjälparbete så bör du inte missa denna bok.
Giacomos tid
Jag glömde helt att berätta för er att jag för ett par dagar sedan läste ut ytterligare en julklappsbok. Giacomos tid av Mario Rigoni Stern är en lugn och gipande bok utan onödiga detaljer eller utläggningar. Men den är inte heller minimalistisk på något sätt. Och den är nästan helt befriad från en bärande handling, det är som en osynlig tråd för historien framåt. Boken handlar om Giacomo som bor i en bergsby i norra Italien där han och hans familj kämpar för att klara sig genom att t ex leta och sälja krigsskrot efter första världskriget. Mer ska jag inte berätta, läs den istället.
En välsignelse
Av pappa i julklapp fick jag bland annat Nobelpristagaren Toni Morrisons bok från 2008, En välsignelse. Den handlar om de svartas första tid i Amerika, slutet av 1600-talet, då slaveriet ännu inte var satt i system. Man får följa några slavar på en farm, men framförallt får man njuta av Morrisons poetiska, mystiska och trollbindande språk. Brilliant. Ge mig mer.
Om skönhet
Igår kväll läste jag som sagt ut boken Om skönhet av Zadie Smith som jag fick av pappa i fördelsedagspresent i somras. För flera år sedan läste jag hennes debutroman Vita tänder som blev en riktigt bästsäljare. Men denna bok är en klass för sig och borde få minst lika mycket uppmärksamhet. Jag kan inte sätta fingret på det (kanske handlar det om intrigen, berättarstilen, förmågan att sätta fingret på de frågor människor handskas med varje dag eller... vad vet jag?) men denna bok får mig att tänka på de stora klassiska verken av t ex Dostojevskij. Detta är lågmäld spänning från första till sista sidan.
En nästan avslutad trippel
Berättade jag förresten att jag läste Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates för ett par månader sedan? Och Inger Alfvéns Dotter till en dotter? Och att jag nu är mitt uppe i Godset av nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer? Så ligger det till i alla fall. Jag är visserligen inte klar med Godset, men jag tror att detta är ytterligare en fullträff, en perfekt trippel.
Dödgrävarens dotter är en episk roman som tar sin början i 1930-talets USA och handlar om en utsatt kvinnas liv och ständiga kamp för att få börja om, skapa ett nytt liv. Det låter kanske töntigt och uttjatat, men den här boken är djupt gripande, välskriven och spännande.
Dotter till en dotter har kanske ett liknande tema men utspelar sig i Sverige på 1970-talet. Är du i ett förhållande så är den både skrämmande och bra att läsa.
Godset är jag som sagt inte klar med ännu, men den verkar vara lysande och precis som Knut Ahnlund skriver på baksidan så ser man flera likheter med författare som Tolstoj och Dostojevskij. Då kan det inte bli fel, eller hur?
Vad kommer efter Connie?
Fullträff
För ett par veckor sedan avslutade jag den perfekta tippeln. Jag talar om böcker såklart. Det är ju lite av en konst att välja rätt böcker efter varandra (ungefär som ett blandband). Och det är inte ofta man lyckas. Men utan vidare eftertanke så fick jag in en riktigt fullträff. Därför tänkte jag nu ge er tre boktips och jag kan dessutom garantera att böckerna jag rekommenderar passar bra att läsa i just denna ordning.
Först läste jag Mästaren och Margarita av Bulgakov, en knasig, fantasieggande och helt underbar bok som alla borde läsa minst en gång (helst fler tror jag). Jag läste den ganska långsamt för att hänga med i alla historier och inte blanda ihop personerna. Detta är en klassiker värd namnet.
Efter Mästaren och Margarita gick jag vidare till Imamens fall av Nawal El Saadawi som jag fick av mamma för ett år sedan. Det var nog tänkt att jag skulle läsa den innan jag och min pojkvän åkte till Egypten men det hann jag tyvärr inte. Imamens fall är en väldigt speciell bok som dessutom ger oss västerlänningar en inblick i en delvis främmande värld. Stilistiskt tilltalande.
Sist läste jag Skynda att älska av Alex Schulman som jag fick i födelsedagspresent av C. Skynda att älska är en biografi över han och hans pappas förhållande kan man säga. En minnesbok. Den är förvånansvärt bra skriven och trots att man vet det naturliga slutet (pappan dör) så är boken spännande och inte en mening känns onödig.
Så där. Dagens boktips serverat.
Boktips
Årets Nobelpristagare i litteratur
Ny bok på önskelistan.
