Hallå där...

Jag har verkligen varit dålig på att skriva, och nu kommer ingen bättring för jag är trött och måste sova. Men först lite Little Britain med min pojkvän. Bra grejer.

Heimat land

I en bättre värld hade jag åkt till Christie´s och köpt den här; Heimat land av Karin Mamma Andersson.

Utropspriset är  1,4-2,1 miljoner kronor. En tidig födelsedagspresent kanske?


Dark sunglasses could help

Blev lite förskräckt när jag läste detta i Lonely Planets Kairoguide:

Safety Tips for Women Travellers

1) Wear a wedding band. Generally, Egyptian men seem to have more respect for a married women.
2) If you are travelling with a man, it is better to say you´re married rather than ´just friends´.
3) Avoid direct eye contact with an Egyptian man unless you know him well; dark sunglasses could help.
4) Try not to respond to an obnoxious comment from a man - act as if you didn´t hear it.
5) Be careful in crowds and other situations where you are crammed between people as it is not unusual for crude things to happen in this situation.
6) On public transport, sitt next to a woman if possible. This is not difficult on the Cairo metro, where the first compartment is reserved for women only.
7) If  you´re in the countryside (off the beaten track) be extra conservative in what you wear.
8) Be very careful about behaving in a flirtatious or suggestive manner - it could create more problems than you ever imagined.
9) If you need help for any reasons (directions etc), ask a woman first.
10) Be wary when horse or camel riding, especially at the Pyramids. It´s not unknown for a guy to ride close to you and grab your horse, among other things. Riding with a man on a horse or camel is simply asking for trouble.
11) You may find it handy to learn the Arabic for ´don´t touch me´ (la tilmasni). Also worth memorising are ihtirim nafsak (literally ´behave yourself) or haasib eedak (watch your hand). Stronger language will only make it worse.
12) Being befriended by an Egyptian women is a great way to learn more about life in Egypt and, at the same time, have someone totally nonthreatening to guide you around. Getting to know an Egyptian women is, however, easier said than done. You won´t find them in cafes or traditional coffehouses and fewer women speak English than men.

Hjälp!


Kung i baren

Nu ska jag återgå till ett ämne som jag snuddade vid för ett tag sedan. Det är ingen direkt nyhet, men ändå rätt förbluffande. Och på Josefinas var det mycket påtagligt. Jag talar naturligtvis om äldre män/yngre kvinnor-fenomenet. Jag vill inleda med att säga att jag inte har något emot äldersskillnad i sig (fast man kan undra vad har man för utbyte av varandra..?), det är helt okey att vara tillsammans med en yngre eller äldre person. Vad jag stör mig på är att det är helt accepterat för en 60-årig gubbe att betala småtjejers drinkar på krogen. Och ja, jag vet, jag kommer inte med något nytt. Liknande beteenden har antagligen funnits sedan tidernas begynnelse. Men trots den gedigna historien av snuskig gubbighet så tycker jag likfullt att om de här gubbarna nödvändigt måste festa med 40 år yngre människor, så kan de väl i alla fall sluta supa ner de små liven...? 

Den stora frågan är förstås varför? Varför ödslar män i pensionsåldern sina pengar på 20-någonting-tjejer? Är det för att få festa med dem? Och på så sätt inte känna av sin ålder? Inbilla sig att de är 40 år yngre och kung i baren? För de kan väl inte tro att någon vettig 20-årig tjej ska följa med dem hem?


Det är här bland palmerna det händer...

Lyxigt värre

Dagen har gått i lyxens (och alkoholens) tecken. Som sagt började den med champagnefrukost och fortsatte på eftermiddagen med drinkar på Gondolen. Efter någon timme där gick vi ner till Djurgårdsfärjan och åkte över till Djurgården. Kort promenad där och sedan trerätters på restaurang Carl Michael. Underbart gott och trevlig. När middagen var avklarad promenerade vi från Djurgården till Normalmstorg. På Odenplan inhandlades lite choklad och nu ligger jag här i sängen och känner mig som en riktig livsnjutare. Nöjd (lycklig) och belåten. Nu ska jag sova. God natt.


Ögongodis

Här kommer några smakprov på två konstnärer jag fastnade för på Central Saint Martins BA fine art.


Konstnären Johan Andersson (flyttade från Sverige som nioårig) har målat denna tavla. Detta var tyvärr det enda exemplet jag kunde hitta, på utställningen visades flera verk. Magisk tycker jag.

Jag fastnade även på Sharon McPhees tavlor.





Om jag hade pengar skulle jag köpa, köpa, köpa. Ingen tvekan. Kanske är dags för en trisslott?

Tjejigt och trotsåldern

I går kväll blev det middag och Sex and the city-filmen med denim- och levistjejerna. Tårarna rullade längs kinderna i otaliga omgångar, precis som det ska vara.

Idag har jag och min pojkvän varit tillsammans i tre år. Vårt förhållande är alltså på väg in i trotsåldern... Det måste betyda att det gäller för oss att vara tydliga och konsekventa när förhållandet trilskas, och hålla en enad front så att förhållandet inte tvekar när det gäller vad som är ett acceptabelt beteende. Det är bara att ta ett djupt andetag och inse att vårt förhållande antagligen kommer att testa gränser.

Treårsdagen har hittils firats med en underbar champagne-frukost med jordgubbar och tryfflar... Jag är lyckligast lottad i hela världen. Så varsågoda, avundsjuka är en helt naturlig känsla.


London och midsommar

Nu kommer en kort redogörelse över den gångna veckan. Tidigt i måndags åkte jag och min pojkvän till London. På Viktoria Station mötte vi pappa och Kajsa. Efter ett tag och började det lukta bränt papper, detta var något vi inte tänkte så mycket på, fram till att det visade sig att det brann i pappas jackficka! Det tog åtskilliga minuter att få jackan att sluta glöda och mitt hjärta att sluta banka. Så resan började med lite dramatik. Sen åkte vi till Tate och tittade på all fantastiskt konst av storheter som Picasso, Monet, Matisse, Mondrian, Leger, Pollock, Bacon m fl. På kvällen, när pappa hade åkt, gick jag, Kajsa och min pojkvän till en pub i Muswell hill (d v s det område där Kajsa bor).
Tisdagen ägnades åt examensutställningen på Central Saint Martins. Vi såg både fine art- och fashion-elevernas arbeten. Extremt hög nivå, speciellt bland konsteleverna. På eftermiddagen åkte vi till Brick Lane och kollade i vintagebutiker och fikade. Inhandlade grymt billiga tygskor. Efter middag och lite vila drog Kajsa iväg oss till en schysst bar i Shoreditch.
Sista dagen hann vi inte göra så fasligt mycket. Min pojkvän strosade i bokhandlar medan jag och Kajsa åkte och köpte en väska som jag hade spanat in dagen innan. Sen var det mer eller mindre dags att börja dra sig mot flygplatsen. Och vem stod inte i incheckningskön om inte självaste Helena Hörstedt! Så coolt. Jag blev starstruck som vanligt.

Det var en snabbversion av vår Londonresan. I torsdags jobbade jag och i fredags morse bar det av till C´s land för midsommarfirande. Fint väder och ett helt underbart ställe, drinken på verandan gick inte av för hackor. Efter traditionell midsommarmat blev det lagkamp nere på ängen (måste skryta med att jag utklassade i luftgevärsskytte). Så jag är extremt nöjd med årets midsommar. 

Verkligen ett riktigt drömställe, eller hur?! Jag fick nog min Pripps blå-midsommar i alla fall.


Pripps Blå-drömmar

Imorgon är det midsommar. Och vad vill man helst ha då? Jo, man vill ha en Pripps Blå-reklam, eller snarare man vill vara i en Pripps Blå-reklam. Det ska vara skärgården (man kan sitta ute hela tiden såklart), sill, nubbe, krispigt vit/blåa skjortor, skratt, bad, nyförälskelse och strålande sol. Framåt kvällen drar man på sig den STORA stickade koftan (och man ser sådär nonchalant och avslappnad ut). Alla är glada (och ingen är för full). Ja, en utopi helt enkelt.


Tunnelbanan is not my cup of tea

Nu kommer det har inlagget se lite mysko ut, utan a a och o men ni far forestalla er prickarna. Sitter pa Kajsas studenthem men ska snart ta bussen in till stan. Idag blir det antagligen Design Museum dar de visar en utstallning med Tim Walker (modefotograf). Sen ikvall blir det hemfard. London ar bra men inte tunnelbanan, gillar verkligen inte tunnelbanan. Den ar kvav, varm och fullpackad. Jag kanner klaustrofobin smyga sig pa. Det blev heller inte battre av att en gubbe visade ALLT igar pa tunnelbanan. Hur ofrasch far man vara egentligen? Imorgon kommer ett langre inlagg om vad vi har hittat pa har for nu maste jag kila! 

Pass är bara trouble

Jag ska upp klockan fyra imorgon. Fyra! På morgonen! Jag som börjat tycka att åtta är tidigt. Imorgon bär det nämligen av till London för att hälsa på min saknade syster. Det ska bli så otroligt kul att träffa henne och få en glimt av hennes liv där. Min pappa är och hälsar på Kajsa nu och åker hem först imorgon kväll, så helt oplanerat blir det en dag med hela (halva) familjen i London. Mycket trevligt. Hoppas man kan få med pappa och Kajsa till Tate imorgon. Jag har aldrig varit där och tycker att det är hög tid för ett besök.

Som vanligt har jag lite resfeber. Ni får skratta om ni vill, det är ju bara London jag ska till, men det är så mycket man måste tänka på. Som pass till exempel. Jag kommer nämligen från en familj där allt kan hända när man ska ut och resa. Att glömma, strunta i eller inte hitta passet är närmast vardagsmat. Att i panik försöka hitta någon som kan utfärda ett tillfälligt pass har både jag och Kajsa gått igenom. Taxibilar har kört i ilfart mellan Stockholm och Arlanda med pass som enda passagerare. Jag har rödgråten fått boka om biljetter (inte helt billigt visade det sig) för att åka en dag senare, då MED pass. Listan kan göras lång med traumatiska minnen. Allt detta har lett till att jag är minst sagt nojig så fort man ska utomlands, det är ju så mycket som kan gå snett liksom. Ett annat exempel är de trassel man kan hamna i om man inte växlar pengar på Arlanda, särskilt om man flyger till en liten flygplats. Jag har nämligen lärt mig den hårda vägen att inte alla växlingskontor utomlands tar kort. Listan kan som sagt göras lång på allt som kan gå galet om man inte stannar hemma i sin trygga vardag.

Men allt kommer gå smidigt imorgon. Eller..?

Det är lika bra att jag redan nu ber om ursäkt för den bloggtorka som kan råda under Londonbesöket.

Materiella ting


De senaste dagarna har gått i shoppingens tecken. Klänningen ovan hittade jag på lunchen i förrgår. Jag bär sällan mönstrat och den här klänningen är ju verkligen multi-mönstrad så nu är det bara att vänja sig.

Igår kom jag hem med den här klänningen. Det var ett riktigt kap vill jag lova (H&M började sin rea igår nämligen). Ytterligare en klänning med mycket färg och mönster.


Imorse åkte jag och min pojkvän till Whyred-utförsäljningen. Där fyndade jag dessa två plagg (min pojkvän kom för ovanlighetens skull hem tomhänt).

Ett linne med plisserade detaljer i skjorttyg och en jerseyklänning med tvinnat skärp i midjan. Fina, eller hur?
Jag vet att halva Stockholm gick runt i den färgstarka varianten av Whyred-klänningen förra sommaren, men det tänker jag bortse från. Jag tycker ju fortfarande att den är fin och den gråa färgställningen känns mer tidlös.

Men nu är det definitivt slutshoppat för min del ett bra tag framöver, pengarna ska ju räcka till London, semester, Kairo o s v, o s v...

Tell me why...

Varför kan man inte för en gångs skull få se en thriller som inte slutar med att huvudpersonen klubbar ihjäl frun och barnen? Det är en konst att försöka hitta en välgjord och välspelad film utan en massa våld i denna genre. Kalla mig gammaldags eller vad som helst, men jag blir bara äcklad. Det är inte kul, häftigt, spännande eller nervkittlande. Det är bara irriterande. Jag och min pojkvän har precis sett klart den franska filmen Motståndaren, en fransk otroligt välspelad thriller om en man som lever ett dubbelliv. So far är jag nöjd. Den är spännande, snygg och som sagt välspelad (huvudrollen innehas av den fantastiske Daniel Auteuil). Men ingen av dessa kvaliteér hade gått förlorad om man hade tagit bort allt brutalt våld i slutet. Jag menar finns det ingen i filmbranchen med tillräckligt mycket kreativitet för att kunna gå runt våldet? Är det så svårt att berätta en spännande historia utan våld?


1-0 Sverige vs Grekland

Man tror ju knappt det är sant!

Nej förlåt 2-0!

Sexuella trakasserier

Tog en enkel middag med L och K på Fridays efter jobbet idag. Det är så skönt att få sitta ner och prata utan att jobbet hela tiden kommer emellen. Annars har det bara varit jobb idag. Förrutom en kort incident av sexuella trakasserier. Ja, ni läste rätt. Gick förbi en man i rulltrappan, varpå han smäller till mig på rumpan med en flugsmälla! Helt stum vänder jag mig om, han ler och säger att jag hade en fluga på rumpan. Nej, jag skojar inte. Helt sanslöst. Blev helt mållös och gick bara vidare. Det är i de lägena man vill slippa tunghäfta och leverera en dräpande kommentar. Det är ju den satans mållösheten som gör att sådana airheads kommer undan med sådana och liknande beteenden. Först ska jag bekämpa tunghäftan, sen alla dessa airheads till män.


Årets första dopp

Förlåt. Nu gjorde jag det igen. Det är kanske lika bra att jag inte lovar att skriva ett inlägg varje dag, i alla fall inte när det är så här bra väder. Jag ska försöka skriva mer, åtminstone regniga dagar.

Jag och min pojkvän har precis komit hem från en kort badsessior i Brunnsviken. Årets första dopp var efterlängtat och skönt, precis lagom svalkande. Det blåste lite vid vattnet vilket direkt gjorde mig sugen på att segla. Pappa är säkert ute med båten, det hade ju varit gött att följa med... Nu ska vi snart vidare till min pojkväns mamma för att fira hans födelsedag i efterskott. Om det inte blir väldigt sent så skriver jag mer ikväll. 


Rymdfärd i Stockholm

Underbar dag. Fint väder (lite för fint om du frågar mig). Dagen började som sagt med utförsäljning i Beneaths gamla lokaler. Jag hittade ingenting men min pojkvän fyndade ett par ljusblå tygskor och en mönstrad tjock kofta i turkost/grönt. Riktiga kap. Sen frukost på Vurma. Efter en kort sväng hem gick vi till Galleri Magnus Karlsson och såg Jockum Nordström. Inte helt oväntat så var det mycket fina verk men tyvärr inte så många som jag hade önskat.

Så långt frid och fröjd. Nu var dock klockan runt två och magen började kurra. Uppdrag lunch visade sig vara svårare än vi anat. Alla uteserveringar i skuggan var proppfulla. Gamla stan var full till bristningsgränsen av lediga stockholmare och turister. Skorna (högklackat såklart) gjorde ont och blodsockret sjönk. Nu var god råd dyra och Anna inte särskilt uppåt. Efter mycket om och men så hittade vi ett ställe på Götgatsbacken som var helt ok. Nu var kinkiga Anna nöjd igen tack och lov.

Efter en snabb titt i några affärer åkte vi hem och hämtade filt och vin för en picknick i Observatorielunden. Det blev över fyra timmar där och lite senare på kvällen fick vi gott sällskap av K.

Sen gott folk upplevde vi dagens (eller kanske årets) rymdfärd. Vi kom nämligen till en annan planet. Rent fysiskt hade vi bara förflyttat oss till Josefina på Djurgården, men det kan jag säga er - jag har alldrig upplevt något liknande. För er som inte varit där kan jag berätta att ett bratigare och homogenare ställe har jag aldrig satt min fot på. Sällan har jag känt mig så uppenbart som fel person på fel plats. Jag var på vippen att söka med ljus och lykta efter närmaste megafon för att be om ursäkt för min noppiga kofta.


Nu brinner det i knutarna

Förlåt. Det ska aldrig mer gå en hel dag utan ett nytt inlägg. Förlåt. Nu ska jag och min pojkvän iväg på en utförsäljning. Hoppas det är fina BILLIGA kläder. Bråttom, bråttom.

Tiger of Sweden

Tänkte bara säga att Tiger kommer med en grym kollektion till hösten inspirerad av Japan. Klart slut.

Vin, kläder och pengar (även kallat Alla goda ting är tre)

Har precis kommit hem från ett glas vin med SL på Sommar. Vi hade det trevligt vill jag lova. Det är så skönt när man kan sitta ute långt in på kvällarna. Sådant blir jag lycklig av. Det blev mycket snack om relationer, ett favoritämne faktiskt. Ska inte gå in på några detaljer, men det är skönt när man är av samma åsikt.

Imorgon efter jobbet blir det grillning hos Tiger och visning av nästa säsongs kollektion. Spännande att se vad Tiger har att erbjuda. Ni som läst den här bloggen förut vet hur mycket jag uppskattar sådana kvällar, så jag ska inte upprepa varför de är så bra. Det räcker med att säga att jag ser fram mot det. Imorgon är också dagen min pojkvän skriver sin tenta, så hjälp mig att hålla tummarna för honom. Eller det behövs inte, jag vet att det kommer gå galant. Det gör det alltid.

Fick min skatteåterbäring idag förresten, don´t you just love it?


Om jag vann på Lotto

På fredag ska jag och min pojkvän för första gången på flera månader umgås en hel dag. Gissa om jag längtar. Inplanerat är shoppning av en Kairo-bok (fotobok, faktabok eller guidbok) och Jockum Nordström-utställningen. Konstnärsparet Jockum Nordström och Karin Mamma Andersson är två stora favoriter. För er som inte är bekanta med deras konst (och för er som liksom jag njuter av allt de skapar och kan se det hur mycket som helst), så kommer några exempel här. Först ut Jockum Nordström.
image42image43

Och nu två exempel på Karin Mamma Anderssons verk.
image44
image46
Modernas Karin Mamma Andersson-utställning var bland det bästa jag någonsin sätt. Jag blev nästan gråtfärdig av hur tavlornas komposition och färger gick rakt in i själen (jag vet att det låter töntigt och pretentiöst men så kände jag faktiskt. Det är svårt att verbalisera vad jag känner när jag ser dem, men det närmaste jag kan komma är att det liksom hugger till i hjärtat). Om jag någonsin vinner på lotto ska en av hennes tavlor hänga på min vägg. 

Jag vill inte vara en handfallen tjej

Igår kom som sagt mina arbetskamrater hem till mig för grillning på gården. Vi hade otroligt roligt och trevligt och till slut blev allt ordenltigt grillat. Tyvärr var vi ett gäng tjejer som alla var ganska bortkomna när det kom till att tända grillen och grilla. Det har alltid varit våra pappor, pojkvänner eller killkompisar som skött den biten. Är det inte sorgligt? Men efter gårdagens prövning har vi alla kommit ett steg närmare självständiga liv.

Idag fyller min pojkvän år. Men inget firande här inte, han måste plugga, plugga, plugga. Jag försökte dock göra hans morgon lite lyxigare genom att fixa en härlig frukost. Problemet var bara att inga affärer i Vasastan öppnar innan klockan nio en söndag. Jag rusade omkring i kvarteren som en sömnig iller för att hitta en öppen affär. Får man inte bli hungrig innan nio på söndagar? Eller måste man vara så vuxen att man alltid har ett lager hemma med det man behöver? I min desperation ringde jag mamma som såklart visste var man ska gå. Så tillslut fick han sina färska bär och frukter och jag kunde dra en lättnadens suck. Men efter det låg min energinivå på minus.

Hittils idag har jag inte gjort mycket men snart ska jag iväg på middag hos pappa. Det ska bli mysigt, vi kanske ska sitta på hans gård och äta till och med. Min pappa är expert på att dra i trådar. Just nu drar han i Kario-trådar och det ska blir spännande att se vad som finns i andra änden av trådarna så att säga...

RSS 2.0