allteanna

Vi har utbildning på jobbet och Telenor-tjejen bjuder på lunch. Roligare än yoghurt och müsli.

Festen igår var väldigt lyckad. Trevliga människor, god mat och bra stämmning. Men inte en endaste bild tog jag. Glömde pojkvännens kamera hemma och glömde bort att jag har en sån där moderna mobil med 3,2 megapixel-kamera. Tråkigt. Som på vår inflyttningsfest för ett par veckor sedan, inte en endaste bild finns för att föreviga kvällen. Om ytterligare ett par veckor kommer jag väl börja undra om den ens ägde rum. Dessutom blir det ju tråkigare för er att läsa en blogg utan några tillhörande bilder, eller hur? Det har jag fått för mig att ni tycker i alla fall.

Om ett par timmar åker jag till Hammarby Sjöstad för att gulla med bebis och fira fasters födelsedag. Men innan dess måste jag bland annat njuta av min besatthet sedan några månader tillbaka: varm choklad.

Som konfetti utanför vår dörr.  

Såg på Facebook att Tove tagit testet "The True Age Test" och då var ju jag tvungen att också få reda på hur gammal jag är. Hur gammal tror ni jag egentligen är? Man fick svara på en massa frågor om vad man äter, hur man tränar (inte), sjukdomar i familjen, om man röker, om man är deprimerad o s v. Och resultatet blev... Att jag är fem år... FEM ÅR! Jag har inte skrattat så mycket framför datorn på år och dar.

Mentalt är jag kanske fem år, men rent fysiologiskt... nja.

Jag vet att jag igår skrev att jag ikväll skulle berätta allt om mitt nya jobb. Men allt kan och vill jag inte berätta. Det är nog inte så kul för er nämligen. Men jag kan säga så här; efter två dagar känns det så himla bra. Kollegerna är snälla och roliga, den allmänna stäminingen är avslappnad och vänlig och arbetsuppgifterna är varierade och inte det minsta betungande. Jag har roligt på jobbet helt enkelt. Dagarna går snabbt och jag är fortfarande pigg när jag kommer hem.

Och jag blev så trevligt välkomnad. Jag fick blommar, bullar och blev medbjuden på bio. Jag blev förvånad, men det är väl så det ska vara. Jag är bara inte van vid normala arbetsförhållanden.

Imorgon ska jag vara helt själv, d v s tjejen vars arbete jag tar över och som ska lära upp mig t o m nästa fredag är ledig. Själv tredje dagen, vilket eldprov. Håll tummarna.

Efter att vi sträckt lite på oss i sängarna (och beundrat utsikten) så gick vi och åt en rejäl frukost i hotellets matsal. Sen bar det av till den lilla byn Fornalutx en bit upp i bergen. Där gick vi och gick vi i trapporna i smala gränder som ledde upp till otroliga vandringsleder och utsiktsplatser. Självklart glömde jag kameran på hotellet så ni får nöja er med en bild från mobilen och ta mig på orden när jag säger att Fornalutx är en otroligt vacker och pitoresk liten stad.


Fornalutx.

Efter en härlig fika på uteserveringen ni ser till höger i bilden ovan åkte vi tillbaka till Port de Soller, badade, gick till hotellet (jag hämtade kameran) och gick sedan och åt lunch vid vattnet.


Lunch i Port de Soller.

På kvällen hade brudparet bjudit in till en middag på en liten otroligt mysig fiskrestaurang i Deia och efter lite trassel hittade vi tillslut rätt. Där satt vi sedan med merparten av bröllopsgästerna på en restaurang i en i övrigt oexploaterad vik mellan två höga klippor.


Utsikt från restaurangen.

Sitter på balkongen på världens härligaste hotell i Deia. Snart åker vi till palma, kajsa ska med ett flyg till london och vi andra ska bl a försöka hinna med miromuseet.

Bröllopet var helt fantastiskt och ni får självklart mer bilder när jag är hemma igen. Nu har dansen börjat och jag och kajsa är en dancing wall i brist på snygga rakade killar...

Efter en gigantisk frukostbuffé tog vi bilen till fornalutx, som ni ser på bilden, tittade på utsikten och fikade. Sen körde vi tillbaka till port de soller och badade. Nu är vi på väg på middag med brudparet och de övriga gästerna.

Äntligen är vi framme i port de soller! Härlig utsikt balkongen, inte sant? Vinet stod på kylning på hotellrummen, så först blir det en drink innan vi går ner till hamnen och äter middag.

Idag kom Velvet in i butiken och köpte en klänning för 1799 kr utan att prova... kändisar alltså.

Nycklarna är lämnade och jag har jobbat för sista gången i butik (förhoppningsvis). Jag har nog inte förstått det ännu, men den insikten kommer väl. Efter Spanien. Känner mig inte frisk så jag firar framför Idol ikväll.

Imorgon håller jag tummarna för ett besök på Moderna eller liknande. Ska försöka lura iväg pojkvännen från böckerna. Wish me luck.

Igår kom Sofi Farhman in i butiken. Modejournalist och modebloggare. Vi gillar inte jämt samma saker, men hon verkar vara en väldigt driven och kunnig tjej. Jag respekterar henne. Men dunderkoll har hon inte. Jag fick till exempel upplysa henne om att French Connection har slagit igen alla butiker i Stockholm för säkert över en månad sedan. Och hon kom flera veckor försent för den underbara gröna paljettklänningen som vi har i sortimentet just nu. Jag trodde liksom man hade stenkoll på ALLT när man jobbar på heltid med mode med konsumentinformationsfokus. Men hon är väl bara människa.

Vi blev av med en skinnjacka på jobbet i fredags. Jag blev så arg att jag skakade. Folk är så jäkla fräcka. Precis när jag kom tillbaka från lunchen så piper larmbågarna. I 99,9 % av fallen beror detta på att någon kommer in i butiken med ett kvarglömt klisterlarm på en nyinköpt vara. Så när det piper går man till ingången och hjälper personen i fråga att hitta larmet så att de slipper pipandet i varje butik. Nu pep det medan det 30-åriga paret var på väg ut och två unga tjejer var på väg in. Jag började gå mot ingången för att hjälpa tjejerna att hitta larmet. Men jag noterar på en gång att paret fortsätter gå fast det pep (de allra flesta stannar till åtminstone några sekunder) om det börjar pipa. Och jag märker hur de går ganska fort mot rulltrappan på andra sidan mittgången. Så min uppmärksamhet riktas mot paret stället för de unga tjejerna. En bit upp i rulltrappan väder sig mannen i paret om och våra blickar möts i vad som känns som en evighet. Samtidigt förstår jag att han tagit något och han förstår att jag har förstått. Han börjar springa i rulltrappan och är på någon sekund uppe på Brunkebergstorg. Och jag är fly förbannad. På honom (och hans kumpan) för deras fräckhet och på mig själv som gav dem möjligheten. När jag beskrev paret för min chef visade det sig att de hade varit där tidigare under dagen, antagligen hade de rekat läget eller helt enkelt inte fått en bra chans. För det här var erfarna snattare. När det pep ilarmbågarna hade jag precis kommit tillbak från lunchen och var längst in i butiken, min kollega var på lagret och butikschefen stod i telefon. De fick ju flera meters försprång. Jag blir så förbannad. 

Igår fick vi som sagt äntligen hem vår golvlampa (Foto av Thomas Bernstrand och Mattias Ståhlbom) och jag fullkomligt älskar den. På riktigt. Det pirrar lite i magen varje gång jag ser den. Den är helt enkelt fantastisk.

Vilket underbart väder det var idag (och igår för den delen)! I september. Inte illa, inte illa. Efter lunchen tog jag och O en promenad i solen till Granit i Västermalmsgallerian för att köpa lite småplock. Sen både handlade jag och lagade middag. Det ni, det händer minsann inte varje dag. Jag är mäkta stolt och känner mig som en bra flickvän. En bra känsla.

Följer ni Idol 2009? Inte?! Gör det. Jon är bäst hittills.

Jag har lämnat in min pojkväns skor hos skomakaren, försökt köpa underkläder och lådor utan framgång, köpt strumpor till pojkvännen, hittat en snygg plånbok på Myrorna, köpt stearinljus och lunch.

Nu ska jag springa och ta hand om min monstertvätt. Så blir det om ingen (av två möjliga) tvättar sängkläder på över två månader. Då blir det en monstertvätt. Jag hoppas jag klarar mig med fem maskiner...

Hej Tara! Jag vet inte om du driver med mig eller om du är allvarlig med din kommentar till inlägget "Nu kör vi!". Om du på allvar vill veta vad din stil säger om dig så kan jag säga på rak arm att det är omöjligt för mig att avgöra det utan att faktiskt ha sett dig och dina kläder. En svart kjol kan ju se ut på tusen olika sätt till exempel. Och ögonfärgen är du född med så den kan du knappast ändra på och därför säger det ingenting om dina val och din stil.

Men det viktigaste är väl att du trivs i det du har på dig, eller hur? Att du känner dig bekväm. Om du känner dig snygg och stark i en turkos kofta, grått linne, svarta kjol och ett turkost skärp i midjan, då tycker jag det låter helt strålande. Fokusera inte på vad kläderna säger om dig, utan hur de får dig att känna dig inuti. Känns det rätt så är det rätt helt enkelt. Och känner du dig snygg så blir du snygg. Dina kläder säger bara något om dig om du väljer kläder med dessa tankar i bakhuvudet.

Och Tara, är du allvarlig så hälsar jag dig välkommen till min blogg och önskar dig lycka till med klädvalen!

Och driver du med mig så... ja... det var ju ganska kul i alla fall.

Vi sitter och väntar på Sture, snart börjar filmen Man tänker sitt. Nu har jag fyllt min biokvot för ett år framåt. Eller så är detta ett trendbrott. Hoppas det.

Innan bion åt jag, min pojkvän, syster och B middag hemma hos oss. Vi fírade B som snart fyller år och vi skålade för mitt nya jobb i rosa champagne (japp, ska det firas så ska det).

Åt lunch med världens bästa Tove idag också. Vi pratade en hel del om psykfall som skriver otrevliga kommentarer på våra bloggar. Och Facebook-galninga. Stort samtalsämne. Och visst blir det rätt konstigt när "anonyma" personer skriver elaka kommentarer, men man faktiskt vet vem det är? Det är både frustrerande och komiskt.

Färska havskräftor och krabbor är införskaffade, let the party begin.

Sitter på jobbet och har snart lyckats få i mig en gigantisk chokladmuffin som chefen bjöd på. Det funkar.

Man känner sig som en väldigt viktig person när man får bud hem med ett brev med en sån här stämpel på...

Och hur gick det med lampjakten? Ganska dåligt tyvärr. Vi har ju sett ut en lampa som vi vill ha. Problemet är bara att ingen av återförsäljarna har någon sådan i lager och beställer vi en blir leveranstiden tre veckor. TRE VECKOR! Det funkar ju inte alls, jag vill ha den nu, nu, nu. Men med lite hjälp av personalen på Nordiska Galleriet så kanske det löser sig i alla fall. Vi får se (och hålla tummarna).

Råkade gå förbi Acne också... de hade tyvärr min drömkjol i rätt storlek. Och den var perfekt. Tyvärr, för den var inte billig. Men jag vill ha. Ska försöka glömma bort den, om det går.

Nygammal affisch på väggen, härligt!

Funderar på att väcka min pojkvän som bara snoozar. Jag har varit vaken i över två timmar och börjar bli rejält rastlös. Det läskiga är att han säkert skulle kunna sova flera dygn i sträck om jag inte väckte honom. Så känns det i alla fall.

Produktiv, så kan man sammanfatta dagen. Ni ska få en kort sammanfattning så ni får en uppfattning om produktivitetens omfattning. Vi tar det i punkform eftersom jag har en förkärlek för listor.

1) Frukost
2) Gick till Handlar´n på Vanadisvägen för att hämta ut ett brev från banken
3) Hämtade alla kläder i källaren (tre stora svarta sopsäckar)
4) Rensning av kläder
5) Gick till Myrorna med de utrensade kläderna, till Apoteket, till Åhléns för att köpa strumpbyxor, till Lagamati för att köpa glasburkar till köket, (stor)handla på (lill-)ICA, hämta paket på Handlar´n igen (träffade mormor och Molly utanför)
6) Lunch med min pojkvän och B som kom på besök
7) Internet, internet, internet
8) Handla och laga middagsmat
9) Till pappa för att hämta lister och skriva grattis-kort. Hann dessutom med ett trevligt telefonsamtal med min kära farmor
10) Hem och montera samt sätta upp en gigantisk affisch
11) Och nu; varm choklad och dokumentär på fyran om Dansk folkeparti och Sverigedemokraterna.

Imorgon ska jag och min pojkvän ut och leta golvlampa till vardagsrummet. Vi har redan hittat en perfekt lampa, men man måste ju titta runt lite innan man köper något. Inte mig emot. Tvärtom.