allteanna

Det kom just in en kvinna i butiken och sa helt sonika att hon lämnar sitt barn här medan hon och barn nummer två tar en sväng i butikerna en trappa upp... Här är man tydligen mer en infodesk ("nej skybaren öppnar klockan fem", "närmaste frisör säger du?" ,"tyvärr har vi inga vita knästrumpor för män utan logga" o s v) och barnvakt än butik. Barnet sover och är sött, men visst är det lite konstigt att lämna sitt barn hos en helt främmande människa i en butik? Ja herregud.



Lars Winnerbäck gick precis förbi med ett barn (hans eget?) men verkade inte behöva barnvakt. Jag står sysslolös.

För övrigt är jag fortfarande helt sockerstinn av alla kakor och godis jag och N proppade i oss. Vi firade att det var hennes sista dag idag. Jag känner mig lite övergiven men är samtidigt glad för hennes skull. Det var helt rätt beslut.

I julklappa av min syster fick jag Brideshead revisited-boxen. Serien från 1981 har nu blivit film och heter i den svenska översättningen En förlorad värld. Jag gillar serien så mycket att jag inte kunde välja annat än filmen baserad på serien (som är baserad på en roman) när jag var i videobutiken igår kväll. Se den (om inte annat så för kläderna).

I kväll ska det hinnas med många festligheter. Efter jobbet väntar middag med familjen för att fira att min syster är hemma, sen hem till K (en av många härliga denim-tjejer) och sen hejdå-fest för J och B som åker till Australien. Kul va? Och för en gångs skull tror jag faktiskt att jag vet vad jag ska ha på mig, vilket underlättar enormt eftersom just det kan orsaka ett par timmars vånda och stress. Fast jag har inte provat den uttänka outfiten, så jag kanske får gå igenom det i alla fall. Håll tummarna att jag slipper för idag har jag verkligen inte tid med sådant tjafs.

Fredag kväll, men jag jobbar till nio. Lördag är helgdag eller? Nä, imorgon ska jag jobba 08.30-13.00 som skrivningsvakt och 14-18 i butiken. Men söndag då? Den kristna vilodagen. Nä även då ska jag jobba hela dagen. Jag är inne i en sjudagarsvecka och är ledig först på torsdag. Om jag är bitter? Jo tack.

Jaja, jag får fokusera på de roliga sakerna som händer framöver istället och på att min Kajsa nu är hemma. Hon kom förresten och hängde i butiken i säkert två timmar och spred glädje. Och drack läsk (tack Kajsa).

Idag kommer min kära, underbara, roliga, påhittiga och härliga syster hem från London! Det tycker jag är alldeles utmärkt, för mina kära vill jag ha nära (rimmade det?). Ja kära nån.. nä, inte kära nån, kära Kajsa.

Efter jobbet åkte jag hem till min kompis C. Vi pratade, drack te och åt nötter. Det var med andra ord väldigt trevligt. Hennes fönster vätter mot Gloden och man kan ju inte bli annat än väldigt imponerad av denna gigantiska snöboll (som faktiskt är världens största sfäriska byggnad). Globen är min nya idol.

På fredag slår Liljevalchs upp dörrarna för årets vårsalong. Jag älskar att gå på vårsalongen, det är alltid intressanta konstverk och bara namnet gör mig lite gladare i ett Stockholm som är nästintill nattsvart dygnet om (är man av det bittra slaget skulle man ju kunna säga att det är ett exempel på stockholmsironi att kalla utställningen vårsalongen så här i slutet av januari...). En vacker dag ska jag ha råd att köpa något på vårsalongen också (man behöver både långsiktiga och kortsiktiga mål minsann). Om jag är ledig på söndag så står Liljevachs på schemat.

Förresten så glömde jag berätta att det blev mer shoppning än en tesil (som dessutom var till min pojkvän) igår. En snygg grön second hand-klänning blev det också. Eller snygg och snygg... efter lite ändringar kommer den bli snygg. Tror jag. Den ska läggas upp, jag är nämligen lite nazi på korta kjolar. Hur mycket jag än har försökt så trivs jag inte i långa kjolar eller klänningar. Synd egentligen, för det kan ju vara hur fint som helst. Klänningen ska även sys ihop (den förra ägaren har spräckt den i sömmen över rumpan bak). Sist men inte minst ska armarna bort på något sätt (vilket är lättare sagt än gjort på  den här modellen). Det är ingen idé att jag visar er klänningen, för just nu ser den inte mycket ut för världen. Men den kommer bli fin... tror jag.

Men hur många gånger har jag inte köpt plagg på second hand som jag tänker mig sy om, något som sällan händer? Ofta beror min framgång på den punkten på huruvida mamma eller Kajsa kan hjälpa mig (läs: göra allt).

Som stort Tim Burton-fan är det lite underligt att jag aldrig sett Sleepy Hollow. Men nu är det gjort. Inte min favoritfilm av Burton (alldeles för mycket halshuggningar för min smak), men helt klart sevärd inte minst för Johnny Depps skull (som alltid är briljant).

I julklapp av pappa fick jag Helena Henschens senaste bok, Hon älskade, som berättar historien om författarens farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel. Som ung kvinna revolterar hon mot sin uppväxt och under andra världskriget öppnar hon sitt hem för judiska flyktingar och är engagerad i en svensk motståndsrörelse. Hon hinner också med att gifta och skilja sig två gånger, samt få sex barn. Hon inleder även ett livslångt förhållande med den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt. Om hennes liv och tankar handlar alltså boken, som i första hand är baserad på Signe Thiels dagböcker och brev. Detta är läsning som fångar en från första till sista sidan.

Även denna säsong är Tiger väldigt mycket... Tiger. Stilen är tydligt igenkännbar. Jag älskar outfiten på den första bilden, skulle verkligen kunna ha på mig exakt det. Avslappnat men ändå snygt och städat, om ni förstår vad jag menar.

Så här borde man ha det varje dag. Eller nej, det är inte sant. Dels skulle man ju tröttna och bli rastlös, dels är det svårt att uppskatta något som blir vardag. Idag har jag sovit länge (till nio), ätit frukost i lugn och ro, bloggat lite, handlat och bakat scones (ett tilltag som gjorde min pojkvän salig). Nu ska jag iväg och köpa en tesil (mycket spännande) och sen ska jag läsa, läsa, läsa. Jag berättar vad jag läser när boken är utläst om några timmar.








Vaksala skola.


Man ska inte göra det svårt för sig. Jag är en "tillsätt endast vatten" kind of girl.

Positivt överraskad blev jag å andra sidan av Minimarkets kollektion. Allt är inte plagg jag själv skulle sätta på mig, men det är väldigt snyggt och välskräddat. Över förväntan denna gång.

Kanske hade jag för högt ställda förväntningar, men jag måste erkänna att jag blev lite besviken när jag såg bilderna från Whyreds visning. Snygga plagg, men inte så mycket mer. Inga direkta överraskningar eller något som stod ut. Vad man kunde vänta sig men inte mer. Lite synd.

Fasr fortsätter med det de gör bäst, d v s skulpturala och dramatiska plagg. Vackra kort och gott.

Jag gillar Hope, men jag tycker verkligen att herrkollektionen alltid är väldigt mycket bättre än damkollektionen. Tyvärr.

 



Jag tycker Carin Westers kollektion var helt otroligt bra den här säsongen, vad tycker ni?

Acne hade denna säsong valt att visa sina kläder på modeller på podier ute i Millesgården istället för en regelrätt visning. Som ni ser är svart dominerande även i denna kollektion med accentfärger i beige och skinn och päls som utstickande material. Mycket fint både på herr och damsidan (som vanligt ska väl tilläggas). Acne behåller sin position som ett av Sveriges jämnaste modeföretag med en utveckad och tydlg stil.

Imorgon är jag ledig, så ikväll får man dricka bubbel med mannen man älskar. Finns det något bättre? Gud, jag är nästan avundsjuk på mig själv.

EvaEmma påminde mig om Kenny Starfighter-filmen börjar närma sig (25 mars närmare bestämt). Nu gäller det att börja räkna ner, för vad kan vara bättre än en hel film med Johan Rheborg som galaxhjälten Kenny Starfighter? Genialskt. Och det är ju självskrivet att denna film ska ses med Kajsa. Så Kajsa, vad säger du?

Igår frågade min kompis C om jag ville gå på Cheap Mondays visning ikväll. Klart jag vill! Men jag kan inte. Har redan bestämt att jag ska åka till Uppsala för att umgås med min pojkvän. Mitt schema vill tydligen inte att jag ska gå på någon visning. Tråkigt. Så är det ibland, eller vad man nu säger för att muntra upp sig själv.

Men hur som helst så ska det bli skönt att vara i Uppsala och inte ensam i min kalla lägenhet. Ska försöka få min pojkvän att slita sig från böckerna och umgås lite med mig också. Tror ni jag lyckas? Oavsett om jag lyckas eller inte så är det skönt att befinna sig i samma stad och lägenhet. Jag är så fruktansvärt trött på vår boendesituation. Jag bor och jobbar i Stockholm och han bor och pluggar i Uppsala. Det är visserligen inte långt emellan, men ständiga 'hejdå' tär på mig. Jag vet inte när han åker eller när han kommer tillbaka. Jag vet inte när jag kan komma dit. Antingen går man och bävar att han inte är här, eller att han snart ska åka. Alldrig kan man riktigt slappna av och känna att han kommer vara i närheten en längre tid. Ett par dagar här och där är allt man har. Och eftersom vi bodde precis har bott ihop i över sju månader (över sommaren i Stockholm och under hösten i Kairo) så blir det en drastiskt förändring som inte direkt är till det bättre. Så här har vi haft det i över tre år och så här kan vi inte ha det mycket längre. Om jag får bestämma alltså. Men sen är det ju så att man säljer inte två lägenheter och köper en ny i en handvändning. Kan inte livet vara lite lättare och smidigare då och då? Ja, då och då är allt jag begär. Inte hela tiden men då och då. Som omväxling.

Usch vad jag gnäller. Får man det?

En inte alltför lång dag på jobbet, men jag känner mig ändå rätt död. Det är vädret tror N och jag är beredd att hålla med. När såg man solen sist? Nu saknar jag verkligen Kairo. Åtminstone solen och värmen som man kan ta för given där.

Ida Sjöstedt s/s 2008.

Idag börjar Stockholms modevecka och imorgon visar Ida Sjöstedt på Berns. Jag hade kunnat gå (med min systers inbjudan) men jag måste jobba, surt va? Got to make a living.

Häromdagen åkte jag hem från jobbet med tunnelbanan. Klockan var efter nio och jag var minst sagt trött. Jag hinner precis innanför dörrarna innan de stängs och tunnelbanan åker vidare. Jag sätter mig på första bästa plats. Har inte suttit ner på flera timmar. I slutet av tåget, där jag sitter, är det ganska fullt. Och jag är så trött. Jag orkar varken se eller höra människor. Så eftersom jag ändå ska vara i andra änden av tåget så reser jag mig och går längst bort i vagnen när tåget stannar på Slussen. Jag hittar en helt tom sittgrupp och slår mig ner. Skönt med lugn och ro och ensamhet efter en lång dag på jobbet. Jag slappnar av och njuter att tanken att jag snart är hemma. I halvsovande tillstånd märker jag plötsligt att en kvinna slår sig ner mitt emot mig. Hon höjer ena ögonbrynet och ger mig en förvånad blick. Sen ler hon. Det var samma kvinna som jag suttit mitt emot mellan Medborgarplatsen och Slussen innan jag flyttade mig. På hennes blommiga väska (i plastduksmaterial) stod det "Not all bad girls wear black".

Igår efter jobbet fick jag åka och ta hand om min pappa lite. Han som ALDRIG är ordentligt sjuk, var riktigt medtagen (och hungrig). Stakars pappa. Hoppas han mår bättre idag.


Min pojkvän var lite wild and crazy igår och köpte en Kelda-soppa som vi aldrig provat förut. Svampsoppa, riktigt god. Rekommenderas till alla som är lika lata och oinspirerade i köket som vi. Kelda-sopporna har räddat oss undan svält många gånger vill jag lova. En gudagåva helt enkelt. Sen blev det Sopranos för hela slanten och tidigt godnatt (jag var så fruktansvärt trött).

Idag står jag själv i Skrapan 11-18, så kom gärna och förgyll min dag!

Här på jobbet dricker vi en massa läskeblask, inte för att det är vidare gott utan mest för att kunna köpa något roligare för panten. Det behövde ni veta, eller hur?

I full gång med Vänner-spelet.

Igår hade vi underbart trevligt, såklart. Middag (mycket god), vattenpipa (mycket god) och en omgång Vänner-spelet (mycket god). Kvällar som igår gör en verkligen varm om hjärtat. Detta gör vi snart igen om jag får bestämma.

Samma gamla vanliga på jobbet. Men ikväll blir det fredagsfest med Klara och Benjamin! Åh, det ska bli så kul att träffa dem igen. Vi har ju inte setts sen Kairo, men ikväll ska jag frossa i deras  sällskap. Efter jobbet åker jag direkt till Uppsala, där de ska skämma bort mig och min pojkvän med en tvårättersmiddag. Ni får självklart vara med så mycket det går.

I en annan del av Stockholm, närmare bestämt Vasastan gick Dennis runt på Hemköp och letade öl, hög som ett hus och spelandes munspel.

Första dagen på en sex dagar lång arbetsvecka. Pust. Ni anar inte hur mycket jag längtar efter att sluta "vanliga" tider och vara ledig på helgerna. Och att ha lunchrast. Underskatta inte kontorstider. De tillåter ett normalt liv. De tillåter fritid och återhämtning. Det finns en tanke bakom kontorstider.

C kom på härligt spontanbesök med årets första semlor! Med varsin semla i högsta hugg blev det mycket prat om jobbsökande och allt vad det innebär, skönt att ha någon att prata med som befinner sig i samma sits.

Fy vilken härlig dag (jag är medveten om att "fy" kanske inte passar riktigt, men det är så det känns)! Jag gick upp sent och efter frukost träffade jag R för en promenad. Vi gick längs Norrmälarstrand, över till Riddarholmen och sen genom Kungsholmen för en fika på Vurma. Trevligt, mysigt och skönt. Det perfekta sättet att spendera sin lediga dag. Usch vad jag skryter.


Odengatan.


Riddarfjärden.


Stadshuset, ritat av Ragnar Östberg 1902-1923.






Vurma.

Nu ska jag krypa ner under täcket och leta lediga jobb!

För er som fortfarande har pengar kvar så här i slutet av januari kan jag tipsa om Whyreds rea. Idag sänker de nämligen till 70 % och när jag var där igår fanns fortfarande mycket fint kvar. Så gå och fynda eller håll i slantarna (som jag).


Tyvärr rear de inte ut den här underbara klänningen...

I fredags gick som ni säkert vet Elle-galan av stapeln. Vinnare av årets designer blev Fifth Avenue Shoe Repair, märket som designas av duon Astrid Olsson och Lee Cotter. Ett utmärkt val tycker jag (min svarta jacka som jag köpte för flera år sedan är fortfarande en favorit). Men det finns alltid ett men. Känns det inte som Elle-juryn i tur och ordning betar av de erkända designers vi har i landet? Det känns liksom inte som Fifth Avenue kan få priset även nästa år, även om de verkligen stod ut. Jag säger absolut inte att fel designers vann (för det tycker jag inte), vad jag säger är att Elle-galan ibland verkar handla mer om att i tur och ordning ge duktiga svenska designers mer uppmärksamhet och pr, istället för att utse årets BÄSTA designers.

Ja, ja det spelar egentligen ingen roll hur det ligger till. Plaggen är vackra oavsett.

 
 

Idag började jag klockan två och min pojkvän var skolfri så vi hade en härlig förmiddag ihop. Efter en lång frukost gick vi ner på stan för ett ärende, sen vidare genom Gamla stan där vi fikade på det charmiga fiket Café Skeppet och sedan promenerade vi vidare till Slussen där vi skildes. Jag gick till jobbet (där dagens behållning var N:s sällskap) och min pojkvän åkte till Uppsala. Jag önskar att han aldrig åkte till Uppsala.


Te och fruktansvärt god Grand Marnier-pralin på Café Skeppet.






På jobbet plockade jag ut denna blus från Monrow, vad tycks? Hur som så ska det bli skönt att ha ett till alternativ istället för jeans.

Jag jobbade till klockan nio idag (vilket såklart inte är en drömsituation), men imorgon är jag ledig!

Idag blev jag uppmärksammad på att vi flyttade hem från Kairo för exakt en månad sedan. Där spenderade jag och min pojkvän hela hösten, en upplevelse jag uppsakttar och en tid som betydde mycket för mig. På många sätt och säkert mer än jag tror. Men. Men det konstiga är att det redan känns helt overkligt. Det har inte hänt. Vi var aldrig där. Vi tänkte på det och hann göra lite förberedelser, se lite bilder, men vi var aldrig där. Så känns det. Efter bara en månad. Lite obehagligt faktiskt.

Jag skulle inte tacka nej till att gå på konsert i Danmarks radios nya konserthus i Köpenhamn, ritat av den franska arkitekten Jean Nouvel.

Nu har jag äntligen sett De älskade vid Pont-Neuf, en ångestfylld och alldeles, alldeles underbar film. Se den.

Tentan blev inlämnad igår, men som vanligt är jag för oberedd och för okoncentrerad. Inget vidare resultat med andra ord. Men det är gjort, så nu kan man bara vänta och se hur det går. Fast det är svårt att inte vara nervös.

Idag står jag och jobbar i Skrapan, men slutar redan klockan fem så jag kan inte direkt klaga. Skönt att tjäna pengar och inte bara spendera dem. Såg förresten precis Stefan Holm gå förbi (och snubbla i rulltrappan), det ni!

Willem de Koonings "Woman I" från 1950-1052.

Idag har jag även lärt mig mer om abstrakt expressionism och konstnärer som Jackson Pollock och de Kooning. Nu är det en timme och 15 minuter tills tentan ska vara inlämnad...

Nyss hemkommen från en jättetrevlig middag med ett ganska stort gäng kompisar. Det blev förrätt, varmrätt, två efterrätter och en massa prat. Perfekt med andra ord. Nu ska jag sova, hemtentas sista dag imorgon (och jag har tyvärr inte alls kommit så långt som jag borde). Men nu säng.

Otroligt stressig dag, så istället för ord får ni en bild på vinter-Stockholm, närmare bestämt Brunnsviken där jag hastade förbi idag vid lunchtid.

Så har man varit på premiär, jajamen. Det var jag och Robert Wells. Men faktum är att High School Musical var en väldigt medryckande musikal med fantastiska rollprestationer. Särskilt småtjejerna i publiken var hänförda. En mycket trevlig kväll. Nu ska jag sova, för imorgon väntar jobb (i arla morgontimme), tentaplugg och middag med vänner.

Idag har jag fördjupat mig i den svenska och utländska postmodernismen inom arkitekturen. Spännande va?


Bofills båge på Söder i Stockholm.

Ikväll blir det High School Musical på Göta Lejon (en julklappp från B) och sen barhäng. Det vore synd att klaga.

Ibland tror jag att hela livet handlar om att försöka balansera ut skillnaderna. När min pojkvän är normal och ordentlig (vilket han är mest hela tiden) måste jag ta knäppisrollen. Det är då jag börjar prata med mig själv ("lilla gumman, hur mår du idag?") eller dansar galendans på ICA. Jag blir innehavare av hela knäppbolls-saldot. Ofta trivs jag rätt bra i rollen, men när min pojkvän undrar varför jag är så tokig, så är detta svaret.

Vi hamnade på restaurangen (och baren) Republik på Tulegatan. Där hade vi det trevligt, men jag var tyvärr egentligen alldeles för trött för umgänge. Men lyssna orkar man alltid,  så det ägnade jag kvällen åt. Jag ägnade även kvällen åt att frysa, varför ska det vara så kallt inomhus för? Sånt, om något, blir man trött av.







Och visst har man blivit gammal för jag tyckte minsann att musiken spelades lite väl högt. Mycket gnäll, eller hur?

Jag borde plugga men jag följer med min pojkvän, E och en av hans bästa vänner som är tillfälligt i stan och tar en drink istället. Ingen självdiciplin här inte. Men kul ska det bli.


Vem har sagt att blått och svart inte passar ihop?

Just nu försöker jag lära mig allt om Le Corbusier. Det är verkligen inte synd om mig. Visste ni t ex att han bytte namn från Charles-Edouard Jeanneret till Le Corbusier för att demonstrera hans tro på individens förmåga att förändra sig själv?

Jag saknar redan min älskling. Konstigt att man kan längta efter en person precis hela tiden. Men det är lite härligt också.

Nu har jag kommit hem efter ett par dagar i Uppsala.







Och nu ska jag gräva ner mig i 1900-talets konst och hoppas att jag klarar hemtentan.

Imorgon får jag min hemtenta. Så nu säger vi alla i kör: HJÄLP! Varför är man aldrig förberedd, så man kan slappna av och känna tillförlit?

Ny dag, ny film. Jag och min pojkvän har precis sett The Savages, en bra (men kanske lite seg) film. Den handlar om två syskons förändrade situation när deras (inte alltför kärleksfulla eller närvarande för den delen) pappa blir dement och behöver deras hjälp. Sevärd.

Mitt i allt tentaplugg blev det lite shopping idag i Uppsala (som som tur är inte lämnade några stora hål i plånboken). Men visst behövs konsumtion i en lågkonjunktur?

 
Ny kjol från Weekday.                                         Ny kofta, second hand.

Nu återstår bara att se med vad de nya plaggen ska matchas.

Idag gäller samma aktiviteter som igår, d v s tentaplugg för min del och målning för min pojkvän. Jag kanske unnar mig själv en kort vända på stan också... Men nu ska jag diska.

Har precis sett den libanesiska filmen Caramel med min pojkvän och M. En riktigt feel good-film, men den hade gärna fått ha en mer drivande handling. Men man behövde inte gråta eller ta på sig världens orättvisor (och det kan ju vara skönt). En god middag och rödvin hann vi med innan också. Bra kväll.

Min syster kommer tillbaka från London (åtminstone i ett par månader)! Det bestämdes tydligen alldeles nyss och det är jätteroligt! Jag vet ju inte vad ni tycker, men det är jätteroligt för mig i alla fall.

Utsikt klockan 09.00.


Min pojkväns projekt.

Snart ska jag chatta med min klass och sen blir det plugg, plugg, plugg.

Förresten kan jag meddela att man numera kan snedda från tågstationen till min pojkväns lägenhet här i Uppsala. Man tjänar säkert minst två minuter. Jag älskar att snedda. Det är lite av en livsstil. Många bäckar små, som jag brukar säga. Till slut har jag väl sparat ihop ett helt år på att snedda. Som sagt, jag älskar det.

Nu ska jag dricka kärlekste, hur töntigt är inte det? Jag var bara tvungen att köpa det, för ingen annan lär göra det. Någonsin. Stackars töntiga te.

Vid åtta-tiden lämnade jag och min pojkvän Stockholm i ett par dagar till förmån för Uppsala. Han ska måla väggar och stolar och jag ska ägna mig åt min tenta. Jag hoppas att frånvaron av alla mina egna saker och projekt gör att jag kan plugga utan distraktioner. Annars är jag bra på att uppmuntra alla möjliga distraktionsmoment. Sådan är jag, tyvärr.


Vaksala torg.


Det snygga konserthuset.

På det mysiga kafét Valand (som funnits i samma ägo sedan 1950-talet) på Subrunnsgatan fikade jag, B, M, A och C. Detta är ett kafé som är befriat från allt vad latte macciato o s v heter. Här serveras kaffe. Och goda bakverk. Här hade vi det trevligt och planeerade bl. a in en middag på lördag.

Äntligen har jag köpt en ny kalender, så nu kan jag börja planera 2009 i rosa. Gud, allt jag skriver i den här bloggen är bara vad jag har shoppat och att jag tyckar synd om mig själv. He he.

Idag är det mycket jag måste hinna med. Jag ska lämna två olika nycklar på olika ställen, hämta tvätt, fika med M och R, plugga, lämna grejer till min före detta hyresgäst, hem till pappa och åka till Uppsala. Lite hektiskt va?



Sa jag förresten att jag reashoppade lite igår? Detta blåa linne med fransar från Topshop fyndade jag för 100 kronor. Tror det kommer passa perfekt med min nya Whyred-kjol. Jag är nöjd.

Nu står jag här igen. På jobbet. Inte en kund i sikte. Men jag har fått ett kort besök och hoppas på att min pojkvän kommer senare. Hoppas. Han lovade. Jag räknar timmarna och längtar efter boken jag börjat läsa (ni får såklart en kort rapport när den är utläst). Jag sörjer att jag missade utställningen med Sigrid Hjertén, Isaac Grünewall och Leander Engström på Liljevalchs som har sin sista dag idag. Tusan. Sånt tänker jag på idag.

 
Sigrid Hjertén.

Nu ringde mamma precis och sa att hon är på ingående! Kul!

Abstrakta målningar som ska ställas ut på ett galleri i Melbourne har lurat konstkännare (och har även höjds till skyarna av vissa). Anledningen till förvirringen är att konstnären visade sig vara vara 22 månader gamla Aelita Andre. Barnets föräldrar, som båda själva är konstnärer, ville uppenbarligen att dottern skulle följa i deras fotspår. På en gång. Ingen tid att förlora. Är livet så kort?

 

Nu ska jag och min pojkvän titta på Quentin Tarantinos True Romance, en av de mest romantiska filmerna någonsin enligt mig. Dessutom har få tjejer på vita duken sett lika coola och sexiga ut som Patricia Arquette i denna film.

Glöm inte demonstrationen idag (själv måste jag tyvärr jobba). Alltså; klockan ett på Sergels torg.

Vad tror ni hände alldelses nyss? Jo, det blev strömavbrott i hela Skärholmen. Efter 30 minuter av becksvart tillvaro kom en väktare och meddelade att vi skulle stänga butikerna på polisens order. Hade Gud hört bön? Tio sekunder senare kom elektriciteten tillbaka. Gud finns uppenbarligen inte.

Samma usla arbetsförhållanden idag med. Suck. Någon som har vägarna förbi Skärholmen? Ja? Nä, jag tänkte väl det.

Vad ska man göra när man är rastlös? Alla plagg ligger och hänger i perfekt ordning och butiken är skinande ren. Så jag står och försöker komma på saker att se fram mot. Fast just nu finns det inte så mycket roliga saker att se fram mot (jag har inte kunnat boka in nått skoj eftersom jag inte vet när jag blir frisk). Istället ser jag fram mot något som inte är så kul men som åtminstone kommer ge mig omväxling mot att stå vakt i en tom butik. Jag ser fram mot nästa veckas hysteriska tentaplugg. Inte så likt mig, men nästan ingenting är värre än att stå (för jag får såklart inte sitta) ensam i en folktom butik i tio timmar. Om jag får bra betalt? Det hade man kunnat hoppas, men icke. Så varför jobbar jag här? Ingen i min ålder som jag känner verkar tycka att det är ett okey jobb. Så varför nöjer jag mig med detta? En mycket bra fråga.

Jag måste hitta ett annat jobb.

Min största livssorg (dramatiskt värre, eller hur?) är att jag inte vet vad jag vill göra, vad jag vill arbeta med alltså. Jag tycker det är helt okey att inte veta det vid 24 eller 50, men problemet är att jag är en sådan tjej som VILL veta vad jag vill göra. Jag vill ha ett mål. Jag vill ta mig dit och jag vill vara någolunda nöjd med det. Och åren går, det här har jag grubblat på i sex år nu. Sex år.

Sveriges främsta modeillustratör Liselott Watkins ställer ut på Riche, med venissage imorgon lördag. Hon här här gått ifrån att måla sina vänner till att avbilda kurviga, svartmuskliga italienskor.


Så ta en sväng förbi Riche efter demonstrationen imorgon!

Den baskisk-franska modeskaparen (och arkitekten) som hade sina största framgångar under 1960-talet förtjänar en hyllning.

Jag kom till Konsum trött, sjuk och grinig men gick därifrån utan att kunna dölja mina glädjetjut. Vad föranledde då denna humörssvängning? Jo, insikten om att framtiden är här och att den verkar ganska kul.



När vi skulle betala blev jag lite ställd. Var är kassorna? Man är borta fem månader och kommer tillbaka till en helt förändrad verklighet! Nästan alla kassor var nämligen borta (och stängda), så vi var hänvisade till dessa gör-det-själv-kassor. Och de var hur fiffiga som helst! Och roliga. Och lätthanterade. När jag stod och pillade med kameran (för att föeviga denna science fiction-mojäng) blev maskinen till och med otålig och påminnde mig att ta kassen. Coolt va? Jag är helt såld.

Nu ska jag passa på att tycka synd om mig själv igen. Bloggen är ett bra forum för gnäll tycker jag. Så låt oss börja. Jag är sjuk. Jätteförkyld faktiskt. Jag borde ligga hemma under täcket och dricka te. Men idag fick jag stressa till jobbet och öppna butiken, när jag egentligen skulle börjat två. Nu står jag ensam i en jeansbutik utan varken jeans eller kunder. Jag har varken varit på lunchrast eller på toaletten. Och så här ska jag stå till klockan åtta. Till råga på allt så ska min pojkvän överge mig för tredje kvällen i rad. Och med min otur kommer jag väl få jobba 10-20 ensam imorgon också. Stackars mig. 

Om jag längtar tillbaka? Jo.

Jag skulle ha börjat klockan två, men nio i morse ringer min chef (och väcker mig) och berättar att jag måste öppna butiken. Han frågar inte, han informerar. Han säger att jag inte behöver stressa men tillägger att jag kanske inte ska sminka mig i fyra timmar...

Han misstar mig tydligen för någon annan. Blondinbella kanske? Häromdagen skrev hon nämligen i sin blogg att "jag älskar att titta mig själv i spelgen och se hur snygg jag är och jag älskar att pilla med mitt hår, stå och fixa med ögonfransarna i en halvtimma".

Drack för några timmar sedan tre glas svart O'boy i snabb följd. Jag mår fortfarande illa. Inget gott som inte för något ont med sig, eller? Förrutom att bli mätt och illamående så blev jag också väldigt nostalgisk. Högstadiet passerade i revy och jag kunde för min intre röst höra mina och C:s långa samtal vid hennes eller mitt köksbord. Gamla goda tider helt enkelt.

Karin Dreijer Andersson från The Knife släpper ett soloalbum under namnet Fever Ray. Videon till första singeln med namnet "If I had a heart" går att se på DN:s hemsida och verkar lovande. Debuten släpps 18 mars. Spännande.



Dessutom jobbar The Knife på en opera baserad på Darwins teorier om arternas uppkomst. Operan "Tomorrow in a year" med musik och libretto av The Knife  har premiär i höst. Även det spännande.

I julklapp önskade jag mig Stil & politik av Göran Greider och Barbro Hedvall, och fick den av pappa! Och nu är den läst. Man behöver inte vara särskilt intresserad eller insatt i varken stil/mode/trender eller politik för att uppskatta denna bok. Och den ger nya perspektiv åt både politiken och mode/modeindustrin. Dock hade jag gärna sluppit upprepningarna om att svenska politiker ska likna grannen (och inte visa sig förmer än någon annan med hjälp av kläder och accesoarer) medan sydeuropeiska politiker ska representera exklusiv, dyr smak. Jag fattade poängen första gången.

Jag fick en kommentar till inlägget om vansinnet i Israel/Palestina. En anonym person säger "fuck you" och tycker inte jag ska jämföra situationen i Gaza med Vietmankriget. Och det kanske jag inte borde, för ingen tragedi är den andra lik. MEN. Jag jämförde inte krigen utan uppslutningen vid demostrationerna mot dessa i Sverige och världen över.

Och om du inte gillar att jag köper kläder och tycker synd om mig själv så bör du nog läsa en annan blogg.

Nu ska jag, dunderförkyld, åka till Skärholmen och jobba. Vad har jag gett mig in på egentligen? Håll tummarna för att jag orkar stå upprätt.

Idag dödades 35 människor i israeliska attacker mot skolor som drivs av FN i Gaza. Hittills har 160 barn mist livet sedan offensiven inleddes.



Varför ser vi inte samma uppslutning kring demostrationer mot våldet i Israel/Palestina som under Vietnamkriget? Kom till Sergelstorg på lördag (10/1) klockan ett och visa att även DU tycker att detta blodbad måste upphöra!

Nu är vi hemma efter fyra underbara dagar i pappas hus. Vi har inte gjort många knop, men haft det väldigt lugnt och skönt. Nu ska jag försöka kompensera bristen på blogginlägg med en massa bilder.




















Vi tittade på film.


Och promenerade.


Och njöt framför brasan.

Från och med imorgon och fyra dagar framåt ska jag mysa här! I huset har vi inte internet, så antagligen blir det bloggtorka ett tag framöver. Men när vi kommer hem ska jag berätta vad vi har haft för oss.

Vaknade sent och har tittat på Vänner-maraton på TV. Men vi tog en kort paus och gick och köpte kaffe och godis. Och nu blir det mer Vänner, detta tänker jag sluta med först när jag måste.





Ikväll blir det middag hos min pojkväns mamma och gamla vänner till dem. Och tidigt imorgon flyger jag och min pojkvän ner till Skåne. Jag känner mig ganska trött på fester osv så det ska bli skönt att komma ut på landet och bara ta det lugnt. Jag planerar att sova, läsa, plugga, promenera och umgås med pappa och pojkvän. Saknar man storstaden kan man ju ta tåget över till Köpenhamn, så det kommer verkligen inte gå någon nöd på oss. Jag längtar.

 
Årets nyårsoutfit...                                                     ... och förra årets.
 
Svart är tydligen 2009 års färg, eftersom alla tjejer på middagen var mer eller mindre klädda i just svart. Middagen var jättetrevlig och kocken J hade lagat underbar mat. Strax innan tolvslaget gick vi till ett berg i närheten från vilket vi hade utsikt över hela stan. Fram mot två-tiden började vi en lång resa in till stan och en fest på Kungsholmen. Det var omöjligt att få taxi och efter bussresa från Lidingö till Ropsten fick vi vänta på t-banan i nästan 30 minuter. Inte jättekul. När vi väl kom fram till festen var klockan kanske halv fyra och både jag och min pojkvän kände att det var hög tid att dra oss hemåt. Men kul har jag haft det.









Gott nytt år på er alla! Efter lite sömn ska jag ta tag i 2009.