allteanna

Häromdagen åkte jag hem från jobbet med tunnelbanan. Klockan var efter nio och jag var minst sagt trött. Jag hinner precis innanför dörrarna innan de stängs och tunnelbanan åker vidare. Jag sätter mig på första bästa plats. Har inte suttit ner på flera timmar. I slutet av tåget, där jag sitter, är det ganska fullt. Och jag är så trött. Jag orkar varken se eller höra människor. Så eftersom jag ändå ska vara i andra änden av tåget så reser jag mig och går längst bort i vagnen när tåget stannar på Slussen. Jag hittar en helt tom sittgrupp och slår mig ner. Skönt med lugn och ro och ensamhet efter en lång dag på jobbet. Jag slappnar av och njuter att tanken att jag snart är hemma. I halvsovande tillstånd märker jag plötsligt att en kvinna slår sig ner mitt emot mig. Hon höjer ena ögonbrynet och ger mig en förvånad blick. Sen ler hon. Det var samma kvinna som jag suttit mitt emot mellan Medborgarplatsen och Slussen innan jag flyttade mig. På hennes blommiga väska (i plastduksmaterial) stod det "Not all bad girls wear black".