Gårdagens kändisspotting


Sibel Redzep från Idol.

Hoppas ni får en trevlig valborgsmässoafton

Usch, jag var så klantig igår, glömde datorn (därav bloggtorkan) och en massa andra saker på jobbet igår. Men det blev ganska bra tillslut för istället så packade jag en stor resväska och åkte hem till mamma. Eftersom resten av familjen spenderar långhelgen i Skåne, tänkte jag bli vasastansbo igen i några dagar.

Nu ska jag springa iväg till jobbet, vi hörs senare!

Puss på er

Nu har jag ätit upp allt gott hemma hos min pojkvän så nu är det hög tid att åka tillbaka till Stockholm. Skämt å sido, nu börjar en hysterisk trettondagars arbetsvecka. Det gäller med andra ord att bita ihop och ta en dag i taget. Får lite lätt andnöd när jag tänker på att jag inte kommer vara hemma innan klockan åtta de närmaste tretton dagarna. Och jag får en klump i magen när jag tänker på att detta infaller precis då min pojkvän äntligen har lite mindre i skolan och skulle kunna umgås med mig lite. Så jo, jag är lite bitter. Men de som påstår att jag inte jobbar och lever av min pojkvän har i alla fall fel. Ha!

Kom och förgyll min dag på Souk förresten!

Så är det

Nu när jag har haft så mycket att stå i har jag helt försummat Toves blogg. När jag nu satt och uppdaterade mig på hennes liv så såg jag att jag blivit utmanad. Utmaningen består i att visa innehållet i sin väska. Här kommer den ocensurerade verkligheten.



I min kamelskinnsväska från Kairo har jag kalender (rosa detta år), plånbok från Mango, gammal mobil från Samsung, nya fina stickade vantar från mamma, Ipod (present från min pojkvän, fast han har snott hörlurarna så den är obrukbar sedan några månader tillbaka), näsdukar (alltid bra att ha, eller hur Tove?), två nyckelknippor med tillhörande rosa band, Lipsyl, Handkräm (present från L), necessär, solglasögon och rosetthårspänne. Och just det, en liten påse med två svarta knappar, oklart var de härstammar ifrån.


Jag dricker inte ens kaffe

Jag och syster gick till Vurma för fika, kaffe och diskussioner om äktenskapets betydelse och innebörd i dagens Sverige. Intressant. Jag vill prata mer och oftare med henne. Vi ser så olika på vissa saker och det är riktigt intressant. Sen tog jag mig hemmåt med några stopp på vägen.

Jag har tänkt på en sak. Jag undrar om det händer att kunder i mataffären tar en läsk från hyllan, dricker den i ett hörn och sedan går och pantar? Kan någon ICA-anställd upplysa mig? Det måste ju förekomma. Eller?



Jag har förresten köpt underkläder idag och gjort sådana sanslösa klipp. Känner mig som en riktig proffsshoppare. Blev dessutom väldigt sugen på en bikini jag hittade, men tänk om det inte blir någon sommar att tala om i år heller? Då kan jag lika gärna ta mig gamla. Att chansa eller inte chans, det är frågan. Funderade också ett tag på om jag inte ändå behöver en rosa espressobryggare, men insåg tillräckligt snabbt att vi redan har en espressobryggare och två pressobryggare. Det får räcka intalar jag mig själv. Och våra tre kaffeserviser motiverar inte fler inköp av kaffedon. Icke.

Bröt ihop lite grann, men nu sitter jag på tåget till Uppsala och försöker ta mig samman. Det går ganska bra.

Allt på burk är gott, som jag brukar säga


Vet ni vad jag älskar? Kronärtskockor. Har bara testat varianterna på burk, men funderar på att ta det stora steget till den färska varan. Är det någon som vet hur man tillagar dem?

Utskriven!

Hon är hemma! Hon är kry! Hon är pigg! Så pigg att vi promenerade från S:t Göran hela vägen hem. Det ni. Nu verkar det bli fika för hela slanten (hon säger att hon vill se folk). Ja jag säger då det.

Vi är inte bortskämda, vi är svikna



Läste ni recentionen av Gustav Fridolins bok "Blåsta. Nedskärningsåren som formade en generation" i DN för några dagar sedan? Tankegångarna var intressanta tycker jag i alla fall. Man kanske skulle se till att läsa den. Men vad tycker ni, är vi åttiotalister en sviken generation?

Jag fick nästan tårar i ögonen när han pratade om rätten till arbete. RÄTTEN.

Det bästa med Mörby är utsikten del 2



Skulle ha tagit en after work med S-L, men det blev inte av. Det tycks ligga en förbannelse över detta. När det inte är hon som måste ställa in så är det jag. Tror vi har försökt att ses i över två månader nu. Skrattretande faktiskt. Hoppas det blir av nästa vecka istället.

Kajsa blev inte utskriven idag heller men har åtminstone fått en diagnos, njurbäckeninflamation. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgon men det vill till att läkaren tycker att det har vänt, att hon är på bättringsvägen. Hon hade i alla fall ätit en hel måltid idag och det är ju alltid ett gott tecken. Hoppas, hoppas, hoppas. Jag är ledig imorgon så jag hoppas hon blir utskirven då så jag kan hjälpa henne hem.

Förövrigt. Köpte vindruvor. De hade möglat. Jag är fruktansvärt besviken.

Det bästa med Mörby är utsikten



Nu åker jag till jobbet, kom och hälsa på i butiken på Biblioteksgatan om du har vägarna förbi!

Jag saknar långpromenaderna



Om några dagar befinner sig hela min familj i Skåne, men inte jag för jag ska JOBBA. Ibland vore det väldigt skönt med ett mer flexibelt jobb, ett jobb man kan komma och gå lite som man vill (så länge man har gjort sina arbetsuppgifter) och där man kan ta ledigt i några dagar utan flera månaders framförhållning. Och ett jobb därä man framförallt hade råd att vara ledig. Det vore härligt. Men, men, i dessa tider ska man väl vara glad att man har ett jobb överhuvudtaget.

Min lillasyster får inte vara sjuk


Pia Johansson blev dagens kändis när hon steg in i butiken pratandes i mobiltelefon.

Jobbat, jobbat, jobbat som vanligt. Efter jobbet åkte jag raka vägen till S:t Göran för att hälsa på lillasyster. Hon hade alldeles för höga infektionsvärden (?) så hon fick inte åka hem idag. Stackaren sa att hon börjar gråta om hon inte blir utskriven imorgon så vi får hålla tummarna. Håll tummarna.

50-årskalas




Jag uppskattar verkligen fester där man får ha skor inomhus. Här skymtar K, mamma och C.


Min stora idol Lotta Külhorn var också på festen.

50-årsfesten var mycket rolig även om det, som vanligt, blev en tidig kväll för min del. Men innan jag gick hann jag bevittna ett par kortare tal, uppträdanden och allsång. Festligt var det och ännu festligare är det säkert så här dags.

Nu ska jag sova för imorgon jobbar jag hela dagen. Ni kan ana att jag längtar till på tisdag då jag har min första lediga dag efter en tuff sjudagarsvecka.

Sjukhus

När jag mötte mamma på Odenplan idag efter jobbet sa hon något som fick mig tappa andan, hon sa att min syster ligger på sjukhus. En tuff och envis förkylning har satt sig på njurarna och hon tvingades åka till akuten. Nu är hon inlagd för att få antibiotika intravenöst (heter det så?) men blir antagligen utskriven imorgon. Och det behöver ju inte vara så dramatiskt att ligga på sjukhus, men för mig är det det. Sjukhus är läskiga och om man ligger på sjukhus har något läskigt hänt eller något läskigt kommer hända. Sjukhus är alltså läskiga. Punk. Fram till nu har ingen annan i min direkta familj än jag själv legat på sjukhus. Det är såklart jättebra, men det gör att nu när min lillasyster är inlagd så känns det extra dramatiskt och obehagligt. Stackars lilla. Jag hoppas verkligen hon mår så mycket bättre imorgon att hon får komma hem. Sjukhus är nämligen inte bara läskiga, de är långtråkiga också.

Sneakpeak av guldlampan



Innan jobbet hann jag springa förbi NK och köpa den första nya saken till lägenheten. Synd bara att det är över två månader till inflyttningen...

Nu bli det middag hos mamma med ett par släktingar, sen fest.

Kanske håller jag bara på att bli gammal

Igår kväll på väg hem hamnade jag förresten i en rejäl dispyt med två yngre tjejer. När den ena hade lagt siin femte stora loska på tunnelbanegolvet så blev jag rejält irriterad och sa till. Hon hävdade att det var som att spotta på marken, men jag är inte beredd att hålla med och fick medhåll av en annan tjej i tunnelbanevagnen. Vad tycker ni? Ät det ok att sitta och spotta upprepade gången i tunnelbanevagnen?

Nu ska jag iväg och jobba på båten med pappa och syster. Sedan ska jag jobba och på kvällen blir det 50-årsfest.


En smått hektisk dag

Började dagen med att tvätta min pojkväns fönster, Jag har tvättat fönster förut. Och det brukar gå bra. Ibland tvättar jag pappas fönster och han har alltid blivit nöjd. Men av någon anledning blev det uruselt. Riktigt dåligt.m Det blev inte bra alls och det var inte roligt. Efter det misslyckade fönsterputsandet sprang jag till tåget för att åka till Stockholm och jobbet. Hade hoppats på en hektisk dag i butiken i och med löning men ruschen uteblev, antagligen på grund av det fina vädret. Efter jobbet konkade jag all packning hem till O och I där det vankades förlovnongsfest. Det blev grillning på deras gård och stämmningen var på topp. Men min pojkvän var kvar i Uppsala och pluggade och jag kunde inte helt slappna av. Jag har aldrig förrut umgåtts med min pojkväns kompisar helt själv. Kul men läskigt. Väntade på att någon skulle utbrista "vänta, du ska inte vara här! O är ju inte här så då får inte du vara det!". Något sådant uteblev lyckligtvis. Jag hade jättetrevligt men var tvungen att åka hem relativt tidigt eftersom jag ska upp klockan åtta imorgon.

Ögonlocken är tunga, måste sova.

En tanke innan läggdags



Har precis sett klart Bonjour Sagan, filmen om Francoise Sagans liv och slås av hur många kända kvinnor som delar samma tragiska levnadsöde, t ex Edit Piaff, Frida Khalo, Marylin Monroe m fl.

Dagens lunchutsikt





Eftersom lunchrummet var igenbommat i butiken på Biblioteksgatan fick jag en bra anledning att äta ute. Jag tog första bästa och hamnade på fiket mitt på Norrmalmstorg.

Nu har jag precis kommit fram till Uppsala och nu väntar vin, snacks och film.

Sweet 16



Igår morse på väg till jobbet (jobbade i Souk) gick jag förbi H&M på Drottninggatan (jag tänker inte ens försöka att förklara vilken, eftersom de finns ca 10 H&M-butiken inom en sträcka av ca 40 meter på den gatan) och blev påmind om Matthew Williamsons kollektion för H&M som släpps idag. Ska bli spännande att se, men jag ska erkänna att jag blivit lite besviken på designersamarbetena de senaste åren. Men skinnjackan på bilden skulle jag gärna prova. Fast jag har på känn att jag inte passar i skinnjacka.

Igår träffade jag två I också. En av dem lunchade jag med, det var mycket trevligt trots att jag fick magknip sen av att jag slängt i mig maten, Den andra I fyllde 16 år så efter jobbet skyndade jag mig till ett kalas i rosa, härligt.

Nåväl nog ordbajsat för denna gång. Om ett par timmar ska jag till jobbet (Biblioteksgatan idag) och ikväll bär det av för en blixtvisit i Uppsala. Hoppas ni får en bra dag, vi hörs.

Reashopping



Idag sålde jag två kavajer till Elisabeth Höglund. Det ni.

Försöka går alltid

Jag funderar på att helt sluta köpa nya kläder. Eller för att förtydliga, endast köpa second hand. Med undantag från arbetskläderna, jag måste ju jobba i kläder som säljs i butiken. Eller jag vet inte. Men det känns inte lika mycket som hets- och vansinneskonsumtion att köpa kläder som inte är nyproducerade. Att köpa fullt dugliga begagnade kläder istället för att de slängs.

Det är en fin tanke om inte annat.

Högst upp på min önskelista



Att låna bil och pojkvän och köra till Grafikens Hus i Mariefred och titta på Karin Mamma Andersson-utställningen.

En hästtjej



Visste ni att jag var en fanatisk hästtjej när jag var yngre? Det är i och för sig ingenting ovanligt, jag skulle uppskatta att ca 80 % av alla tjejer i min mellanstadieklass red. Jag tycker det är fruktansvärt kul och härligt att rida, men får sällan tillfälle numera. Så idag tog jag steget och la ut min ryktbox på Blocket. Jag vill inte ens veta hur många veckopengar som las på alltifrån hovfett till rovborste. Men, men, förhoppningsvis får någon annan nytta av sadelsåpan och pannborsten.

With a little help from my friend


Vardagsrum.


Vår port till vänster.


Sovrum. Bakom dörren med spegeln döljer sig en fantastiskt stor garderob.


Utsikt över innergården.

Här ska vi alltså bo om några månader!

Han behöver uppenbart semester

Nu ger jag upp med den här satans Adobe-filen och åker hem till pappa. Vi ska rensa hans vind. Det blir pappa-häng för andra gången idag för efter en blixtvisit på jobbet åkte jag till pappas jobb och snackade lite och drack varm choklad. Men nu står som sagt rensning av hans vind på schemat.

Sa jag förresten att jag stötte på en ytterst otrevlig gubbe på Hemköp förresten? Det gjorde jag. Vid kassorna kunde jag inte bestämma mig vilken kö jag skulle välja. Ingen stod bakom mig så jag ställde mig lite mitt emellan köerna. Plötsligt kommer det ett par och kvinnan frågar mig vilket kö jag står i. Jag bestämmer mig på en gång (för även jag inser att man inte kan stå i två köer om det står folk bakom) och säger vilken kö jag står i samt flyttar mig mer åt det hållet. Men ändå så lackar hennes surpuppa till man och säger "Man kan fan inte stå i två köer!" och knuffar till mig när han går förbi. Snacka om någon som behöver semester.

Mörby by night





Solnedgång i Mörby, inte fy skam eller hur?

Vet någon förresten hur man sparar bilder som är i Adobe-dokument? Jag vill visa er bilder på lägenheten men det verkar omöjligt. Men jag är som sagt inget datasnille, så någon av er kanske har en lösning?

Nu ska jag gå och fixa en sak på jobbet, sedan får vi se vad jag tar mig till. Vi hörs senare.

Jag vågar inte ens stå nära fönstret


Sjunde våningen.

Fick en tvångstanke och måste skriva detta. OM, OM ni skulle hitta mig död nedanför höghuset i Mörby så är det INTE för att jag tagit självmord utan för att jag gått i sömnen och ramlat ut ur fönstret. Bara så ni vet. Vill inte att mina nära och kära ska tro att jag var så olycklig att jag inte ville leva längre. För det vill jag, livet har nog knappast varit bättre än nu.


Jag älskar dig

Har jag förresten sagt att min pojkvän har varit snusfri i över sex månader nu? Tydligen är han lika sugen nu som då, men han kämpar på och det tycker jag han ska vara riktigt stolt över. Det är fantastiskt att han inte trillar dit igen nu när han har så mycket att göra och är så stressad. Han är tuff.

I natt jag drömde...

Jag har ett förråd på Sveavägen (i gatuplan) vid McDonalds. Jag ska flytta och förrådet ska tömmas. Till hjälp har jag mamma, pappa och syster. När vi fyllt bilen och  tömt ungefär halva förrådet ser vi en vit nedgången sportbil från 80-talet. Den står längst in i förrådet och har skyddande tyg över sig. Plötsligt kommer jag på något som jag lyckats borttränga under de tre år jag haft förrådet. Nämligen att jag sett en människofot under bilen. Jag minns nu hur det hade tagit flera veckor att bli av med den mentala bilden. Jag hade blivit så chokad då att jag hade låtsats som ingenting. Men nu kom jag alltså ihåg allt.

Och jag säger till min syster att det verkar vara en fot som sticker ut under bilen. Hon går fram och drar helt sonika av skon på foten. Skon ser ut att vara i herrstorlek men modellen är kanske mer för kvinnor. Och det går upp för mig att det ligger en död människa några meter framför mig. Chokad reagerar jag som förra gången, jag låtsas som ingenting. Min syster har åkt iväg i mammas bil och jag försöker stänga förrådet. Det var krångligt och jag gör hela tiden fel. Men tillslut är det stängt. Men precis när jag ska gå för att sätta mig i pappas bil, åka hem och förhoppningsvis glöma allt vad lik heter så märker jag att dörren till förrådet har börjat brinna. Jag försöker kväva elden genom att slå på den med min handskbeklädda hand men ingenting hjälper. Till och med min halsduk börjar brinna men den elden lyckas jag i alla fall släcka genom att lägga den i en snödriva.

Ingen i närheten har ännu märkt att det brinner och i panik småspringer jag till pappas bil som är parkerad vid Handelshögskolan. När vi kört några meter berättar jag att förrådet börjat brinna. Pappa vänder huvudet mot mig i passagerarsätet och tittar förskräckt. Jag lugnar honom genom att säga att vi redan tagit de viktigaste sakerna därifrån. Han verkar lugnad, men det är inte jag. Sakta men säkert inser jag nämligen vad som kommer hända. Brandkåren kommer hitta människoben i askan. Polisen kopplas in. Med hjälp av två telefonsamtal vet de att förrådet tillhör mig. Jag blir kallad på förhör. Ingen tror mig när jag säger att liket legat där hela tiden och att jag inte har något med det att göra. "Men varför satte du då eld på förrådet?" undrar förhörsledaren. Jag svarar att det inte var meningen och polisen tittar menande på varandra. Alla bevis talar mot mig.

Jag och mamma står utanför hennes port. Med gråten i halsen förklarar jag att jag riskerar ett stort antal år bakom lås och bom. Fängelse. Alla kommer tro att jag är en mördare. "Men tänk om de inte får reda på att det är mitt förråd?" säger jag något hoppfullt till mamma. Men hon svarar att det kommer de få reda på. "Men då hamnar jag i FÄNGELSE" säger jag i panik. Mamma kramar mig och säger att jag borde kunna få böter och att polisen borde inse att jag inte har något motiv och att jag därför inte har dödat människan under bilen. Jag funderar på att be att få ta ett lögndetektortest. Men använder de ens sådan utrustning i Sverige? Och vad ska O säga om den här härvan? Kommer det förstöra hans juristkarriär att hans flickvän blivit misstänkt för mord?


Sedan vaknade jag och kunde inte somna om. Sensmoralen i denna dröm verkar vara att ta tag i alla problem på en gång. Hittar du ett lik i ditt förråd när du flyttar in -ring polisen direkt.

Tiden går långsamt

För en sekund på jobbet idag glömde jag att jag inte bor på Vidargatan längre. Det kändes vemodigt. Jag hann se framför mig hur jag gick Sveavägen hem, svängde förbi min affär och sedan pustade ut i lägenheten. Jag älskade den lilla lägenheten, gatan och området. Inte för att det är något fel på Mörby, inte alls, men jag trivs bäst när jag bor några kvarter bort från människor jag älskar. Och även om allt funkar väldigt bra så känns det konstigt att veta att man bor någonstans tillfälligt. Man rotar sig liksom inte. Jag har till exempel inte hängt in ett enda klädesplagg i garderoben, allt ligger fortfarande i resväskan. Och det är lika bra att vara mentalt inställd på att jag inte ska bo här så länge, för det kan jag ju inte. Men jag ska erkänna att jag forfarande känner mig lite matt av tanken på att flytta snart igen.

Och det är ju fortfarande över två månader till vi kan flytta in i vår nya lägenhet. Jag ser fram mot att packa upp allt, fixa den precis som vi vill ha den och riktigt bo in oss. Jag är fruktansvärt otålig.

Jag skulle så gärna visa er någon bild från lägenheten, men jag har fortfarande inte lyckats skaffa någon. Jag jobbar på det.

Nog pratat

Min pojkvän åkte till Uppsala nu på morgonen och ingenting känns tråkigare än känlan att man inte hunnit ses på hela helgen. Men jag hoppas kunna åka dit på onsdag kväll efter jobbet och stanna till fredag morgon. Om en vecka har han visning av sin lägenhet och då måste den ju glänsa. Så jag tänkte slå två flugor i en smäll och kompinera umgänge och städning.

Nog pratat om det, nu ska jag i alla fall dra iväg till jobbet. Vi hörs senare.


Imponerad





Efter en sen middag (var tvungen att stanna kvar och städa upp butiken till kockan sju...) åkte jag till Riche där min kompis spelade live. Det var himla coolt må jag säga. Jag är mäkta imponerad och ser fram mot nästa spelning. Men det blev en tidig kväll, ska jobba hela dagen imorgon med.

God natt på er!

Jag har inte så mycket att skriva idag



Det blev en lugn kväll med pojkvännen och familjen Soprano. Helt i min smak och skönt med tanke på att jag jobbar heldag imorgon.



Såg förresten Hasse Aro idag på Wasahofs uteservering (eller om det kanske var Musslan...).

13.00-19.15

Nu ska jag svida om från mjukisbyxor till något mer representabelt och dra iväg till jobbet! Hoppas ni får en bra dag!

Jubileum



För exakt ett år sedan började jag blogga. Så här lät det då:

"Det blev... en blogg!

Ja, då har man tagit steget, nu är man en av alla dem som bloggar. Känns lite skrämmande. Så varför har jag egentligen börjat? Min pojkvän tycker jag är helt knäpp, och jag kan väl erkänna att jag har mina invändningar själv. Töntigt nog handlar det nog till stor del om ett behöv att skriva av sig titt som tätt. Det är ju inte alltid som folk runt omkring en har lust att lyssna. Ja, ja, jag ska inte börja analysera det här utan bara konstatera att här är den, min blogg.

Vad jag ska skriva om vet jag inte riktigt ännu. Kanske vad som har hänt under dagen eller vad som cirkulerar i mitt huvud. Vi får se. Återkommer när jag vet."


Och jag är väl fortfarande kvar i dessa tankar, jag vet helt enkelt forfarande inte vad bloggen ska handla om, vad jag ska skriva. Men det blev en blogg i alla fall. En blogg som skänkt mig mycket glädje (och varit ett underbart tidsfördriv). Och trots att jag inte har många läsare, så ökar antalet sakta men säkert för varje månad (tack för att ni finns!). Sådant gör mig otroligt glad, likaså era kommentarer, snälla som elaka (även de som får mig att gråta). Ibland har jag blivit missförstådd men jag har också i bloggen fått en möjlighet att förklara mig och berätta hur jag tänker. Ni kan räkna med ytterligare ett år med ca 2,3 blogginlägg per dag.

Så hipp hipp hurra!

Fika med mamma



När man har separerade föräldrar måste man ibland välja vem man ska umgås med, men för det mesta löser det sig naturligt. Det är förvånansvärt sällan som middagar o s v krockar. Som idag till exempel. Kände att jag behövde lite föräldrasamvaro (och kände mig väldigt rastlös ensam i Mörby), men pappa är i Bryssel, så då blev det fika med mamma. Så det har jag gjort nu på kvällen.

Jag skriver som Linda Rosings 15-åriga dotter

Förrutom att skriva en blogg så läser jag en del bloggar också. Alltifrån kända människors bloggar, till kompisar och okända. Vissa läser jag varje dag, andra någon gång i veckan. Och det händer att jag slubblar in på en blogg jag inte gillar. Det kan handla om språket, formen, jargongen, personen eller rätt och slätt innehållet. När det händer så har jag lärt mig något, nämligen att jag inte ska klicka in på den bloggen igen.

Men aldrig någonsin har jag stört mig så till den milda grad på en blogg att jag spenderat min tid och ansträngt mig för att skriva en elak kommentar. Aldrig. Det skulle inte falla mig in. Jag vet bara, som sagt, att jag inte kommer läsa just den bloggen igen.

Så nu undrar jag, vad är det som folk stör sig på så oerhört mycket med min blogg? Vad är det som retar gallfeber på vissa och som gör att de bryr sig om att skriva elaka kommentarer? Jag menar det måste ju vara något som är allvarligare än det som de faktiskt kommenterar. För inte kan väl någon på allvar bli upprörd över att jag skämtsamt skriver att jag SHOPPAT en lägenhet? Eller att jag packade ner halva min lägenhet i Konsumkassar när inget annat stod till buds? Eller tycker att jag är en dålig flickvän när jag väljer att jobba för att förhoppningsvis få en anständig lön? Och vem bryr sig om att kommentera min rumpa eller förutsätta att jag bara shoppar och lever av min pojkvän?

Alla dessa kommentarer (och många fler) bygger på falska antaganden och är uppenbart inte skrivna av personer som känner mig väl. De är skrivna av personer som av okänd anledning stör sig oerhört på mig och min blogg. Och det kan inte handla om Konsumkassar, det är helt befängt, det måste vara något större och allvarligare som fungerar som nagel i ögat på folk. Så vad är det? Kan någon vänlig själ snälla berätta.

Kärlek vid första ögonkastet



Sissela Kyle kom in i butiken idag, verkade på gott humör och bar fräcka shorts och knästrumpor.

Den andra systern Boleyn



Härom kvällen hyrde förresten jag och min pojkvän filmen Den andra systerna Boleyn med bland andra Scarlett Johansson och Natalie Portman. En spännande film och det är ju alltid härligt med ett kostymdrama, men det är nog ingen film som kommer etsa sig fast på näthinnan. Så se den för de fina klänningarnas skull och för inblicken i den engelska överklassens och hovets problem och intriger i 1500-talets England.

Uppsala-Stockholm





Sitter i skrivande stund på tåget tillbaka till Stockholm. Från mål- och städjobb till butiksjobb. Så om du har vägarna förbi så kom och säg hej, jag jobbar i butiken på Biblioteksgatan till kvart över tre.

Imorgon är det jubileum, kan ni komma på vilket?

Jag sitter på en parkbänk i kvällsbrisen

Jag valde att jobba såklart, sådan är jag och så kommer jag nog alltid att vara. Sen är det förstås extra svårt att säga nej när man är helt ny på ett jobb. Och när någon behöver avlastning för att inte gå in i väggen.

Det börjar bli för kallt.

Dagens dilemma



Dagen har bestått av en tur på stan här i Uppsala, där jag hittade två second hand jackor som fick följa med hem (den ena i 60-talsstil och den andra i 80-talsstil, båda i blått). Sedan jag kom hem har jag ägnat mig åt garderobsmålning. Den skrovliga väggen i garderoben slukade färg, så jag kunde tyvärr inte måla taket två gånger. Men det spelar nog ingen roll, det ska ju bara se fräscht ut till visningarna. Det behöver inte vara perfekt.  

Nu till dagens dilemma. För några timmar sedan ringde de från en av våra butiker och frågade om jag kunde hoppa in och jobba imorgon. Jag sa nej eftersom jag och min pojkvän bestämt att vi ska vara här i Uppsala måndag till fredag för att fixa i lägenheten. Och igår var jag ju inte till någon vidare hjälp eftersom jag fick sätta mig på tåget tillbaka till Stockholm för att lösa ett krisläge på jobbet (två tjejer magsjuka i samma  butik). Så jag tänkte att det fick räcka, att jag ska vara här till fredag som det var sagt. Men för ett par minuter sedan ringde butikschefen i en annan butik och vill att jag ska hjäpa till där imorgon. Hon har jobbat 12-timmarspass de senaste dagarna och ville inte använda sin lediga dag till att hoppa in och jobba för en sjuk tjej. Och det har jag all förståelse för. Så jag borde tacka ja och vara glad för extrapengarna det genererar. Samtidigt har jag verkligen sett fram mot att vara här i Uppsala och fixa och dona och sedan åka tillbaka i bilen med min pojkvän på fredag. Jag vet inte hur jag ska göra. Vad tycker ni?

For your information

 

Jobbade i butiken på Biblioteksgatan idag och hann med att se både Linn Gustafsson (som var där för ett presslån) och Kenza (som letade blå, taight klänning). Bra att veta va?

Sitter nere på lagret

Nyheten är inte vad jag bloggar utan var jag bloggar.

Mobilt bredband

Sitter på tåget till Stockholm och använder mitt MOBILA BREDBAND, kan inte släppa det riktigt, det är ju så coolt! Hade planerat att fixa en massa i min pojkväns lägenhet i Uppsala, men kunde inte tacka nej till jobb. Förhoppningsvis kan jag åka tillbaka till Uppsala i kväll eller imorgon kväll. Vi får se. Ska försöka betala handpenningen på lägenheten på lunchen också, visst ligger det ett Handelsbankenkontor på Norrmalmstorg?

Försöker att inte nedslås av konstiga och elaka kommentarer, men det är inte alltid lätt.

Element



Annandag påsk betyder tydligen att färgaffären är stängd, vilket resulterade i att jag fick slopa målning av garderoben idag. Istället tog jag mig an elementet i hallen, så jag gick inte sysslolös. Ser det inte rätt bra ut efter första strykningen? Utan att riktigt erkänna det för någon (för att slippa riskera onödigt mycket uppdrag) så älskar jag att måla, särskilt mindre ytor, pilliga saker. Att måla med roller är inte riktigt min grej, men element, lister, pinnstolar och sådant är ju mysigt att pula med. Man kan sitta och måla i lugn och ro och bara tänka. En rejäl (och ibland mycket behövlig) kontrast till mitt jobb. Dock bör tilläggas att jag avskyr allt vad förarbete heter, särskilt att slipa. Det får gärna någon annan göra, sedan kan de sätta en pensel i min hand så tar jag vid där de slutade.


Nu vet ni det. Detta är vad jag kallar elementär information.

Förlåt.


Annandag påsk

Nu befinner sig jag och min pojkvän i Uppsala. Vi har hunnit med en hel del hittills idag. Bland annat packat bilen full i Mörby, handlat, åkt förbi B och hämtat en lampa, stannat hos mamma för att lämna och hämta prylar och sen, tillslut, raka vägen till Uppsala (med ett obligatoriskt fikastopp såklart). Väl i Uppsala skulle bilen packas ut och sen i med en massa grejer som skulle till återvinningsstationen. Nu har vi precis ätit lunch och snart bär det av till färgaffären för i eftermiddag stundar målning av garderoben. Spännande va?

Incidenter

Idag hände tre mer eller mindre konstiga saker. Jag tar det i kronologisk ordning.

Incident ett. På tunnelbanan på väg till jobbet frågade den unga killen som satt mitt emot mig om han fick ställa en fråga. Det fick han såklart, vilket följdes av en harang om hans kärleksproblem och frågor om hur jag tyckte att han skulle göra. Jag försökte ge råd så gott jag kunde, sa lycka till och gick av tunnelbanan.

Incident två. På väg från jobbet hem till pappa går jag förbi en äldre man på Nortullsgatan varpå han yttrar följande "Du är vårtjejen nummer ett! ". Jag ler lite men fortsätter gå, tänkte att det var en ganska fin komplimang. Men han fortsätter "Om jag vore 74 år yngre skulle jag släta över dig...du får mig att tänka på sex". Jag låtsades inte höra.

Incident tre. Fortfarande på väg hem till pappa. På Odenplan sitter vad som ser ut att vara ett något äldre missbrukarpar. Helt plötsligt skriker (och då menar jag SKRIKER) kvinnan "Du bara skita på mig, du bara skita på mig" varpå mannen svarar "Nej, jag skiter inte på dig"

Mot känsrollerna på alla nivåer



Gårdagen började med att  jag och min pojkvän åkte till NK för att spana in en lampa som vi vill ha. Den visade sig vara affordable, trots att den var av 18 karat guld (!). Sen gick jag till jobbet där mamma dök upp med varsitt påskägg till mig och min pojkvän. Hon är gullig hon. Dessutom var ägget med hönsmamman till min pojkvän och ägget med tuppen till mig... Mamma kämpar mot könsrollerna på alla nivåer.

Efter jobbet vankades det påskmiddag hos E med familj, det blev ägg och lax och annan vårig mat. Mycket trevligt. Sen när jag kom hem fick jag ett jättefint påskägg av min pojkvän (det på bilden). Han är ju för gullig.

Botten är nådd

Chefen: "Din klänning är inte för lång i alla fall".
Jag: "Nej, ha ha..."

Solen skiner

Nu ska jag iväg och jobba i SOUK (kom förbi om du är i krokarna). Sen blir det påskmiddag hos E, det ska bli trevligt. Har inte ens känt av att det är påsk ännu. Men jag och pappa åt faktiskt varsitt ägg till lunch igår när jag tänker närmare på saken. OCH jag har fått påskpresent av både B (härliga grejer från Body Shop med mangodoft) och min pojkvän (en halv tröja). Så jag ska inte klaga. Verkligen inte.

Långfredag på båten i bilder


Jag och pappa åt lunch på bryggan i solen.


Båtar på rad i Årstaviken.




Jag kämpade med rubbing på propellern.


Glad Påsk



Någonstans mitt i all lägenhetscirkus har jag glömt bort att det är påsk, så glad påsk på er kära läsare! Hoppas ni får stora påskägg och lite ledighet.

Nu ska jag strax möta upp pappa, vi ska åka till båten och göra den klar för sjösättning. Vi hörs senare!

De ofrivilliga



Den bästa svenska filmen på år och dar. Har du inte sett den, gör det. Den här filmen vill du inte missa.

Med Ruben Östlunds film och varsitt glas rödvin har jag och min pojkvän firat dagens lägenhetsköp, inte illa eller hur?

Mr Uggla



Såg Magnus Uggla på Hemköp i Mörby Centrum. Där håller han alltså hus en torsdagskväll.

Magnus: "...eller brukar vi skita i löken?"
Dotter: "vi brukar skita i den".

Helt perfekt

Idag har jag och min pojkvän shoppat en lägenhet för 2,6 miljoner... Sjukt va? Och så himla roligt för den är helt perfekt. HELT PERFEKT. Jag kan inte sluta le. Om några månader bor jag på Dalagatan... Det här blir så himla bra. Nu ska jag slappna av, för det har jag sannerligen inte gjort de senaste veckorna.


Från koja till slott

Hjälp. Jag verkar tro att jag är stormrik. Budat som en galning. Och imorgon skrivs kontraktet.... Nu får inget oväntat hända, för jag tar som vanligt ut allt i förskott.


Jag firar i Mörby ensam med en flaska bubbel...

Det absolut bästa





Mitt i all budgivningsstress och allmänt magsår igår gick jag och fikade med B på Mälarpaviljongen. I solen. Helt underbart. Det var det absolut bästa jag gjorde igår.

Efter fikat var det raka spåret till jobbet för att hämta nycklar, sen ut till Mörby för att hämta ett kvitto jag glömt, sen tillbaka till stan för att lämna stege och hämta en bänkskiva som jag och mamma sedan åkte till IKEA för att lämna tillbaka. När vi var klara på IKEA åkte vi hem till mamma (där det förövrigt var ungdomsgård), jag hämtade datorn och sen bar det iväg hem till Mörby. Lång dag.

Tisdagens kändisspotting



Idag såg jag och mamma Bodil Malmsten på tunnelbanan. Tror hon gick på på Mariatorget. Hon befinner sig alltså inte i Finistere just nu. Kan vara bra att veta.

Ursäkta röran, budgivning pågår

Har svårt att koncentrera mig,  jag och min pojkvän har nämligen högsta budet på en lägenhet som jag VILL HA. Så håll tummarna (jag vet att jag uppmanar er till detta ofta, men snälla..).

Dagens huvudbry

När bostadsmarknaden är hetare än på länge är det svårt att förstå att det är lågkonjuktur och finanskris (jag fattar att räntan har gått ner, men ändå...).


Allt är tillåtet

Jag har ju varit så uppe i flytten att bloggandet helt har kommit i skymundan. Jag kom på att jag till exempel inte har berättat vad jag gjorde i lördags kväll. Då träffades ett femtontal släktningar inklusive mig själv hemma hos mamma. Vi åt och drack och hade det allmänt trevligt. På de här middagarna får man prata hur högt man vi, hur mycket man vill och om vad man vill. Man får avbryta varandra, prata i mun på varandra, prata om varandra. Det mesta (om inte allt) är tillåtet. Det gillar jag.

So far

Hittills idag har jag hunnit med att flyttstäda, skicka paket, gå med grejer till mamma, gå med grejer till Stadsmissionen, gå till jobbet och skriva på ett papper och nu är jag tillbaka hemma hos mamma och tänkte pusta ut lite innan en lägenhetsvisning och sen åka hem (?) till Mörby.

Dessutom har jag fått veta en jättekul och spännande nyhet!

Söndagens kändisspotting



Såg Helena af Sandeberg på Vanadisvägen.

Flyttstäda

Nu ska jag springa iväg för att flyttstäda min lägenhet, vi hörs senare!

Matematik och siffror

Jag har aldrig gillat matematik, inte som den är utformad i skolan i alla fall. Anledningen är ganska enkel. Matematiktimmarna i ettan bestod till största delen av att klassen delades upp i två led och längst fram stod fröken. Paret närmast fröken fick ett tal att lösa och den som svarade rätt fick ställa sig längst bak i sitt led. Den som svarade fel var ute ur leken. Men för mig var det ingen lek. Jag ville så gärna svara rätt, göra fröken stolt. Men jag blev så nervös av pressen jag la på mig själv och att alla klasskamraters uppmärksamhet riktades mot de som skulle besvara mattetalet. Denna nervositet gjorde att jag sällan svarade först på talet och om jag gjorde det var det ibland fel. Jag hoppades alltid att jag skulle slippa ett tal med multiplikation eller division, addition eller subtration var att föredra. Då hade jag en chans att svara rätt först och göra mig själv och fröken nöjda.

Under hela lågstadiet bestod ofta matematiken av olika tävlingar. Och vartefter tiden gick gjorde jag allt för att slippa vara med. Jag skämdes så när jag inte klarade ett tal tillräckligt snabbt. Och jag tror att detta har påverkat min syn på matematik sedan dess. Jag har alltid försökt slippa. Har lagt ner minsta möjliga tid på detta ämne som ändå bara gör mig generad och får mig att känna mig korkad. Varför engagera sig i något som bara alstrar negativa tankar måste jag ha resonerat omedvetet. Lusten till ämnet var helt borta och inget i världen har sedan dess fått mig att känna tillfredställelse när jag löst ett tal (något jag förstått att andra kan känna).

Jag har alltså aldrig varit en matematikmänniska. Efter åren som ekonomiassistent har jag visserligen blivit lite av en siffermänniska, har ganska lätt för att memorera sifferkombinationer. Det är ju alltid något. Men vad jag framför allt gör är att göra mina egna "förklaringar" till sifferkombinationer. Hur då kanske ni tänker? Jo, ta till exempel sifferkombinationen 3656-6 (som står på en kartong jag just nu ser). Då fungerar min hjärna så att den automatiskt försöker hitta en anledning till varför det blivit just denna sifferkombination (för visst kan det inte bara handla om ett slumpmässigt serienummer?). Jag börjar alltså analysera talet (på mitt lilla sätt) och associera detta till mer begripliga saker än bara siffror.

Så här skulle en sådan analys gå till på sifferkombinationen 3656-6:
Sexan har en uppenbart framträdande roll. Tre sexor som i 666, djävulen. Sexorna är placerade symmetriskt i talet. Att ena sexan är placerad efter sträcket visar på den centrala rollen och att siffrorna bör läsas bakifrån. Förrutom sexorna består talet av en femma och en trea. Självklart är de ojämna tal, dessa är mer oharmoniska och passar alltså bättre med associationerna som framkallas av de tre sexorna, djävulen. Eftersom man uppenbarligen ska läsa talet bakifrån kommer femman före trean, vilket man i detta fall kan tolka som att djävulen har gjort att fem små snälla barn nu bara är tre. Alltså är talet 3656-6, helt naturligt och begripligt.

Ungefär så funkar min hjärna.

Bra

Nu bor jag i Mörby. Känns lite konstigt, men samtidigt inte. Jag har ju faktiskt hängt ganska mycket i den här lägenheten då min pojkvän och A fortfarande bodde här. Men nu bor jag här. Skumt. Men bra.

Flyttdag

Flyttdag idag. Mycket att bära, mycket att tänka på. Ska försöka klämma in en eller två lägenhetsvisningar också. Jag återkommer när jag är installerad i Mörby.

Isen smälter



Dagens kändisspotting; Christian Walz med son vid Årstaviken. Verkade vara på gott humör. Förklarade för den lilla sonen att han är tyngre än stenen han kastade på isen och att detta alltså inte är en garant för att isen inte brister om sonen går på den. Pedagogisk.

Vicky Cristina Bracelona



Har ni sett Woody Allens senaste film Vicky Cristina Barcelona? Jag och min pojkvän hyrde den igår kväll. Det fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Jag älskar ju Woody Allens filmer så jag har alltid väldigt höga förväntningar. Penelope Cruz var såklart strålande i rollen som den psykotiska och svartsjuka ex-hustrun, men alla skådespelarna glänste inte som hon. Att ge rollen som Cristina till Scarlett  Johanson känns väldigt självklart, men jag tycker ändå att det är synd att hon alltid spelar samma roller. Filmen var såklart mer än sevärd, men om det blir en modern klassiker som flera andra av Woody Allens filmen återstår att se.

Det är helt frivilligt

Men herregud. Är ni allvarliga, ni eller snarare du eller Anjelica (konstig stavning förresten) eller vad du nu vill kallas som kommenterar? Är detta något typ av practical joke? Jag menar, ingen vuxen människa håller ju på så här. Handlar det om en förkärlek för provokationer, en otrolig nyfikenhet eller bara ren och skär avsky? Och är det meningen att jag ska svara eller inte? Men eftersom detta är min blogg (tack gode gud) så gör jag som jag vill och väljer att svara.

Så, för det första så har jag absolut en rumpa. Ta på dig glasögonen om du inte ser det.

För det andra, om det gick att få tag på flyttkartonger vid Odenplan efter klockan nio på kvällen så hade jag självklart köpt det. Sen är det även så att böcker inte lämpar sig för flyttkartonger, det blir helt enkelt för tungt. Tråkigt att du är så bitter för att jag fick bra betalt för min lägenhet.

Och för det tredje, du behöver inte läsa bloggen om du inte vill.

Fredag

Nu ska jag stressa iväg till jobbet, hoppas ni får en bra dag! Vi hörs senare.

Det går ganska bra



Köparen får tillträde redan på tisdag, så innan dess måste jag hunnit packa ihop allt, flytta och flyttstäda. Stressigt värre. Men det måste gå. Därför ser min lägenhet ut som ett bombnedslag just nu. Förhoppningsvis går flyttlasset på söndag till A:s lägenhet i Mörby, men vissa frågetecken kvarstår så vi får se.

Förrutom att packa ihop lägenheten så har jag hängt med C. Vi satt i solen i Kungsträdgården och myste, våren är helt klart på väg. Det blev en massa lägenhetsprat eftersom både hon och jag är i flyttartagen.

Men sedan fem-tiden har jag alltså varit hemma och mer eller mindre effektivt försökt trycka ner en lägenhet i Konsum-kassar. Hur det går? Jo tack, det går ganska bra faktiskt.

Gårdagens kändisspotting

Doktor Alban på Sveavägen
Thomas Gylling på Humlegårdsgatan
Lars Olhy på Sveavägen

  

Shortsen

I lördags efter jobbet köpte jag alltså ett par shorts som ser ut så här;



Idag har jag förresten på mig jeans för första gången på länge. Men mina gamla Wrangler Joni är så mjuka så de åkte på idag.



Nu ska jag börja packa ihop min lägenhet (börjar med bokhyllan) och sen ska jag iväg och jobba en och en halv timme...

Inspiration, Karl Lagerfeld

 

Mer sådant

Nu har jag alltså i princip sålt min lägenhet. Kan ni fatta?! Inte jag. Det känns konstigt men samtidigt bra. Längtar efter att bo med min pojkvän. Köparen var väldigt trevlig också så då kändes det extra bra. Min lilla lägenhet har ju trots allt varit min borg. Min trygghet. Men inte så mycket längre. Förlåt att jag tjatar så mycket om detta, men det är liksom det enda som får plats i min hjärna just nu.

Var som sagt och jobbade i en och en halv timme innan det var dags att skriva kontrakt hos mäklaren. Kände att det var riktigt roligt att jobba där efter en veckas upphåll då jag bara jobbat på mitt gamla jobb (och hetsat över visningar o s v). Gillar verkligen de tjejer jag jobbar med och det känns skönt att börja komma in i rutinerna. Efter jobbet passade jag på att prova ut lite mer arbetskläder. Det blev en blå och en svart klänning. Älskar redan båda (på tal om kläder; Tove, jag visar bild på shortsen imorgon).

Efter kontraktskrivningen mötte jag upp I. Vi strosade runt lite på stan och åkte sedan hem till mamma för en härlig snyltmiddag och en massa vin. Jag kände att det var en sådan dag, en sådan dag man dricker rödvin en onsdag alltså. Vi hade härligt och pratade av oss alla tre lite. Mer sådant.

Nu ska jag ringa min pojkvän och sen sova.

En inte helt vanlig onsdag

Inga nya bud så i eftermiddag ska jag till mäklaren och skriva kontrakt. Det här känns ju helt overkligt. Dessutom måste jag flytta ut ganska omgående. Nu tankar, ny stress. Men just nu känns det mest bara roligt med all förändring, särskilt eftersom den ska leda till att jag och min pojkvän snart bor ihop. Gud vad jag har längtat efter detta. Man är ju nästan som ett skiljsmässobarn igen, man packar väskan och bor än här än där. Det ska bli otroligt skönt att slippa.

Jag har precis kommit hem från en underbar frukost med L och T på Vetekatten. Varför äter vi inte frukostbuffé ihop varje dag?

Nu ska jag byta om till arbetskläder, sedan bär det av ner på stan igen för jobb i 1 1/2 timme innan kontraktet ska skrivas klockan tre. Sen får vi se om I har lite tid med mig, hoppas.

RSS 2.0