allteanna

Jag ska upp klockan fyra imorgon. Fyra! På morgonen! Jag som börjat tycka att åtta är tidigt. Imorgon bär det nämligen av till London för att hälsa på min saknade syster. Det ska bli så otroligt kul att träffa henne och få en glimt av hennes liv där. Min pappa är och hälsar på Kajsa nu och åker hem först imorgon kväll, så helt oplanerat blir det en dag med hela (halva) familjen i London. Mycket trevligt. Hoppas man kan få med pappa och Kajsa till Tate imorgon. Jag har aldrig varit där och tycker att det är hög tid för ett besök.

Som vanligt har jag lite resfeber. Ni får skratta om ni vill, det är ju bara London jag ska till, men det är så mycket man måste tänka på. Som pass till exempel. Jag kommer nämligen från en familj där allt kan hända när man ska ut och resa. Att glömma, strunta i eller inte hitta passet är närmast vardagsmat. Att i panik försöka hitta någon som kan utfärda ett tillfälligt pass har både jag och Kajsa gått igenom. Taxibilar har kört i ilfart mellan Stockholm och Arlanda med pass som enda passagerare. Jag har rödgråten fått boka om biljetter (inte helt billigt visade det sig) för att åka en dag senare, då MED pass. Listan kan göras lång med traumatiska minnen. Allt detta har lett till att jag är minst sagt nojig så fort man ska utomlands, det är ju så mycket som kan gå snett liksom. Ett annat exempel är de trassel man kan hamna i om man inte växlar pengar på Arlanda, särskilt om man flyger till en liten flygplats. Jag har nämligen lärt mig den hårda vägen att inte alla växlingskontor utomlands tar kort. Listan kan som sagt göras lång på allt som kan gå galet om man inte stannar hemma i sin trygga vardag.

Men allt kommer gå smidigt imorgon. Eller..?

Det är lika bra att jag redan nu ber om ursäkt för den bloggtorka som kan råda under Londonbesöket.