allteanna

Min syster, Kajsa, pluggar i London för tillfället. Jag saknar henne som tusan. Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag inte att jag skulle sakna henne så mycket så snabbt. Jag trodde att det skulle ta ett par veckor innan det riktigt skulle märkas av att hon var borta, för vi är inte sådana systrar som ses eller hörs varje dag. Det känns inte alls bra att inte kunna ringa och träffa henne i tid och otid. Nu är jag kanske blödig men jag tror att vi står varandra närmare än vi tror, att vi är väldigt lika och olika på samma gång. En syster är ju inte som en vän, det finns så mycket mer man delar. Man växer upp ihop (på gott och ont) och har därmed en hel del gemensamma referensramar o s v. Med henne behöver man inte förklara vad man menar. Nu kanske det låter som att vi har världens finaste relation och det är ju inte riktigt sant. Jag och Kajsa är experter på att gå på varandras nerver och att hetsa upp varandra. Fast det är också sant att vid de tillfällen som vi själva har valt att ses så bråkar vi sällan. Summan av kardemumman är att det är himla lyxigt att ha ett syskon. Tack mamma och pappa för det!