Alexandria
Det blev en snabbvisit till Alexandria igår. Men innan vi kom iväg från Ramsis Station så hann en man fråga om han fick ta med sig mamma hem, "nej, tack" svarade jag på arabiska. Ett bra tillfälle att öva på min nyaste fras.
Ramsis Station.
Alexandriatåget.
Första klass verkade innebära ordentligt benutrymme.
Men inte rena fönster.
Åsna.
Alexandrias tågstation.
Vacker port i stationsbyggnaden.
Vi var framme först klockan tre och tvingades åka tillbaka med 18.15-tåget, så som ni förstår hann vi inte göra mycket. Första halvtimmen ägnades åt att försöka hitta en lunchrestaurang, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Äter inte folk i Alexandria? Till slut hittade vi löjligt billig (och god) falafel och både magar och sinnen blev bättre tillmods. Mätta gick vi till den norska arkitektbyrån Snöhettas nybyggda bibliotek. En helt fantastisk byggnad som lyckas med konststycket att vara vackert från alla håll och vinklar, både exteriört och interiört.
Staty vid det nya biblioteket i Alexandria.
Bibliotektet.
Medelhavet.
Glada poliser.
Bibliotektets interiör.
Det fanns även konst på biblioteket.
Tavla av ett av världens sju underverk, det 120 meter höga fyrhuset i Alexandria byggt ca år 297 f.k.
En "tidning".
En gammal tryckpress.
Alexandria visade sig vara en betydligt renare och mer "europeisk" än Kairo. Luften var friskare (inte så konstigt med tanke på att Alexandria ligger vid Medelhavet och inte vid öken som Kairo) och staden verkade röra sig i ett lugnare tempo.
När tåget tillbaka till Kairo rullade in på Ramsis station märkte vi att någon hade glömt en mobiltelefon på ett säte. Snälla som vi är tg vi med oss denna för att försöka återföra den till ägaren. Stort misstag. Att lämna in en mobil på typ 'lost and found' och sen kunna gå verkar inte vara ett alternativ i Egypten. Istället engagerades ett tiotal olika poliser och vi fick verkligen inte bara lämna in mobilen. Nej, innan vi fick gå var vi tvungna att skriva ett "brev". Men ingen verkade veta vad vi skulle skriva och huruvida det fanns något förtryckt formulär eller liknande. Så vi satt där och väntade och väntade på poliskontoret på Ramsis Station. Det talades i walkie-talkies och diskuterades. Ingen verkade veta hur denna situation skulle lösas. Vad gör man med en upphittad mobiltelefon egentligen? Till slut ringde denna mobil som låg på bordet mellan oss och konstaplarna. Ägaren ringde och kom till kontoret. Efter att han hade tackat oss trodde vi att det var fritt fram att gå. Men nej, ytterligare saker skulle diskuteras och konstaplar komma och gå. Till sist, utan att något till synes revolutionerande hade inträffat, fick vi gå. Äntligen. Då var klockan över tio och vi var trötta och hungriga. Så ett hett tips: försök inte vara snäll, lämna kvarglömda saker åt sitt öde, gå vidare och se aldrig tillbaka.
Where the action is.
Ramsis Station.
Alexandriatåget.
Första klass verkade innebära ordentligt benutrymme.
Men inte rena fönster.
Åsna.
Alexandrias tågstation.
Vacker port i stationsbyggnaden.
Vi var framme först klockan tre och tvingades åka tillbaka med 18.15-tåget, så som ni förstår hann vi inte göra mycket. Första halvtimmen ägnades åt att försöka hitta en lunchrestaurang, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Äter inte folk i Alexandria? Till slut hittade vi löjligt billig (och god) falafel och både magar och sinnen blev bättre tillmods. Mätta gick vi till den norska arkitektbyrån Snöhettas nybyggda bibliotek. En helt fantastisk byggnad som lyckas med konststycket att vara vackert från alla håll och vinklar, både exteriört och interiört.
Staty vid det nya biblioteket i Alexandria.
Bibliotektet.
Medelhavet.
Glada poliser.
Bibliotektets interiör.
Det fanns även konst på biblioteket.
Tavla av ett av världens sju underverk, det 120 meter höga fyrhuset i Alexandria byggt ca år 297 f.k.
En "tidning".
En gammal tryckpress.
Alexandria visade sig vara en betydligt renare och mer "europeisk" än Kairo. Luften var friskare (inte så konstigt med tanke på att Alexandria ligger vid Medelhavet och inte vid öken som Kairo) och staden verkade röra sig i ett lugnare tempo.
När tåget tillbaka till Kairo rullade in på Ramsis station märkte vi att någon hade glömt en mobiltelefon på ett säte. Snälla som vi är tg vi med oss denna för att försöka återföra den till ägaren. Stort misstag. Att lämna in en mobil på typ 'lost and found' och sen kunna gå verkar inte vara ett alternativ i Egypten. Istället engagerades ett tiotal olika poliser och vi fick verkligen inte bara lämna in mobilen. Nej, innan vi fick gå var vi tvungna att skriva ett "brev". Men ingen verkade veta vad vi skulle skriva och huruvida det fanns något förtryckt formulär eller liknande. Så vi satt där och väntade och väntade på poliskontoret på Ramsis Station. Det talades i walkie-talkies och diskuterades. Ingen verkade veta hur denna situation skulle lösas. Vad gör man med en upphittad mobiltelefon egentligen? Till slut ringde denna mobil som låg på bordet mellan oss och konstaplarna. Ägaren ringde och kom till kontoret. Efter att han hade tackat oss trodde vi att det var fritt fram att gå. Men nej, ytterligare saker skulle diskuteras och konstaplar komma och gå. Till sist, utan att något till synes revolutionerande hade inträffat, fick vi gå. Äntligen. Då var klockan över tio och vi var trötta och hungriga. Så ett hett tips: försök inte vara snäll, lämna kvarglömda saker åt sitt öde, gå vidare och se aldrig tillbaka.
Where the action is.
Kommentarer
Trackback
