allteanna

När min pojkvän kommit hem från univeristetet tog vi oss äntligen iväg till posten för att hämta ut ett paket till honom som har legat väntande där i flera veckor. Ärende nummer ett ordnat. Ärende nummer två var att köpa en filt att ha på natten eftersom jag har frusit de senaste nätterna och därför inte sovit ordentligt. Så vi tänkte ta en taxi till ett område i Downtown där jag hade sett att de sålde plädar. Tyvärr hade vi lämnat kartboken hemma vilket visade sig inte vara det klokaste då taxichauffören (och vi) inte hade någon aning om var vi egentligen skulle. Så det var bara att kliva ur taxin och försöka hitta en chaufför som kunde lite engelska. Vår nya taxichaufför visade sig vara en rolig prick. Han började med att fråga om vi var amerikaner och blev uppenbart lättad av vårat nekande svar. Han gillade inte USA och Bush, men Scania och  Volvo gillade han mycket. Till slut hittade vi till rätt gata och till en affär med plädar. De var onödigt stora och dyra och både jag och min pojkvän hade huvudvärk, så inga beslut togs och ingen pläd blev köpt.


Downtown.

På det här stället i Downtown var vi utan tvekan de enda västerlänningarna. Vi kände oss lite uttittade och när jag blivit nypt i rumpan två gånger och började gråta (jag reagerar ofta så när jag blir ledsen och överrumplad med ilska) så åkte vi hem.

På något sätt är det en sak om någon tar en på rumpan på Berns och en helt annan när man är i ett främmande land och inte talar språket. Jag kände mig helt försvarslös. Jag var på deras hemmaplan och kunde inte göra någonting när de flinade. 

Men jag ska inte deppa, imorgon kommer ju pappa och E!