allteanna

Vår balkong på första våningen (halvt skymd av trädet).

Jag ser framför mig att vi kommer att sitta där på balkongen och njuta tidiga mornar och sena kvällar. Än så länge är det tyvärr fortfarande för varmt. Balkongen under vår hör till mannen som äger den lilla supermarket som ni också ser på bilden. Jag träffade honom i trapphuset idag och han inledde samtalet med att säga att han var så glad att han träffade mig idag för jag var så vacker. Fin frisyr och allt tydligen. Han berättade vidare att han efter sina studier hade åkt fyra månader till Köpenhamn. Den staden och människorna gillade han mycket. Men det var väldigt annorlunda från Kairo tyckte han. När han sen kom hem hade han sagt till sin mamma att han ville gifta sig med en europiesk kvinna. Hon skulle vara blond och ha blåa ögon. Så hade det tyvärr inte blivit föklarade han. Men han hade fortfarande drömmen kvar sa han med ett brett leende... Anar jag en flirt eller? Hur som så var det trevligt att höra att någon var glad att se mig, speciellt nu när jag känner mig rätt ensam om dagarna.

Imorgon ska vi som sagt åka till Sakkara ca 40 minuter söder som Kairo. Där har K och hennes familj en villa/fritidshus. Lunch och poolbad står på schemat, i övrigt får vi se vad som händer. Trappstegspyramiderna ligger där så det vore kul att hinna med det också. Men värdparet får bestämma. Jag tycker bara det ska bli kul och intressant att se något annat än Kairo. Och ni kanske vill se några bilder av Egyptens landsbygd? Innan dess tänkte vi hinna med en middag ikväll på Semiramsis Intercontinental. Jag vet, det låter inte särskilt kul med middag på ett hotell, men enligt Lonely Plantet ska de servera Kairos godaste mezze och det vill man ju prova.

I övrigt känner jag mig bara trött, trött, trött. Har inte sovit ordentligt på flera nätter, men vågar inte heller sova på dagen med risken att jag inte ska kunna sova alls på natten. Suck. Inte kul. Jag är van vid att det tar ca 5-10 minuter för mig att somna. Sen sover jag hela natten och vaknar pigg och utvilad på morgonen. Så brukar mina nätter se ut 99 fall av 100. Men inte just nu tydligen. Och jag vet inte vad som är problemet. Är det den hårda sängen? Fast det funkade ju förrut. Är jag inte trött nog när jag lägger mig? Det tror jag inte heller på eftersom hela kroppen kändes död i förrgår kväll efter gympasset. Är jag stressad? Absolut inte mer än vanligt. Fick precis för mig att det kanske hjälper om lakanen är alldeles nytvättade, så nu jobbar tvättmaskinen på högvarv här hemma. Det kan inte skada med fräscha lakan i alla fall. Ja, jag vet inte vari problemet ligger, men att det är ett problem är det ingen tvekan om. Igår kommenterade min pojkvän att jag hade mörka ringar under ögonen. Järnspikar rent ut sagt, järnspikar.

           

Just nu läser jag Andersson och Foconis bok "Musa café -Egyptiska resor" som jag fått låna av K (boken är förövrigt tillägnad henne och hennes familj eftersom de hjälpte till med att t ex ge författarna kontakt med människor att intervjua). Boken kan man säga är ett hopplock av korta reportage de skrivit medan de reser runt i Egypten. De avverkar både populära turistmål (t ex Gizapyramiderna och Luxor) och mindre uppmärksammade platser (som t ex Asyut). Vissa beskrivningar gör att man blir väldigt sugen på att besöka just den platsen, medan andra får en att rysa. Ibland är de lite väl överlägsna i sitt sätt att beskriva egyptier (som i tid och otid beskrivs som en hop skräniga försäljare). Lite mer analys skulle inte skada. Men trots det (och trots att jag bara läst ett hundratal sidor och därför inte borde skrika varken bu eller bä) så verkar boken läsvärd, särskilt om man är eller ska till Egypten. Den ska nog mer användas som hjälpmedel när man funderar över vilka platser man vill besöka än som ett verkyg för att få större förståelse för Egypten och dess folk.  Ett boktips till er som ska komma och hälsa på (fast Max Rodenbecks bok om Kairo samt boken "Taxi" av Khaled Al Khamissi tror jag i och för sig är bättre).


Denna bild är framförallt tillägnad C. Till skillnad från i Barcelona så är Buddha Bar inte ett modell-hangout, utan en tråkig butik med killkläder i på vår gata.