allteanna

Kvällen började som sagt på vad som skulle vara det café som serverade Kairos godaste kaffe. Eftersom jag inte dricker kaffe (jag är fortfarande ung förstår ni...) så får jag förlita mig på min pojkväns omdöme. Enligt honom var det i bästa fall okey. Lite av en besvikelse alltså. När Ramadan-trafiken lugnat ner sig tog vi en taxi till Mohandiseen och resturangen Maroush. Enligt Lonley Planet skulle de ha "exellent mezze". Marouch visade sig dock inte ha exellent interior design, den såg snarast ut som en vägkrog och vi kände oss ganska ensamma i lokalen. Bara från min plats kunde jag se tre TV-apparater med rejält uppskruvad volym. Visst var maten god (med undantag från badaganuchen), men helhetsintrycket var inget att hänga i julgranen. Det är vid sådana här tillfällen man inser hur mycket inredningen och atmosfären kan göra för att lyfta en resturangupplevelse.


Maroush, inte ett ställe vi kommer tillbaka till.

Som plåster på såren (ja, nu överdriver jag lite) kom vi på att vi skulle ta en taxi till Mariott hotel (Kairos finaste hotell) för en drink. Vi hade hört att de skulle ha en bar med utsikt över Nilen. Det lät ju perfekt.


Mariott hotel.

Och Mariott var verkligen tjusigt. Jag har nog aldrig varit på ett så fint hotell förrut. Allt blänkte och såg ut att vara i guld. Men någon bar med utsikt över Nilen sågs inte till. En medlem av vad som verkade vara en enorm personalstyrka förklarade att Mariott har en stor båt med bar och att det nog är den vi söker. En bar på en båt lät ju ännu bättre! Ena benet framför det andra och vips så var vi där.


Mariotts lilla båt.


Kairo by night, utsikt från baren.

Baren.

Vi sjönk ner i varsin fotölj och skulle precis beställa varsin drink när servitören informerade att de inte serverar någon alkohol under Ramadan. Precis när han sa det kom jag på att det fanns ett förbehåll, de stora hotellen serverar alkohol under Ramadan MEN bara inomhus. Jag börjar tröttna på Ramadan om jag ska vara ärlig. Allt är stäng, man kan inte ta ett glas vin eller en drink och man måste täcka kroppen ännu mer än i vanliga fall. Det har varit häftigt att se hur en hel stad på så många områden förändras på grund av en religiös högtid, men nu när det gått en vecka så räcker det för min del. Ingen tolerans här inte, ha ha ha. Men tillbaka till barbesöket. Vi svalde den initiala känslan av besvikelse och beställde varsin orientalisk alkoholfri drink istället. Jag fick något som liknade hibiskusjuice och min pojkvän fick något som liknade iste. Det var inte stans billigaste ställe kan jag meddela (en skål nötter kostade ca 55 svenska kronor), notan blev betydligt dyrare än det föregående resurangbesöket. Men utsikten var värd varenda krona.


Utsikt från baren över Nilen och dess resturangbåtar.