allteanna

Jag ber om ursäkt för bristen på blogginlägg. Förlåt. Jag hade så mycket mer tid med det när jag kunde sätta mig hemma när som helst och skriva. Nu måste jag gå flera meter till fiket för att få tillgång till internet. Jobbigt värre. Usch vad jag är lat. Men faktum är att man blir rätt lat och dåsig i värmen. Det är faktiskt fortfarande så varmt att man svettas klockan tio på kvällen. Hoppas det är svalare när vi får besök, så att de orkar med allt man vill göra här.

Nu ska jag ge er en ordentlig genomgång av vad vi har gjort den senaste tiden. I förrgår kväll var vi på en konsert på The Loft Gallery (egentligen en inredningsaffär) som ligger här i Zamalek. Den franske ägaren hade bjudit in 10 medlemmar av en grupp musiker och vokalister som i sin helhet består av 35 personer. De spelade och sjöng populära traditionella folklore-sånger. De var duktiga fullfjättrade artister och det var härligt att delar av publiken kunde sjunga med i de medryckande låtarna. Den lilla lokalen bidrog också till en intim känsla.

Som jag skrev igår så hade vi en städare här. Jag tror aldrig jag sett någon städa så noggrant. Han städade bakom soffan, under mattan, tvättade fönstren m.m. Han städade vår relativt lilla lägenhet i mer än tre timmar. Det kostade ca 70 svenska kronor! Nästa gång måste vi verkligen dricksa rejält.

Efter att vi beundrat klart lägenhetens nya lyster och konstaterat att vi borde börja äta direkt på golvet nu när det går så tog vi en promenad i södra Zamalek. Denna del av ön verkar vara lugnare med mindre affärer, människor och trafik.

Det är konstigt hur det finns så många hus här i Kairo som är fantastiskt fina och pampiga, men som är i förskräckligt skick. Eller det är väl inte så konstigt egentligen; det handlar om pengar såklart. Hus står tomma och förfaller för ingen har råd att rusta upp det så det går att använda. Och att man inte underhåller de hus som används beror väl på att man inte har råd att bry sig om fasaden på det sätt som vi har i Sverige. Dessutom kan jag inte tänka mig att de har någon motsvarighet till E-type och till de andra som sitter i Skönhetsrådet och bestämmer hur staden får och inte får se ut. På gott och ont.

Sen gick vi till en för oss ny restaurang på Zamaleks norra spets och åt middag Sequina.  Det visade sig vara ett fint ställe precis vid Nilen. Det enda konstiga var att det var helt belamrat med reklam. Överallt. Men det var härligt att sitta vid vattnet och jag fick för första gången se båt/bussarna som går på Nilen. De var lätta att urskilja eftersom alla andra båtar spelar musik och till största del är befolkade av turister. De här båtarna å andra sidan gick ganska fort (utan någon musik,  magdanserska eller blinkande lampor i kulörta färger) och inte en turist i sikte. Tyvärr var de för mörkt så jag har ingen bild att visa er av dem, men det kommer en annan dag. Vi har ju inte åkt på Nilen ännu, och jag vill verkligen testa det snart. Jag åker gärna både en sådan där buss på Nilen och en guppande turistfälla, men jag skippar nog helst det båtar med dunka-dunka-musik (oj, hjälp vad gammal jag låter).

Idag är min pojkväns första dag på universitetet och det ska bli mycket spännande att höra hur det var när han kommer hem. Det känns lite ovant att vara här själv, vi har ju i stort sätt varit som siamesiska tvillingar enda sen vi landade. Men det är väl nyttigt att vara ifrån varandra har jag hört. Idag står studier på schemat. Kanske hittar vi på något ikväll, men det beror på hur trött min pojkvän (och jag för den delen) är.

Tror vi får internet hemma idag eller imorgon så då bli det andra bullar på bloggfronten!