Jag, en shopaholic?



I onsdags kväll kände jag mig lite nere. Då hjälper film, men inte vilka filmer som helst. Djupt tragiska dramer av högsta klass funkar inte. Nej, det ska vara värsta sortens feel good-filmer, riktigt tjejiga filmer med amerikansk sensmoral och hela kittet. Så i onsdags hyrade vi En shopaholics bekännelser, som funkade alldelses utmärkt. Platt, ytligt och alldeles, alldeles underbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0