allteanna

Jag lever ju för parenteser. Jag skulle inte kunna skriva utan parenteser. Jag missbrukar dem kan man säga (trots att jag faktiskt försöker att minska min parenteskonsumtion...). Men känns det inte som det viktigaste och mest intressanta finns just i parenteseran? Allmänt sett alltså, jag menar inte att mina parenteser är särskilt spännande. Men trots det tänkte jag publicera ett litet experiment. Vi kan kalla det veckans parenteser.

Här har ni mina parenteser de senaste sju dagarna:

(och marängsvich!) (jag var helt slut efter dopet och vigseln) (fokusvarianten för att orka se hela filmen...) (dagarna innan vi skulle flytta till Kairo drog jag på mig en rejäl förkylning med feber, inte olik dagens sjukdomstillstånd faktiskt) (och jag vet, det låter som en dålig amerikansk komedi med förskräcklig sensmoral, men det är det inte) (som jag skamligt nog aldrig har använt) (gott) (rolig) (som förövrigt är världens bästa och ballaste mormor och NEJ, din mormor har ingenting att komma med mot min) (stavas det så?) (Valio) (visserligen ingift, men vem bryr sig om det är fråga om faktiskta blodsband eller inte?) (inte konstnären) (man vill ju inte åka i en decimeter vatten) (d v s mästarnas mästare)

Voila. Roligt tyckte jag.