Vimmelkantig och rastlös
Man (jag med andra ord) går under när det inte finns något att göra på jobbet. Som just precis nu. Det finns inget att göra. Och jag har alldeles för ont i huvudet och kroppen för att leta upp något onödigt att lägga ett par minuter på. Så jag sitter här och hoppas att någon ska ringa. Eller mejla. Eller vad som helst. Försökte skämta till det när en kollega ville att jag skulle skicka paket till en man som nästan hette Hugh Hefner. Man gör ju sitt bästa för att liva upp stämningen.
Vad har ni för er? Och en annan fråga: varför blir jag aldrig frisk?
Kommentarer
Trackback